Substansen är i fysikens lagar och elläran som kommer från det, sätter man sig in i det så inser man snart att signalnivån i sig är rätt ointressant, däremot signal/brus förhållandet och den tid man kan kommunicera är mycket viktiga parametrar.
Desto högre effekt och längre räckvidd man har desto lägre hastighet får man för det mesta om man inte är totalt ensam i etern.
Hög sändareffekt ökar räckvidden vilket ökar störningarna för andra vilket leder till att de störs, störningar leder till omsändningar av datapaketen vilket gör att den tid man kan överföra nyttoinformation minskar, om alla hade lång räckvidd genom att använda hög effekt så skulle ingen kunna kommunicera alls utan hela ismbandet skulle bli en ogenomtränglig oanvändbar brusmatta, för att till viss del råda bot på dess problem så ökar man frekvenserna så att de får allt svårare att passera väggar och med 802.11ad så hoppar man upp till 60GHz vilket förhoppningsvis gör det omöjligt att passera husväggar och det gör att farten tar ett jättekliv uppåt och att det för första gången verkar finnas bra förutsättningar för snabba trådlösa nät.
Däremot kommer de självfallet att kräva att man monterar accesspunkter i alla rum där man vill använda trådlösa klienter såvida man inte kör ad hoc nät, ad hoc kommer att bli vanligare tex för att kunna ansluta sin mobil till en skärm/tv.
Man kommer att vinna enormt mycket kapacitet om man kan få ner räckvidden till max 10m och inte har möjlighet att signalen lämnar rummet.