Inlägg

Lust att utveckla? Den enda tolkningen jag kan göra utifrån inlägget är att spelet är flera år i framtiden då flera huvudaspekter uppenbarligen är långt ifrån färdiga.

Jag håller med dig i att så länge det inte påverkar själva spelet mer än kosmetiskt så är jag inte så brydd. Men bara för att alla andra spel också använder sig av samma taktik så blir inte deras val varken mer eller mindre "rätt".

Jag tror tyvärr att de kände sig tvingade att visa upp något med tanke på fjolårets spektakel, och allt annat strul de verkar ha internt. De har inte precis råd med för mycket dålig publicitet i dagsläget. Jag hoppas att du har rätt dock.

En sak som förlänger spelbarheten i ett spel som går ut på att samla föremål är just att föremål inte ska droppa som snö på vintern. I D3 så har du efter 2 veckor gear som du på sin höjd kommer byta ut när en likadan del men med 5% mer i stats droppar. I D2 får du jobba (farma?) länge för att få din gear. Med det sagt så tycker jag personligen att D2 har för låg drop chans, så något mitt emellan D2 och D3 hade varit bra för mig.

En annan sak som ökar återspelbarheten är förutsättningarna för varierade builds. I D3 så finns det i princip bara 1-2 builds varje säsong per klass ifall man vill nöta end game. Största orsaken enligt mig är att unika föremål inte är intressanta nog, eller inte har bonusar som gör dem ens nära att överväga då setbonusar är så överlägset all annan gear i spelet.

Jag håller inte med om att alla RPG har 90-tals mekanism (vad nu det innebär). Möjligen att de flesta hack'n'slash RPG följer ganska samma mönster, men jag tror inte att effekter och kameravinklar kommer att vara det som avgör ifall ett spel blir bättre. Det behöver nog vara något mer spelmekaniskt i så fall, vilket jag såklart välkomnar.

Sen tror jag absolut inte att RPG-genren är döende utan bara att allt går i cykler. Doom är ett perfekt exempel på ett spel som återupplivade en typ av FPS som inte hade funnits på flera år.

Vad är det för idéer du tycker de skulle kunna låna från Doom?

Diablo 4? Jag antar att folk har skaffat sig telefoner tillslut.

Jag är lite kluven. Jag kan väl tycka å ena sidan att anpassad loot underlättar, men å andra sidan så tror jag det förkortar återspelbarheten då det är relativt lätt att geara sin gubbe. Sen att man numera snubblar över drivor av loot förstärker den effekten mångfaldigat!

Största bekymret för mig med Diablo 3 är däremot att det inte finns så många fungerande och intressanta builds man kan köra. Oftast bara 1-2st per klass, och de är alltid setbaserade, vilket gör att många föremål och stats kastas i skymundan även om de har ett intressant koncept. Jämför bara på Path of Exile och variationen där.

Zelda
Första gången jag kom i kontakt med Zelda var när kusinen satt och spelade på NES. Jag kunde sitta och titta på i timmar, även om jag egentligen aldrig fick något större sug själv. När jag fyllde 8 år så fick jag en N64 av föräldrarna med Super Mario 64 och Mario Kart som jag nötte en hel del (och morsan också). Det som gav mig en wow-känsla första gången till ett spel var dock ett spelrepotage på TVn där de bl.a. visade några korta klipp från Ocarina of Time. Att kusinen också hade köpt spelet nästa gång man hälsade på under någon högtid förstärkte bara den känslan. Jag satt i princip hela tiden vi var där och tittade på när han spelade, och fick nog testa lite grann också tror jag. Majoras Mask blev bara en fortsättning av samma känslor.
När Wind Waker utannonserades så var jag och många andra skeptiska till den mer tecknade grafiken. Som tur var så var allt det som bortblåst efter att man testade spelet, och sedan dess så är jag helt okritiskt till spelen innan jag testat dem. Jag litar helt på att Nintendo kommer att göra ett bra spel!

Super Smash Bros
Spelat alla sedan N64, men som mest var nog under Melee-tiden (Top 3 speltid) på Gamecube. Hade säkert 2+ kompisar hemma hos mig 3-5 dagar i veckan under flera månader. Nekade till och med kompisar att följa med hem några gånger då jag blev less på att aldrig få vara för mig själv, trots att jag tyckte det var skitkul att spela.

Halo
Drog hem till en kompis ofta och spelade Halo 1 eftersom jag inte hade en Xbox själv. Blev både en hel del co-op kampanj och multiplayer.
Halo 2 likaså. Då en annan kompis bodde 1 kvarter ifrån skolan (högstadiet) så blev det nästan alltid att vi drog 3-4 pers till han varje rast som var mer än 45 minuter och nötte några matcher.
Jag måste ha pratat med morsan om hur kul det var för på julafton något år senare så fick jag till min stora förvåning en Xbox med Halo 2, inget jag hade förväntat mig alls. Halo 2 nöttes flitigt in i gymnasiet då jag träffade några som var riktiga Halo-nördar. De spelade online och shit! Var med på ett LAN första sommaren i gymnasiet tillsammans med 16-17 andra pers. Hade typ ledinflammation i pekfingret dagen efter, men det var det värt! Spelsätten innefattade bl.a. "Brb pissar", "QRABBA" m.fl.
Halo 3 kom ut (Top 3 speltid) och jag gav mig in i online multiplayer och hade många många roliga matcher, seriösa och oseriösa.

World of Warcraft (Top 1 speltid)
Efter att ha läst förhandsvisningen i Gamereactor (har kvar tidningen) så var jag fast. En stor öppen värld där man kan spela med- och mot andra spelare? Fantastiskt! Efter att ha varit hemma hos några kompisar som köpte det nära release så blev jag ännu mer fast, vilket skulle hålla i sig oavbrutet i 6 år med många minnesvärda tillfällen som följd. I och med WoW Classic så har kanske inte samma sug som förr återkommit, men jag har inte tröttnat på det än i alla fall, vilket jag gjorde efter 3-4 veckor på de senaste expansionerna.

Praktiskt sett ja, men inte nödvändigtvis tekniskt. Om Universums gräns rör sig bord från dig snabbare än vad du kan färdas så finns det en gräns även om du aldrig kommer att nå den.