så här långt har jag kommit hittils, kommentarer önskas:
Musik på Internet
Jag valde att skriva om musikens spridning via internet för att det är ett ämne som jag har stor personlig erfarenhet av.
För att det ska bli lättare att förstå arbetet tänker jag nu i början försöka förklara lite olika termer och vad lagen säger om piratkopiering.
CD=Compact Disc
WMA=Windows Media Audio
MP3=MPEG 3 Layer 1(även kallat MPEG Audio Layer-3)
MPEG=Moving Picture Experts Group
1 petabyte=1000 terrabyte=1000 000 gigabyte=1000 000 000 megabyte
Mp3 är det absolut vanligaste filformatet på musik i dagsläget, av den enkla anledningen att musiken komprimeras till en tiondels storlek(jämfört med filstorleken på cd-skivor) och ändå behåller den kvaliteten. En MP3-låt behöver dock inte nödvändigtvis ha särskilt bra kvalitet. Det beror på hur hög bitrate och samplingsfrekvens låten har.
Komprimeringen av MP3 fungerar enkelt förklarat så här:
Om det är ett högt ljud på något ställe på ett av låtens olika ”spår” kan kompressionsalgoritmen ignorera de andra spåren på samma ställe i låten, om de ändå inte hörs. MP3-tekniken använder även ett annat system som kallas ”perceptual noise shaping”. Vilken innebär att kompressionsalgoritmen använder en teknik speciellt utvecklad för det mänskliga örat. Med andra ord, vissa ljud som inte inte människans öra hör rensas ut och ljud som vi hör bättre än andra förstärks.
Människans öra fungerar nämligen så att om vi hör 2 likadana ljud som spelas samtidigt men med olika volymer hör vi det starkaste ljudet men kan inte höra det lägre, därför sorteras det ut ur MP3-filen.
WMA är ett annat relativt nytt filformat utvecklat av Microsoft som även det behåller kvaliteten när det komprimeras.
Det har även börjat dyka upp alternativa filformat, till exempel Ogg Vorbis.
P2P(Peer to peer) är den vanligaste typen av fildelning. Den går ut på att man ansluter till centrala servrar och delar ut en del av filerna på hårddisken(t ex musik eller film) och sedan kommer åt andras utdelningar. På så sätt kan man få tag på i stort sett vilken musik eller film som helst. Exempel på detta är Napster, Kazaa eller Edonkey. Detta sättet att sprida musik har fått stor utbredning och även stor kritik. Napster t ex har nu efter stora påtryckningar från skivbolag blivit tvungna att stänga igen fildelningstjänsten, och istället arbetar de på att få fram en laglig avgiftsbelagd tjänst i samarbete med de stora musikförlagen. Kvaliteten på musiken man kan ladda ner på P2P-nätverk är dock bristfällig. Hos t ex Kazaa kan man läsa att det just nu delas ut cirka 6 petabyte data i över 800 miljoner filer från cirka 3 miljoner användare världen över, och det är bara ett av fildelningsnätverken.
Det finns även andra fildelningstjänster, dels Direct Connect, som är en speciell variant på P2P där användarna har mer kontroll och det sköts inte från en central server utan från ett större antal privata servrar(s.k. hubbar). Kvaliteten där är också i många fall bristfällig.
Vad säger lagen?
Det är lite oklart, det finns nämligen ingen rättslig praxis, men följande gäller:
Man får låna ut en cd-skiva som man själv äger till sin närmaste vänkrets, man får även kopiera skivan och ge bort den till närmaste vänkretsen. Men man får aldrig lägga ut musiken på Internet, såvida man inte själv har upphovsrätten förstås.
Straffet för intrång i upphovsrätten är böter eller fängelse i upp till 2 år. Den drabbade upphovsmannen eller rättighetsinnehavaren har dessutom rätt till skadestånd på grund av intrånget.
Under det senaste årtiondet har användandet av digitala verktyg, från datorer till Internet gjort det allt enklare att exempelvis kopiera musik och film med bibehållen kvalitet. Givetvis har alla de som lever på sin upphovsrätt såsom artister, skivbolag, fotografer och filmbolag fått stora problem pga. detta. När det gäller upphovsrätten till musik- och filmverk är det inte helt säkert om den svenska lagstiftningen idag erbjuder ett fullgott skydd på Internet.
Genom dagens digitala teknik kan nästan perfekta kopior erhållas. Internet har blivit en mötesplats för de som vill ta del av och sprida piratkopierade alster. Inte minst gäller detta musikaliska verk.
Flera band, med Metallica i spetsen har protesterat kraftigt mot fildelning över Internet, samtidigt som många mindre band som aldrig hade fått så mycket publicitet och trogna lyssnare utan fildelningstjänster jublar över det.
En sak som dock måste klargöras är att, filformatet MP3 är inte på något sätt olagligt(även om många tror det), det är helt enkelt bara ett sätt att lagra musik på. Inte heller de olika fildelningsprogrammen är olagliga, det är först när de används för att dela ut upphovsrättskyddad musik som något olagligt pågår. Är en brödkniv olaglig för att man KAN döda någon med den?
Det har på senare tid börjat dyka upp prototyper av flera olika typer av lagliga avgiftsbelagda tjänster för nedladdning av musik, där användaren betalar en månadsavgift och får ladda ner musik godkänd för detta av skivbolagen, alternativt att de betalar en engångsavgift för varje nedladdning.
Jag tror att spridning av musik på Internet är vad skivbolagen borde satsa på, istället för att motarbeta det helt och hållet borde de samarbeta för att få fram ett bra system för att erbjuda folk möjlighet att köpa och ladda ner musiken över Internet i bra kvalitet. Vem vet? Om ett par år kanske musik-/skivaffärer är helt försvunna.
Det finns webbsidor som sprider laglig musik på Internet, t ex MP3.com. Där har små, okända artister en chans att göra sig kända genom att lägga upp egenhändigt gjord musik och låta folk lyssna på den gratis.
