Nostalgi, jag blev bara så nostalgisk här på kvällssidan. Fyll gärna på...

Oj, nu blev även jag lite nostalgisk när jag minns tillbaka hur det var för....hmmm...många år sen nu.

Jag minns att jag hos en kompis fick testa ett sk "TV-spel" för första gången. Minns inte vad det var för något märke men det gick att spela typ 7 olika varianter av "Pong" (hockey, tennis mm.) Mycket mer än så blev det inte då jag var fullt upptagen att leka utomhus (ja man gjorde ofta det förr i tiden...) Men något fastnade för jag hade mer koll på vad som hände inom tekniken efter detta och när jag sedan fick syn på ett Intellivision tv-spel hos en kompis så var det kört! Jag föll totalt för det där 3-spelet som ingick: nåt flygspel på en skärm där man skulle skjuta ner varandra och man kunde få extra poäng om man sköt ner en ballong som lyfte emellanåt, ett pansarvagnsspel samt ett bilspel. Jag minns inte hur jag tillslut fick ett sådant själv, men gissar på månader av tjat, gnäll och fula trick! Knapparna som satt på sidan av kontrollern var både tröga och glappa så man fick trycka fingrarna av sig för att det skulle funka bra vilket gjorde att tummen var halvt avdomnad efter ett tag. Antagligen hade Intellivisionägarna de bästa nyporna i världen under den tiden!

Sen dök C64:an upp och då öppnades världen om möjligt ännu mer. Extremt många timmar avsattes för "League Soccer" men även fina klassiker som "Pirates", "Uridium", "Gauntlet", "Leaderboard Golf" och "Who dares wins" kördes flitigt medans bandspelaren rullade sakta, sakta trots Mr. Z Turbo och allt vad det hette. Loading error? Skriva på tonhuvudet och håll tummarna! Tummarna som börjat återhämta sig sedan Intellivision-tiden fick nu vila betydligt oftare eftersom det iom "Daley Thompsons Decathlon" samt "Summergames" och "Wintergames" innebar att joysticken TAC2 skulle skakas och skakas så man var glad om armar och handleder satt kvar efteråt. Det man eftersträvade var den där nervryckningen i muskulaturen som gjorde att man fick maximal utdelning av TAC2:n så gubbjäkeln sprang som han hade eld i baken och fick iväg det där spjutet strax över 100m-linjen. I någon version noterade jag att man kunde koppla in en till TAC2 och ge den till farsan för dubbel fart (nästan). Vet inte vad morsan tänkte när hon såg oss nästan gråtande och påhejade av varandra framför den lilla tv:n. Vem vem brydde sig? Med dubbla TAC2 kunde man få iväg spjutet 130m och springa ifrån de andra datorgubbarna på 100m häck med minst 2 sekunder!

Det gick några år och tror bestämt jag fick mitt Nintendo NES julafton 1986. jag vet inte hur många timmar jag o syrran spenderade framför TV:n med Super Mario, Zelda och ExciteBike. Det medföljande Ice Climber kördes även de hårt under många år! För att inte tala om alla hockeyturneringar med hockey-polarna. Ligasystem och hur mycket statistik som helst! Bäst av allt var när nyhetshäftet från Bergsala dök ner i postlådan med recensioner och speltips. Månadens höjdpunkt utan tvivel! Vad låg den på? 6 sidor?
Jag körde Excitebike på min gamla Nintendo Wii för ett år sedan och fällde nog en tår. Försökte förklara det hela för min sambo som tittade på mig som om jag vore galen. Jag tror inte hon förstod. Dessutom tyckte hon spelet såg ut att ha väldigt ful grafik och ljudet lät gräsligt. (Ahmenvafaaaan!)

Efter detta var det dags för lite mer dator och valet föll på Atari ST. Nä, inte Amiga 500 som vore det mest naturliga valet. Varför? Inte en jäkla aning.
Förutom spel började intresset öka för BBS:er och tanken på att det på vissa ställen gick att vara inloggade 3-4 personer samtidigt och spela onlinespel var nervkittlande! ("Legend" vill jag minnas ett av dem hette.) De bästa BBS:erna låg naturligtvis inte lokalt så det blev många rikssamtal (ja ungdomar, det kostade satan att ringa samtal utanför sitt eget riktnummer förr i tiden!) Tur att man körde i turbofart med sitt 2400bps-modem då!!
Favoritspelen var: "Kick Off", "Dungeon Master", "Arkanoid", "Railroad Tycoon", "Police Quest", "Elite", "Populous", "Powermonger", "Deja Vu" samt "North and South" och "Defender of the Crown" som för omväxlings skull var bättre på Atari ST än Amiga (!)

