Vad tror du om konceptet big.little för Intel? En fördel skulle kunna vara att dom kan lägga mer energi och kraft på dom stora kärnorna?
En problem med x86_64 är rätt rejäl "overhead" i avkodning. Går inte att skala ned en x86 till riktigt små och enkla CPUer, vilket nog var en stor orsak till att första generationen Atom var rätt kass samt Quark var DoA (Quark var i princip en mikrokontroller som kunde köra x86, har en SBC med Quark men såg aldrig ett vettig use-case).
Det har uppenbarligen även Intel insett om man kollar på utvecklingen av Atom, man har skruvat upp IPC rätt rejält men man fortsätter att designa inom ramen för relativt låg maximal frekvens. Att kunna klocka högt kräver ofta designbeslut som sänker IPC och vice versa. Fördelen med Atom blir då att man kan få bättre perf/W genom att släppa kravet på hög frekvens, i stället lägger man sig på samma nivå som Arm-tillverkarna (ingen slump att de håller sig runt 3 GHz).
Fördelen här är att Intel kan få till en Atom design (Gracemont) som ryktas få IPC på Skylake nivå, fast då den dels är tillverkad på en nyare process och designad för en maximal frekvens på ~3-3,5 GHz kommer Gracemont har väsentligt mycket högre perf/W jämfört med Skylake.
Om man skulle stoppa in 16 st "stora" kärnor i Alder Lake får man ju endera klocka dessa lägre, för att inte knäcka totala effektbudgeten, eller så får man göra dem mindre komplexa, vilket offrar IPC och därmed maximal absolut prestanda.
Till skillnad från många andra tror jag faktiskt big.little kan vara vettigt även på desktop. Detta då moderna x86 CPU-kärnor är så komplexa och klockar så högt att de drar hjärndött mycket ström per kärna. 100-150 W TDP är definitivt en flaskhals för x86 när man går upp till 16 kärnor, det verkar fungera bra upp till 8 st (bra = man behöver inte klocka ned dem allt för mycket när alla kärnor jobbar).
Alder Lake S kan därför bli vettig i att majoriteten av allt man kör kommer använda <8 kärnor, bättre då att de Golden Cove kärnor man stoppar in har så hög IPC och kan klockas så högt som bara möjligt.
För de applikationer som kan använda väldigt många kärnor, fler än 8 st i detta fall, är det enda som spelar roll perf/W. Man får bättre perf/W med fler långsammare kärnor, men att bara ha långsamma kärnor suger för interaktiva laster (som är i klar majoritet på en typisk PC). Kombination av små och stora, förutsatt att de små är "tillräckligt snabba" så de har en poäng, kan ge en riktigt bra medelväg.
TL;DR är att en fördel blir att man kan maximera absolut prestanda hos de stora kärnorna med denna design.
Care About Your Craft: Why spend your life developing software unless you care about doing it well? - The Pragmatic Programmer
