Processorkylare 2008

Thermaltake är en erfaren tillverkare av kylningsprodukter och datortillbehör på PC-marknaden. Det stora genombrottet kom med den klassiska Orb-kylaren, som främst blev känd på grund av det karaktäristiska utseendet.

Max Orb spinner vidare på den klassiska Orb-designen, men kombinerar den med ett gäng värmeledningsrör och en ordentligt förstorad design. Nykomlingen består av aluminiumflänsar som kopplas samman med en kopparbas med hjälp av hela sex värmeledningsrör. Att den nuvarande trenden är så många heatpipes som möjligt är tydligare än någonsin.

Thermaltakes senaste skapelse väger in på nära halvkilot, och kostar cirka 400 kronor. För denna summa pengar får man en processorkylare som passar alla moderna processorsocklar.

En första titt på processorkylaren avslöjar en design som påminner om de gamla Zalmankylarna i 7000-serien. En nedsänkt 120 mm-fläkt med blå lysdioder huserar inuti en krans av solfjäderformade kylflänsar som genomborras av värmeledningsrör.

På ena sidan av processorkylen sitter en vridpott som reglerar fläkthastigheten. Intervallet är 1300–2000 varv i minuten vilket betyder maximalt 86,5 kubikfot i minuten. Det är således en kraftig fläkt installerad i Max Orb.

Vänder vi på processorkylaren syns designen mycket tydligare. De bockade värmeledningsrören löper ut från en kopparplatta som polerats till nära spegelfinish. Det finns inga repor eller andra spår från tillverkningen, men ytan är ändå något matt.

Montering

Thermaltake skickar med fästen till alla moderna processorsocklar, en liten manual och en snålpåse kylpasta. Monteringsmekanismen är onekligen väldigt udda.

Installationen är egentligen inte särskilt svår, men eftersom konstruktionen är helt unik passar det bäst att ta en titt i manualen först. Till AMD-baserade datorsystem används tillverkarens egna ram runt processorsockeln. Detta innebär att bottenplattan tillsammans med den ursprungliga ramen måste byta ut, och den nya skruvas fast på samma ställe. Därefter placerar man kylaren på moderkortet och använder den redan monterade klämman för att fästa processorkylaren. I praktiken betyder detta att man hakar fast den ena änden av spännet i ramen, och använder en mutter vid den andra änden för att spänna åt konstruktionen.

Till Intel-datorer är det samma övergripande idé bakom monteringen. Skillnaden är att man inte behöver använda någon bottenplatta. Istället används de närmast standardiserade push-pinnarna för att haka fast ramen runt processorkylaren. Därefter är monteringen densamma som med AMD-baserade moderkort.