Är jag en kortväxt person?

Visst är man 160-165 i vuxen ålder anses man kort i Sverige. Spelar det någon roll? Nä det tycker jag inte. Min sambo är runt den längden och jag är själv 188cm och stör mig på att man inte nådde upp till 190.
Man kan ju se det som en nackdel att vara lång också, som att luften är något tunnare här uppe

Svensk medellängd är rätt hög för både män och kvinnor.
Jag är 173cm och har alltid velat vara längre, runt 180 vore lagom.
Men det finns saker man inte kan påverka, kanske hade man velat ha en porr p.... men man är fast me det man har

Tror medellängden stigit något på senare år för ynglingarna, är själv drygt 180cm.
Vuxenlivet har lärt mig att man gärna kunnat varit några cm kortare p.g.a. hälsoskäl.
Även om man som fördel kan flika in med att man ser helt OK på konserter, når hyllor och saker utan stege osv. så kan längden ha sina nackdelar med.

Sommarstugan med låga dörrkarmar, bidrar ofta till huvudvärk i mitt fall. Buss-säten har för lite plats för benen, sitter man innerst får man inta mongo-position så man breder ut sig på båda sidor om det välvda ryggstödet på stolen framför för att inte sitta fastkilad, benen tar upp platsen mittemot om man slår sig ner vid en 4-platsare... Kan låta som ett i-landsproblem men det är min vardag för jobbpendlande, ofta står man hellre.

Vid 180cm och längre är det bara att ligga i med ryggträningen, annars åker man lätt på ryggproblem då man belastar den hårt vid tunga lyft osv. (gäller också att vara noga med att "lyfta rätt")

Gräset är inte alltid grönare...

Jag är 188cm och köpte 210cm säng sist, rekommenderas.

Skor tycker jag inte har varit problem nu, var värre för 10-20 år sen.
Fast jag är rätt märkestrogen och då är storlekarna samma

Jag är 162cm. Hade dock varit ännu kortare om jag inte fått tillväxthormon i barn och ungdomsåren. Men i mitt fall beror det på en förlossningsskada.

Hur långa är dina föräldrar? Om du är ungefär lika lång som dem så ligger det väl bara i släkten.

Hur som helst så spelar det ju ingen roll hur lång man är, och säger någon något annat så be dem vänligt men bestämt att dra åt helvete.

För kort är svårt att säga. När jag fick möta fotbollsspelaren Anders Svensson så vart jag förvånad över att han var en skalle och lite till kortare än mig(184cm). Han ser betydligt större ut i rörlig bild(Tom Cruise-fenomenet) och kan ändå vinna nickdueller mot längre herrar.

@Lorault: Om du jämför med dina kollegor eller folk ute så kan du se om du är kortväxt, du kan också söka på nätet efter "medellängd". Om du är orolig över din längd så får du väl göra något åt det, kanske stå på tå? Ja jösses...

Själv är jag 169cm enligt passet och har bitvis fått höra att jag är lång som en 12-åring. Kanske inte det roligaste att höra när man passerat 40-strecket.

Visst blir man ständigt diskriminerad som under medellängd. Främst av det motsatta könet, där lång och ståtlig gäller än idag. Det är nog just detta som varit jobbigast, då även tjejer under 160 tycker att man är för kort.

Däremot finns en del positiva saker med att vara lite kortväxt. Jag är exempelvis en av få västerlänningar som kan gå på marknader i Thailand och shoppa loss som thailändarna själva. Jag får även plats i valfri sportbil utan problem och har aldrig behövt fundera över benutrymmet på flyget. Barnkläder är även billigare på H&M

Sedan faller man inte lika hårt när man åker bräda (skateboard/snowboard)

När jag är i sydostasien så smälter jag fint in i mängden, på gott och ont. Där är jag helt plötsligt medellängd Inte så konstigt att min sambo är från ett annat land än Sverige.

Kan ju nämna några problem jag stött på senaste året. Det klassiska är ju att man inte når upp någonstans. Både hemma och i affären. Man känner sig lagom dum när man står där på en pall på ICA och ändå inte når tills någon lång nisse förbarmar sig över en och kommer och hjälper. Att sitta bakom någon i föreläsningssalar kan vara en omöjlighet, Man sitter där och så kommer någon och sätter sig framför en så ser man plötsligt inget längre och så får man sitta där och förstöra ryggen för att kunna se något. Skulle köpa en cykel för några månader sen. Var runt i ca 20 butiker och det var en som hade en cykel som passade. De köper inte in så mycket mindre cyklar helt enkelt av herrmodell. Sen är ju vardagsproblem bara vardagsproblem så dessa kan man ju hantera. Det man mår dåligt över är hur många tjejer som direkt väljer bort en pga sin korta längd.

Svar: nej. En person måste vara 150 cm, eller mindre, vid vuxen ålder för att per definition vara kortväxt. Du är dock en bra bit under medel, men det är inget att grubbla över! Nästan allt kan placeras på en normalfördelningskurva. En person som är medellång kanske har riktigt små händer istället, eller så löper personen ovanligt stor risk för benbrott. Grejen är väl att längden blir mer uppenbar, ingen skulle direkt se det sistnämnda exemplet

Det handlar om att kunna leva med det man har, det man är, för det kommer inte att förändras. Jag grubblade faktiskt över min längd när jag var yngre - och då står det 197 cm i passet från året jag fyllde 15... Jag tror att vi alla hittar något att grubbla över. Tänk om du var 180 cm, vad hade det löst för problem? Troligtvis så hade du hittat något annat att gå ned dig i. Tyvärr så fungerar vi på det sättet.

Men i dagsläget så är jag nöjd med min längd, även fast jag mycket ofta dras med problem relaterat till den. Allt handlade om att finna rätt "mindset"! Lycka till

Nej, du är inte kort. Jag är 155 cm, 27 år. (jag är tjej) Sluta oroa dig om du är kort eller inte. Alla vara kort har sina fördelar ibland, man kommer förbi folksamlingar lätt t.ex.

Om du vill bli längre så finns det lösningar på det problemet.

Själv är jag nu 172cm efter att ha följt hans råd