Ursprungligen inskrivet av Sando
En sak som slagit mig, är att det är en riktigt stor skillnad mellan finska och svenska skolor när det gäller mängden program. Om man vill studera fysik här går finns det en fysik-linje, och sen väljer man biämnen... men i Sverige verkar det finnas massor med olika utbildningar på nybörjarnivå, eller har jag missförstått något?
Det har med marknadsföring att göra, alla institutioner och skolor försöker locka studenter.
Fördelarna är kanske att fler söker, vilket ger bättre ekonomi och fler resurser till institutionen. En annan fördel kan vara att skolan kan visa upp vad de har en stark forskningstradition inom (förutsatt att småprogrammen inte skapas på måfå).
Nackdelarna är väl att det kan ses som oseriöst. De bästa utbildningarna brukar vara konservativa, och inte ändras år efter år (varför ändra ett vinnande koncept?)
Överlag tycker jag nog att den svenska utbildningstraditionen är ganska dålig på det här avseendet. I resten av världen har man "Electrical Engineering" och har haft det i över 50 år, och de flesta skolor är iaf på undergraduatenivå överrens om vad en sådan utbildning ska innehålla. Studenter och näringslivet vet vad man får, och det finns god möjlighet till specialisering senare.
Här i Sverige har vi nischning från dag ett. Visst finns "Civilingenjör i Elektroteknik", men även "Mikroelektronik", "Teknisk Nanovetenskap" och gud vet vad.
Om jag skulle bestämma skulle antalet grundutbildningar på teknik/naturvetenskap-sidan dras ner rejält.
(Vi ska förresten inte tala om samhäll/humanoira etc, där är det ännu värre)
