Gamma beskriver den elektro-optiska transferfunktionen, hur signalnivå omvandlas till fysikaliskt ljusnivå/luminans.
Ändrar du till en gamma 2.0 får du en flackare tonkurva så att vad som i signalen är exempelvis 10% mörkgrått återges med en högre luminansnivå jämfört med 2.2-gamma. Det vill säga det blir lättare att urskilja nyanser nära svart och bilden framstår överlag som ljusare. Detta påverkar också färgåtergivningen. Ansiktstoner blir till exempel mörkare eller ljusare baserat på tonkurvan.
Nu är 2.0 inte så fasligt udda jämfört med 2.2, det är inga kossor på taket direkt. Största risken är att du med en 2.0-gamma får en något uppljusad bild och det du producerar på din skärm kommer att se mörkare ut på en korrekt inställd skärm.
Att du inte ser alla nyanser nära svart med 2.2-gamma kan bero på en rad orsaker:
- För ljust i rummet, hänger ihop med nedan
- För mörkt inställd display, hänger ihop med ovan
- programvaran gör fel
- skärmen har redan klippta signalnivåer nära svart
- skärmen har från början en så pass felaktig gamma att bilden inte låter sig gammakorrigeras på det här sättet
- du kanske har en preset på skärmen som ger större avvikelser, ju mer som grafikkortet måste kompensera för desto större risk för att det blir fel
- du är så van med en uppljusad tonkurva, att det "känns fel" när du får se en 2.2-gamma på din skärm.
När man profilerar, "kalibrerar" en skärm med mjukvara måste man stämma av med en gråramp för hur mycket posterisering man tillför. Skärmen är alltså helt oförändrad i sitt ljus. Det är endast grafikkortet och dess 8 bitar per kanal som kan kompensera för skärmens fel. Det kan vara så att det inte längre räcker till. Därför måste du ta till en strategi där du mäter upp skärmens olika presets och väljer det läge som ger minst fel. Sedan kör man kalibreringen av grafikkortet.
