Det moraliska och ekonomiska argumentet för att kunden ska få skicka tillbaka varan i enlighet med distanshandelslagen är att säljaren inte har förmedlat perfekt information om varan till kunden. Kunden får därmed viktig information om varan först när kunden håller varan i handen utanför kartongen och använder den en gång för att prova den.
Det är alltså så att säljaren har ett informationsövertag över kunden, och det är denna obalans som lagen jämnar ut. De säljare som ger mer av informationen till kunden i förväg får då färre returer, eftersom fler kunder är nöjda med vad de köpt.
Kunden tjänar ingenting på att köpa något och skicka tillbaka. Det kostar tid, engagemang, frakt, och risk. Hela situationen beror i grunden på säljarens oförmåga eller ovilja att kommunicera perfekt information om varan till kunden. Det kunden får ut av att köpa, öppna, och lämna tillbaka en vara är primärt information om hur varan är i verkligheten.
Att en öppnad vara har förlorat i värde är självklart. Poängen är att det är säljarens fel att varan är öppnad, eftersom kunden inte fått tillräckligt bra information om varan i förväg, och därmed var tvungen att öppna denna för att se om varan motsvarar förväntningarna som säljarens marknadsföring skapat. Säljaren bör alltså stå den fulla kostnaden för att ersätta förpackningen och för varans värdeminskning vid normal undersökning, ifall kunden inte anser att varan motsvarar förväntningarna och därmed ångrar sitt köp.