Diablo IV – den stora tråden

Så som dem har "slaktat" diablo 3 så har jag inga större förväntningar på diablo 4 och väldigt oklart om det blir ett köp alls.

//Bitterläge
Insanity mouseclicking spel känns lite 2000.
//Bitterläge av.

D1 var speciellt.
D2 var magiskt.
D3 var bara samma av allt i ny förpackning.

Jag tyckte väl inte storyn var fantastisk, men inte heller dålig i sin helhet. Däremot hade man lätt kunnat förbättra vissa karaktärer (Magda bla. har jag extremt svårt för, vilket också gjorde för mig att legendaren Deckard Cain fick ett sjukt ovärdigt slut). Jag tror största problemet med handlingen var att Blizzard gick ifrån den där mörka atmosfären som trollband mig, till något mer snuttifierat i mängden. Mycket av detta fick upprättelse med Reaper of Souls.

Det största problemet med Diablo 3 var att Blizzard försökte göra något helt nytt som frångick vad Diablo ursprungligen varit och misslyckades kapitalt vid lansering. Även mycket av spelmekaniken kom de tillrätta med och fick till slut till ett bra spel jag lagt åtskilliga hundratals timmar på med Reaper of Souls. Mycket underhållning, men på det stora hela har jag svårt att se det som ett spel tillsammans med Diablo och framförallt Diablo 2.

Går väl också emot strömmen med att säga att jag ändå ser fram emot Diablo 4! Jag hoppas verkligen att Blizzard lärt sig av sina misstag och tar fram en bra uppföljare. Innan någon anklagar mig för att vara bakåtsträvare som avskyr förändring och bara vill ha ett nytt Diablo 2 kan jag redan nu säga att svaret är nej, det vill jag inte. Jag vill ha ett bra jävla spel vars atmosfär osar Diablo och en underhållande grindfest utan slut.

Diablo 4 är ett blankt blad för mig och jag har inga direkta önskemål vad gäller handling. Men en prequal som @Hellowiener var inne på vore sjukt roligt! Deckard Cain som ung eller varför inte Sin War?

Som den torsk av Diablo, Starcraft och Warcraft jag ser jag givetvis närmast fram emot Warcraft 3: Reforged! År 2019 är utlovat så de borde rimligen gå ut med ett lanseringsdatum på Blizzcon. Hoppas bara att datumet ligger rätt i kalendern så jag hinner med några dagars ledighet under vår mest hektiska period på SweClockers.

D3 var roligt i början när det var svårt och AH fanns kvar.
Nu handlar allt bara om att gå ifrån 5set till 6set sen är du klar med den gubben typ

Mmm, det slaktades av alla förenklingar för att få det att funka med konsolhandkontrollers begränsningar, fördumningar för att bredda målgruppen (hårdkodade stats exempelvis), och den där grejen att man till varje pris ville ändra receptet att skillpoints ökar skillens effektivitet till att de fundamentalt förändrar skillen, gjorde spelmekaniken konstig och trist. Level requirements på allt, och riktigt märkliga biverkningar av att DPS styrde allt, som att bästa vapnet för en trollis exempelvis kunde vara en jäkla pilbåge, om en sådan råkade ha högst DPS bland det man hittat.

Fick känslan av att man bara körde efter en vision, utan någon konsekvensanalys alls. Det jag inte fattar är dock hur så många vid en första anblick tilltalande, men allt sammantaget katastrofala grundkoncept, kunde ta sig igenom med ett så stort team som filter. Man börjar undra om de hade nån slags Steve Jobs-aktig tyrann i teamet som var pappa till det där, eller nåt?

Utöver det tycker jag det var ett fetingmisstag att plocka bort bnet-lobbyn, och möjligheten att skapa games med egna namn osv. Tror det var grundstenen till den synnerligen levande PvP-scenen i D2, som i princip helt lös med sin frånvaro i 3:an. Det fanns liksom inget annat mål med spelandet än att komma till högre nivåer för att kunna farma bättre grejer, som tog en till ytterligare högre nivåer, osv.

Ja, och så är det förstås all carebearshit, typ att alla fick sina egna drops, och att man inte kunde gå hostile. Folk kan ju bli kränkta om någon plockar en drop mitt framför näsan på dem, eller om de blir PKade. Men det är väl nåt man lär få leva med i vilket fall som helst antar jag, det är ju en genomgående trend i spelvärlden...