Efter detta kom en period av total kaos då det ramlade in en Sega, Sega Megadrive, Atari STE och en Amiga 500 under korta perioder. Jag sålde naturligtvis
det jag inte använde eftersom varken jag eller mina föräldrar var gjorda av pengar. Gissar att sommarjobbspengar och gåvor hamnade på teknikkontot utan att passera GÅ!

Tiden gick och så småningom började den tidigare utskrattade PC:n få mer och mer utrymme i datormagazinen. Den som inte gick att spela på tidigare pga sin skräpgrafik (EGA-grafik mm) och brist av riktigt ljud, började nu få ordning på komponenterna och tog upp kampen mot Amigan som vunnit kriget mot övriga konkurrenter. Vill minnas att sista sidan ägnades åt en PC-spelsrecension i varje nummer av Datormagazin som ju alltid varit inriktiad på C64 och Amiga. Där visades fantastisk grafik i SVGA-upplösning och vasst ljud som stödde Adlib och Soundblasterljudkorten! När jag fick se recensionen och bilderna på golfspelet "Links" för PC så var det kört igen. Jag måste ha en PC!!!!
Men de kostade alldeles för mycket för mig. Jag lade nog nåt år på att läsa, jämföra och sätta mig in i PC-världen så jag tillslut skulle köpa rätt maskin. Efter en massa jobb blev det tillslut en 386 SX med turboknapp (varför ville man nånsin ha den inaktiverad?) och 14" färgmonitor! Ett Soundblasterkort satt i och tror minnet uppgick till 2MB. Ja, MEGAbyte! Hårddisken låg på 40MB och det var såklart diskettstation som gällde. CD och usb fanns bara i framtiden.
Jag minns att jag gapade när grafiken målades upp i Links. Det såg ju ut som i verkligheten! Det kunde liksom inte bli bättre! Det spelade ingen som helst roll att det tog ung. 5-10 sekunder för CPU:n att rendera grafiken inför varje slag.
Spelen blev fetare och fetare och det var mer regel än undantag att man tvingades tweaka och jävlas med config.sys och autoexec.bat-filerna för att få igång spelen. Alltid saknades nån kilobyte för att starta skiten! Satan! Bort med musen och flytta nåt till low mem. Stäng av allt onödigt! Man blev en expert på att konfigurera dessa två jäkla filer! Minns när jag såg filmen "Apollo 13" första gången och Gary Sinises karaktär ligger dag och natt i testmodulen och arbetar för att klämma ur några sista kilowatt för att uppstarten ska bli perfekt och rädda austronauterna. Precis så var det man fick jobba!!
Lycka var när man kunde köpa en minnesuppgradering för 1500 spänn och dubbla RAM-minnet till 4MB!!! Då kunde man plötsligt lira NHL 94!!!

Sen kom nåt som hette Internet. WWW. kan detta vara nåt? Fick ett 9600bps modem från en gammal IT-tekniker på en skola där jag sommarjobbade och med hjälp av ett tidigt Tele2-abg så var jag plötsligt "online". Gopher, Archie och den fina gamla Mosaic-webläsaren...även här fick man peta i och redigera "Trumpet winsock" eller vad fasen det hette. Åter igen fick mina föräldrar slåss för att kunna ringa i telefonen som mest var upptagen av mitt "surfande".

Några uppgraderingar senare och kretskort som åkt ut och in i ett o annat chassi och fått känna på godingar som "Warcraft 2", "Diablo", "Age of Empires", "Doom", "half Life", "Dungeon Keeper", "Days of the tentacle", "X-Wing", "Close Combat", "Flashpoint" och "X-Com".

Idag har jag inte mycket till spelintresse även om jag försöker ibland. Det biter liksom inte. Antar jag blivit för gammal...
Har gjort några försök på PS3:an med några shoters och NHL samt Skyrim på PC. Det funkar ett tag men magin är borta. Det känns lite som när man insåg att jultomten inte fanns när man var liten. Nåväl, bara man fortsätter försöka!
Ibland rycks man med lite när man tillslut satt sig där framför skärmen med en öl och ett glas rom i handen. Alla medel tillåtna!

Nu blev detta en alldeles för stor post. Sorry! Radera om det blev opassande. Jag rycktes bara med i era minnen och kände hur allt radades upp i min egen skalle. Så, heja gamla teknik och spel-minnen!!