@peterhjalmarsson: Det handlar om fysikens gränsen. Ljuset från ett fönster på dagen kan varar 10.000+ nits som slår in i TV:n. Då måste reflexfiltret lyckas med att filtrera bort dessa 10.000 nits och samtidigt släppa igenom TV:ns egna 500 nits. Jag är ganska imponerad hur väld det faktiskt fungerar och hur väl det utvecklats bara de senaste tio åren.
Det matta reflexfiltret i en typisk datorskärm är inte effektivare, bara annorlunda och framför allt en annorlunda situation. Det fungerar för att det är en liten skärm du sitter mycket nära, snarare än en stor skärm som är långt bort. Det fungerar också därför att vad du gör framför kontorsskärmen skiljer sig från hur du använder en TV.
De matta reflexfiltren hos kontorsskärmar har också tydliga nackdelar som inte är lika accepterat på en TV. Dit hör sådant som strukturen i filtret som kan uppfattas som en hinna eller "smörpapper" över bilden. Matta filter tenderar också att plocka upp omgivningsljuset över hela ytan. Vilken gör att svart i bilden blir till en ljusbrun bakgrund i ett ljust rum pga filtret.
För TV-apparater och modeller i mellan- och toppklass har man därför övergett matta filter och gått över till blanka och halvblanka filter. OLED-modellerna och Samsungs (och i viss mån Sonys) toppmodeller hör till de allra bästa so far. En hel del budgetmodeller kör med mer standardiserade matta och inte allt för effektiva filter av typisk datorskärmskaraktär.
Men det allra bästa är att tänka i samma termer som man tänker runt välljud. Ljus från omgivningen är som ljud från omgivningen. Sol rakt in på TV:n är som att att ha ett dieselaggregat i rummet eller motorväg utanför fönstret. Finns en gräns för hur mycket dina högtalare kan göra åt detta. Samma sak är det för en TV.