Processorkylare 2008

Testsystemet som används i recensionen är en hyfsat snabb Intel Core 2 Duo tillsammans med ett P35-baserat moderkort från Asus. Två gigabyte högpresterande minnen används tillsammans med ett riktigt monsteraggregat från PC Power & Cooling.

Operativsystemet som är installerat i testdatorn är det numera till åren komna Windows XP SP2 tillsammans med tillhörande drivrutiner. Testprogrammen som används är Coretemp 0.95 tillsammans med Stress Prime 2004 (Orthos).

Att testa processorkylare är egentligen inget avancerat. Det enda svåra momentet är att se till att samtliga deltagare har precis samma förutsättningar. Testdatorn är monterad på en öppen testbänk för att inte låta chassifläktar eller andra externa faktorer påverka resultatet. För att ytterligare jämna ut förutsättningarna används inte de medföljande kylpastorna. Istället har vi valt att använda oss av Arctic Cooling MX-2, som fick väldigt bra kritik i SweClockers stora test av kylpastor.

Mellan omgångarna rengjordes processor och kylfläns noggrant med kemisk ren bensin och kaffefilter. Kaffefilter fungerar alldeles ypperligt som trasa eftersom de varken luddar eller är särskilt dyra eller svåra att få tag på.

Som referenser använder vi två processorkylare som de allra flesta säkert har hört talas om. Den första är givetvis standardkylaren från Intel, som följer med samtliga processorer som säljs över disk. Referenskylare nummer två är den mycket populära Thermalright Ultra-120 Extreme, som kammande hem utmärkelsen ”bäst i test” i SweClockers recension. Den sistnämnda modellen kommer inte med någon medföljande fläkt, och därför är vi tvungna att själva välja ut en passande modell. Även här jämnar vi ut spelfältet genom att montera precis samma typ av fläkt som följer med Noctua NH-U12P.

En sista variabel behöver behandlas före själva testningen kan dra igång. Detta är den så kallade PWM-funktionen som flera av kylarmodellerna använder för att sänka ljudnivån. PWM innebär att moderkortet, eller rättare sagt BIOS, själv kan ändra fläktens varvtal efter hur varm processorn är. Genom denna funktion går det att optimera ljudnivån eftersom fläkten inte behöver snurra snabbare än vad som är nödvändigt för en säker drift.

Problemet är att PWM-funktionen är till för att hålla en viss temperatur med så låga varvtal som möjligt, och detta ger inte ett rättvisande underlag vid temperaturmätningen. Speciellt inte eftersom olika moderkort har en tendens att hantera denna funktion helt godtyckligt. Exempelvis Asus använder tre lägen: Silent, Optimal och Performance. Vad dessa lägen egentligen innebär framgår inte av moderkortets dokumentation.

För att hålla testet så "nära jorden" som möjligt och inte experimentera med fläkthastigheter allt för mycket försöker vi hålla oss till standardkonfigurationer. Följer det med en fläktkontroller så testar vi med den inställd i maximalt läge respektive lägsta läge. Med Noctuas fläktar testar vi med och utan motstånd. Detta är konfigurationerna:

Testning

Själva testet innehåller inga konstigheter. Genom att använda Stress Prime 2004 (Orthos) går det att belasta processorn maximalt, vilket innebär så stor värmeutveckling som möjligt. Efter exakt 60 minuter läses temperaturen av med hjälp av programmet Core Temp. Direkt efter temperaturavläsningen noterades även rumstemperaturen, som låg stabilt på 23 grader Celsius.

Nog med formaliteter, nu är det dags att ta reda på hur de åtta deltagarna egentligen presterar!