I början på 2004 så presenterade ett stort antal lagringstillverkare version 1.0 av iSCSI-protokollet då det bestäms att detta protokoll var kommersiellt gångbart. Det sades att iSCSI skulle vara bra för dem som ville men inte hade råd med Fiberkanal (FiberChannel) eller hade Fiberkanal men ville länka lagringsenheter över stora distanser.
Protokollet tillåter nämligen att SCSI-kommandon skickas via nätverksinfrastruktur. Denna teknik är inte ny och servrar har tidigare kunnat skicka hårddiskkommandon över nätverk, då med proprietära protokoll. iSCSI är en industristandard och stöds således av de flesta operativsystem, även Windows.
iSCSI tillåter att en hårddisk som sitter i en NAS/SAN-enhet på en annan fysisk plats att användas precis som vilken lokal logisk hårddisk som helst på en klient eller server. Detta är främst till för serveranvändning men det går utmärkt att använda det hemma också om man önskar. Det som gör protokollet extra tufft är att hårddisken syns precis som vilken lokal hårddisk som helst, även om den befinner sig många mil (eller meter) bort fysiskt.
Vill man vara på den säkra sidan att ingen iSCSI-trafik sniffas över lokala nätverk (eller Internet) stödjer iSCSI IP-säkerhet i form av IPsec. En av nackdelarna med iSCSI är att processoranvändningen kan bli hög på grund av att TCP/IP-protokollet kräver mycket processorkraft.
Thecus N5200 stödjer iSCSI-protokollet och vi skall på denna sida kika lite närmare på hur det egentligen fungerar.
För att kunna nå lokala diskar via iSCSI måste man först skapa en partition, det spelar ingen roll vilken RAID-nivå man använder. Vi väljer att skapa en RAID0-array med fem hårddiskar. Därefter måste man skapa en iSCSI-enhet. Detta gör man genom att trycka på "Space Allocate" i RAID-informationen i webbgränssnittet.
Vidare trycker vi på "iSCSI Target" var på vi får skapa en enhet av en befintlig RAID-array. Inställningsmöjligheterna är rätt många och vi kan exempelvis skapa ett iSCSI-mål med en viss procent av RAID-arrayens lagringskapacitet.

Vill man att använda authensering på iSCSI-enheten väljer man CHAP (Challenge-Handshake Authentication Protocol)-protokoll här och skriver in användarnamn och lösenord.
När detta är klart fungerar enhetens iSCSI-funktion. De flesta Linux- och BSD-baserade operativsystem har stöd för iSCSI från början. Windows Vista har också inbyggt stöd för iSCSI. För Windows XP och Windows 2000 måste man ladda ner en så kallad Initiator vilket fungerar som en sorts klient.
När man laddat ner iSCSI Initiator och installerat den startar man helt enkelt klienten. På Discovery-fliken trycker vi "Add" och skriver in enhetens lokala IP-adress.

Därefter går vi in på fliken Targets där vår iSCSI-enhet syns. Vi väljer Log On och status ändras till Connected. Enheten verkar vara aktiverad och startad och därefter går vi in till diskhanteringen i Windows XP som var installerat på testsystemet. Vår iSCSI-hårddisk dyker då upp precis som vi hade installerat en ny fysisk hårddisk i datorn. Har man inte formaterat enheten får man göra det.

Genom att enheten agerar och hanteras precis som en lokal hårddisk utförde vi ett par prestandatest med vanliga program.

I Hdtach 3.0.1.0 fick vi en hyfsad prestanda. Medelläshastigheten låg på 35.6 megabyte per sekund (eller cirka 285 megabit) vilket får anses som bra. Åtkomsttiden låg också rätt lågt på 9.8 millisekunder.

I prestandatestprogrammet ATTO Benchmark ser vi mycket intressanta resultat. Skrivning går snabbare än läsning och vi får riktigt höga resultat för att vara en nätverksansluten hårddisk. Toppnoteringen får vi när vi skriver en fil på 64 kilobyte. Den skrevs med en hastighet om cirka 518 megabit eller 64,8 megabyte per sekund.
iSCSI är ett väldigt intressant protokoll som har ökat stort i popularitet de senaste åren. För hemanvändare är det fortfarande relativt litet, men det är svårt att inte se alla användningsområden som finns för iSCSI i ett hemmanätverk eller på ett LAN med kompisarna.