Märkligt nog har jag fått för mig att D3 varit något av en kommersiell succé jämfört med de tidigare spelen. Effektivare och tyngre marknadsföring kanske? Levande innehåll i meningen att spelet kontinuerligt uppdaterats på ett helt annat vis än de tidigare iterationerna? Förändrade tider i meningen att spelande i stort blivit mycket mer socialt accepterat och större som fenomen än det var när de tidigare iterationerna släpptes? Har åtminstone väldigt svårt att tro att det beror på att den stora massan tycker det är ett bättre spel än de tidigare.

Antar det är för mycket begärt, men om D4 är på gång, så hoppas jag de utgår från kritiken de fått från gamla Diablo-rävar, snarare än nån jämförelse av kassaflödena de olika iterationerna genererat...

Diablo 4? Jag antar att folk har skaffat sig telefoner tillslut.

Jag är lite kluven. Jag kan väl tycka å ena sidan att anpassad loot underlättar, men å andra sidan så tror jag det förkortar återspelbarheten då det är relativt lätt att geara sin gubbe. Sen att man numera snubblar över drivor av loot förstärker den effekten mångfaldigat!

Största bekymret för mig med Diablo 3 är däremot att det inte finns så många fungerande och intressanta builds man kan köra. Oftast bara 1-2st per klass, och de är alltid setbaserade, vilket gör att många föremål och stats kastas i skymundan även om de har ett intressant koncept. Jämför bara på Path of Exile och variationen där.

Spela Grim Dawn medans ni väntar, grymt ARPG med D2 känsla.

https://www.gog.com/game/grim_dawn

https://store.steampowered.com/app/219990/Grim_Dawn/

Önskar en korsning av d2 och Poe.
Diablo 3 var kul, men inte ett riktigt diablo-spel i mitt tycke.. Fördummat, förenklat och inrutat på något vis.

Diablo 1: Tyckte det mörka temat igenom hela spelet var ganska tråkigt faktiskt. Eller så var det den allt för linjära spelplanen. Men det är ändå ett spel jag lagt enormt mycket tid på och i förhållande till andra spel på den tiden är det ju ett guldkorn utan tvekan.

Diablo 2: Öppnade upp spelplanen men behöll en del av den mörka känslan och gjorde det riktigt bra (perfekt balans). Detta är för mig det optimala konceptet och D2: LOD blir i sin helhet det bästa spelet i serien. Hade gärna sett en remaster-version på just D2. Men jag är samtidigt tveksam till hur mycket jag hade spelat det då det är mer än färdigspelat egentligen. Men hade kanske varit kul på något retro-lan eller liknande.

Diablo 3: Bra försök och efter att AH försvann och looten justerats så var det faktiskt ett bra spel. Men det kändes inte som Diablo tyvärr, utan snarare ett annat bra RPG-spel. Håller med Jacob om att Reaper of Souls var bra och det räddade spelet en del. Jag förstörde spelet lite för mig själv med hjälp av AH. Jag insåg tidigt att köpa/sälja var ett vinnande koncept och blev snuskigt rik snabbt. Man skulle kunna säga att det är en del av spelet men mjaeee - Inte det jag vill göra men samtidigt inte lätt att motstå möjligheterna. En av de sämsta delarna är att man inte hade skill tree och konfigurerade sin hjälte till något unikt.

Vad jag vill ha: Känner att jag nog helst av allt får Diablo 4 men där de verkligen tänkt igenom. Tror man delvis kan inspireras av PoE här. De har lite av känslan som Diablo borde behållit, samtidigt visar de att du kan tillåta skräddarsy hjältar på ett nästan galet sätt och det blir en del av charmen i spelet. Personligen tycker jag PoE är för extremt men konceptet i D2 borde man byggt vidare på.

Det finns argument bland spelföretag att om man gör det för svårt att bygga en karaktär så tappar man "casual gamers" vilket är den stora målgruppen om man vill tjäna pengar. Samtidigt har vi sett vad fördummande av spel leder till.

Jag minns Ultima Online när man startade det och fick välja mellan 3 olika karaktärer som då hade förinställt vilka färdigheter man började med. Men samtidigt kunde du välja att helt anpassa din karaktär från start. En sådan väg tror jag mycket på. Tillåt anpassningsbara hjältar/items, men gör det inte nödvändigt för att spela igenom storyn.

Hoppas de lyssnar på sitt community. Det finns många åsikter, men väldigt mycket är återkommande kritik. Det om något är något de måste se över för att lyckas.