Gamla diskar när storleken räknades i enstaka 100-tals MB så var det möjligt att återskapa - spåren är breda, passningen och positioneringen halvdålig och värmeberoende (skivan utvidgar sig) vilket gjorde att huvudet skrev i olika kanter av spåret - i tidiga diskar var det stegmotsorstep och dödräkning vid posiitionering, eventuellt lite microstegning för att rätta in huvudet lite bättre om det är för snett i spåret. Att man ganska tidigt gick över moving coil-aktuator berodde inte bara på den ökade snabbheten - utan att de stegmotordrivna nådde sin gräns när spårtätheten blev allt högre och värmeutvidningen blev för stor att det översteg stora delar av ett spår mellan en nystartad kall disk och en under drift senare
Dessutom hade man en magnetmedia av ferritoxidpulver inte olik ljudband med olika kristallstorlek och därmed olika vilja att ommagnetiseras, det gör att magnetiseringen dels trängde ned djupt i skiktet med tiden och att inte alla korn magnetiserades om vid ny skrivning.
idag med perpendikulär skrivning med magnetisk nål som pekar rakt in skivan och trycker på med en magnetfält av 2.4 Tesla så förekommer inte den här typen av 'minne' i dom djupare lagren av skivan - lagret som lagrar information räknas i under 100 nm i tjocklek, och under denna ligger det magnetiskt mjuk metall (som är magnetisk återledare för nålen) som inte har kvar någon magnetism när man tar bort yttre magnetfält.
lagret som 'kommer ihåg' består ofta av järn, kobolt (oxider), jordartsmetaller i kristaller med inte allt för sällan ej magnetisk platina som 'isolator' mellan de magnetiska kornen/domänerna och är synnerligen hårt - det är ingen mellanting utan det är antingen eller (S eller N) och kornstorleken tämligen homogen
Spåren är synnerlige smala och kryper från 75 nm brett till 50 nm brett idag och dessa skrivs i vissa diskmodeller med överlapp (shingled) i dom riktiga stora högkapacitetstdiskarna (de första kända på bred front är Seagates 8TB achive-diskar)
en överskriven snurrdisk (ej av hybridtyp) är säker när det gäller att all data är borta efter en enda överskrivning - man behöver inte hålla på att köra 7 gånger med olika bitmönster och sökmönster
SSD är däremot en annan femma - där finns det 5-10% dold minne för omskrivning och radering som man inte kan komma åt utifrån och där kan det ligga gammal känslig data länge i väntan på radering under kanske flera omskrivningar.
Därför har man security erase vilket i stort sett handlar om att man slumpar fram en ny kryptonyckel och glömmer den gamla - då all data numera är krypterade när de lagras på flasminne vare sig man vill eller inte.
Problemet är - lita vi på tillverkarna - ligger den gamla nycken ändå inte kvar i någon gömd sektor etc. och det finns orsak att vara misstänksamma med tanke på hur de sk. krypterade externa 2.5" diskar (som WD My passport Ultra som exempel) är i verkligheten när det gäller säkerhet, eller snarare att de inte är säkra alls för en myndighet som vill kika...
Det är så mycket svagheter och blatanta misstag i dess firmware att det kan inte vara annat än avsiktligt beställda - kamoflerade till buggar och dåligt skriven kod som någon stackars fattig programmerare (kanske virtuell person dessutom) får bära hundhuvudet för om det skulle göras djupa efterforskningar så att företagen kan två sina händer och säga att de inget visste...