Sur, Ledsen, Galen?! Skriv av er här!

Opererade trumhinnan igår och nu väntar 2 veckors sjukskrivning :/

Jag tycker det är jättebra att du ventilerar detta! Fortsätt med det! Kontakta företagshälsovården genom din chef eller HR. Använd alla livlinor du kan! Gå till AA till och med. Och be om hjälp.

Nedan är något jag vill dela om mitt liv och vad som hjälpt mig. Det är inte säkert att det passar in på dig eller på någon annan men hoppas något kan vara till någons nytta!

Har själv nyligen kommit ur ett långt missbruk (där jag innan jag kom ur det hade paranoia och social och fysisk isolering förutom jobb). Jag jobbade (jobbade massor, kväll, helg, röda dagar - allt), kom hem och isolerade mig; pratade med ingen, undvek alla sociala kontakter helt, drack på tok för mycket och även ignorerade några viktiga grundbehov som människa (sömn, näring). Jag hade ingen ork och ingen lust öht. Livet var poänglöst. Jag vågade inte slänga flaskorna till slut för att jag trodde att folk skulle komma på min "hemlighet" - att jag drack för mycket - så jag kom på finurliga sätt att dölja skräpet i lägenheten (i resväskor, längst in i klädkammaren eller vad det nu kunde vara) även om jag aldrig hade gäster. Har haft lätt depression som ett resultat av mitt sätt att leva och missbruk - dock inget jag behövde ta medicin för.
En dag nådde jag botten och att visa sitt sanna jag i det läget var det mest skamfyllda jag någonsin gjort. Men också det bästa! Idag ÄGER jag min historia och jag skulle inte varit den jag är idag om det inte vore för vad jag varit med om!

Första tre-fyra månaderna efter jag slutat med mitt missbruk kom jag hem från jobb kl ~17:30 och åt middag vid ~18:30 och la mig och sov vid 20-21 på kvällen (går upp mellan 6 och 7 på morgonen). Jag orkade inte vara vaken längre. Mitt tidigare beteende var att sitta framför datorn tills jag i stort sätt inte orkade mer så jag flyttade mig till soffan eller sängen och somnade direkt. Jag behövde så mycket vila för att jag skulle fungera normalt.
Så långsamt byggde jag upp rutin för både näring och sömn samt självklart HELT AVSTÅ från alkohol.

Mina fyra stöttestenar har varit:
1: Rutin. Sätt en som du skulle vilja ha det. Vakna, gå upp, duscha mm, ät, åk till jobb, ät lunch, åk hem från jobb, ät middag inom t ex 60-120 min efter att du kommit hem, fritid, lägg dig och sov. Hitta ett sätt som passar Dig för att följa rutinen. En app, någon som ringer dig och "sätter press på dig". Var tydlig med förväntningar att "Jag(!) behöver att du ringer mig varje vardag!" Låt inte förväntan mellan olika parter vara underförstådd!

2: Avgränsning. Ta inte allt samtidigt. Brotta inte ned hela problemet samtidigt. Ta t ex städning; har du inte ork städa inte allt. Städa 1x1m i lägenheten och känn att du har klarat det du hade ambition att utföra snarare än att tänka jag ska städa hela lägenheten och så blir det för mycket/tar för lång tid eller annat så blir det halvdannt och du mår dåligt pga det. Låt saker ta den tid Du behöver för att utföra det. Det är Ditt liv. Som jag såg någon annan skriva tidigare ang en annan sak: t ex tugga varje tugga 12 gånger - låt ditt näringsintag få ta tid.
Och som @Kalium skriver bena ut områden/saker som gör att du mår dåligt. Och tackla dem en och en. En strike på bowlingbanan är självklart gött men det är också det svåraste att få.

3: Avhållsamhet. Drick inte alkohol. Inget att tumma på. Gör det inte. Ta inte andra substanser heller. Har du fått antidepressiva så är det klart att du ska fortsätta med det tills läkare säger annat.
De gånger jag tyckte det var jobbigt så drack jag Kung Markatta's Ingefäradryck (när jag har varit på fest med andra som dricker alkohol) eller en kopp te (när jag är hemma).
Dock höll jag mig borta från fester ett bra tag - tills jag kände att suget inte fanns öht. Och när jag känner att folk börjar bli för onyktra så kör jag hem. Tar alltid bilen till festen nu också som en liten extra säkerhet - jag måste köra hem nykter.

4: Motion. Jag tycker inte det är kul. Det är jobbigt på många sätt. Jag kunde inte ens springa en kilometer i lagom långsam takt när jag började. Men jag bad en vän hjälpa mig så tre gånger i veckan körde han till mig på morgonen och vi började med att bara gå och prata. Det utvecklades till försök att jogga osv osv. Och denna faller in under punkten rutin också men det har varit så viktigt för mig att jag vill ha det som en egen punkt. Motionen hjälper mig verkligen att hålla mig på en stabilare nivå av positivitet över dagen/veckan.

Jag har varit väldigt ärlig hela tiden. Det betyder inte att jag sagt till alla att jag haft dessa problem men de jag har berättat för har jag berättat allt för. Och de i min närhet (familj och vänner som jag nästan förlorat) berättar jag för och konkret förklarar vad jag behöver.

Jag har också valt att inte gräva i Varför detta har hänt mig utan valt att i första hand vill jag _må bra_ fysiskt och psykiskt i min vardag innan jag börjar gräva i någon historik och psykologiska aspekter kring varför jag är som jag är mm.