Varför gör man inte större processorer?

Det finns nog många anledningar till att processorerna inte är större än de är. Fler transistorer på en större yta betyder ju högre strömförbrukning, och därmed större värmeutveckling. Dagens processorer blir varma nog, och ska du ha större processorer så räcker nog inte vanlig luftkylning längre till. Det kan nog också bli problem med att signaler behöver färdas längre, då de inte kan färdas snabbare än ljusets hastighet. Vid 3 GHz så har en signal 1/(3*10^9) sekunder på sig att ta sig fram innan nästa signal, och med ljusets hastighet hinner den då färdas ungefär 10 cm om jag räknat rätt (signaler färdas inte direkt rakt i en processor heller).

D0 står för vilken stepping processorn har, dvs. vilken version. Intel (och många andra tillverkare också för den delen) gör ibland små uppgraderingar till sina processorer, vilket gör att de processorerna då får en ny stepping. Eftersom en nyare stepping oftast är bättre på t.ex. överklockning så är de mer åtråvärda.

Processorn är redan mycket mindre än sockeln. Den där platta metallklumpen du sätter i socketen är en "förpackning" som innehåller själva processorchipet som ofta är mycket mindre.

Med tanke på hur en transistor fungerar så är det för mig ett under att man lyckas tillverka processorer med en miljard fungerande sådana. Är det fel nånstans så måste hela chipet kastas. Har man istället hälften så stora chip så behöver man bara kasta den halvan som innehåller felet, andra halvan kan fortfarande användas. Det är bl.a därför Nvidia har problem med GTX400-serien, för den är så stor att en stor del måste kastas pga fel.

Sen är det även svårt att få ett så stort antal transistorer att synca med varandra över en stor yta. Ju större, desto svårare med höga frekvenser.

Anledningen till att man byter sockel är att processorn behöver nya kontakter med omvärlden. LGA1366 har 1366 kontakter, varav en stor mängd går till att driva tre minneskanaler. LGA1156 har bara 1156 kontakter för den har bara två minneskanaler, men en del av dessa går även till att skicka signaler till bildskärmen, och så har den inbyggd PCIe-kontroller så PCIe-signalerna behöver också egna kontakter. LGA775 klarade sig med så få kontakter för den har ingen inbyggd minneskontroller, utan kommunicerar med minnena via FSB som kräver färre kontakter.
Så varje gång man ändrar något i processorns kommunikation med omvärlden så måste man byta sockel. Ökar man antalet PCIe-linor från LGA1156:s 16st så måste dessa få sina egna kontakter...

Bara liten grej. Det heter silicon på engelska men det heter kisel på svenska. Silikon(silicone på engelska) är något helt annat

Det finns altenativa lösnignar på marknaden, tex där man stoppar in massa cpuer på samma die.

Det finns mängder med andra arkitekturer än x86 (i stordatorer, mobiltelefoner, spelkonsoller osv). Dock har x86 blivit populärast bland PC-användare pga den programbas som byggts upp genom åren.
Apple körde ju länge på Motorola icke-x86 CPUer (först 6502 1976, 68000 iom Macintosh 1984 och senare PowerPC) innan de också bytte till Intel, troligen pga prestanda och kostnadsskäl.

visst menar du kiselwafer

silikon har man i pattar