Steelseries Stratus XL

Som tidigare nämnt ansluts Stratus XL trådlöst via Bluetooth och kräver således att enheten man vill använda den tillsammans med är utrustad med en mottagare. Ihopparning sker genom att sätta igång kontrollen och sedan hålla inne knappen för parning på ovansidan. Därefter är det bara att gå in i Bluetooth-inställningarna i Windows eller Android-enheten och slutföra parningen.

Under Windows 10 märkte vi dock att handkontrollen inte installerades korrekt genom att bara paras ihop, utan behövde även en specifik drivrutin. Denna följer med mjukvaran Steelseries Engine 3, som finns för gratis nedladdning via företagets hemsida. Efter installation av denna hittades handkontrollen korrekt och kunde därefter börja användas för spel.

Ihop med Windows-baserade datorer använder sig Stratus XL primärt av Microsofts inmatningsprotokoll Xinput, vilket innebär att kontrollen hittas och beter sig som en Xbox 360-padda. För riktigt gamla spel och program finns det dock även möjlighet att använda sig av det äldre protokollet Directinput.

Mjukvaran Steelseries Engine ger användaren möjlighet att skräddarsy vissa funktioner hos Stratus XL. Det rör sig bland annat om att kunna ändra känsligheten och dödzonen hos de analoga spakarna samt möjlighet att justera aktiveringspunkten på de båda avtryckarna.

En vecka med Steelseries Stratus XL

Något som slår en snabbt när man går över till ett tillbehör som endast kan anslutas via Bluetooth är att denna trådlösa standard sällan är implementerad direkt på moderkorten för stationärt bruk, med undantag för ett knippe påkostade sådana. Detta var även fallet för undertecknad som snällt fick gå och köpa en USB-baserad Bluetooth-dongel för ett par hundralappar.

Detta är visserligen ingen jättekostnad, även om den är nämnvärd för den som saknar inbyggd Bluetooth i datorn och är intresserad av Stratus XL. För den som missat det finns det alltså ingen möjlighet att koppla in handkontrollen via sladd.

Känsla

Att Stratus XL har skulpterats med Xbox 360/One-kontrollen som förebild råder det ingen tvivel om. Rent ergonomiskt påminner kontrollen därför om de sistnämnda, åtminstone till en början. Under längre spelsessioner märks det dock att Stratus-kontrollen har avsevärt smalare grepp än Microsofts original, vilket ihop med undertecknads händer inte riktigt ger det stöd som behövs.

De analoga spakarna känns förhållandevis välbyggda med bra placering, lagom höjd och god feedback i rörelserna. Dessvärre ger gummihattarna ett exceptionellt dåligt grepp, trots att dessa är både skålade och räfflade. I vilda spelsituationer gled tummarna av dessa väldigt lätt i jämförelse med både Microsofts Xbox One-kontroll och Sonys Dualshock 4.

Knappuppsättningen på framsidan, med XABY-knapparna i fokus, bjuder på en bra känsla med god återkoppling och lagom slaglängd. Knapparnas platta utförande påminner en del om de som återfinns på Dualshock 4, vilket rent subjektivt tilltalar undertecknad. Nämnvärt är dock att fjädringen under knapparna tycks skapa en konstig resonans i kontrollen, vilket ger lite av ett billigt intryck.

En resonans som vi saknar är den som brukar återges från spelkontrollens inbyggda motorer, då Stratus XL helt saknar "rumble"-funktion. Detta kan tyckas vara en petitess, men efter att ha haft vibrationer inbyggda i nästan alla handkontroller de senaste tio åren känns det verkligen som en förlust att inte ha det i denna modell.

Kontrollens största akilleshäl finner vi på ovansidan och stavas avtryckarna. Där båda "bumper"-knapparna känns välbyggda och lättanvända är just de analoga avtryckarna riktigt tunga att trycka ned. Motståndet i dessa är på tok för högt, och även om det går att ställa aktiveringspunkten på dem är känslan under all kritik.

Sist men inte minst har vi styrkorset, som historiskt sett verkar vara den svåraste komponenten att få till på en handkontroll. I Stratus XL-modellens fall går detta in i facket "dugligt". Det är varken katastrofalt dåligt eller särskilt bra. Inget vi skulle ställa upp i en Street Fighter-turnering med, men för lättare plattformsspel är det fullt funktionellt.

Batteritid och räckvidd

Stratus XL drivs av två AA-batterier, vilket gör det lätt att byta dessa snabbt när de väl tar slut. Vår färska uppsättning batterier har än så länge bara tappat någon enstaka plupp på batteriindikatorn efter åtskilliga timmars användning och Steelseries påstående om 40 timmars batteritid känns minst sagt rimligt.

När det kommer till räckvidd är detta till en viss del beroende på Bluetooth-mottagaren som sitter i enheten kontrollen ska användas tillsammans med. Den billiga USB-dongel som användes för detta test klarade utan problem att hålla kontakt i ett stort vardagsrum, men resultaten kan givetvis variera.