WoW tråden om förstörda sociala relationer och problem

En biobiljett i månaden cirkus? inte så farligt, med tanke på underhållningen du får

Jo jag vet. Men jag får bara studiebidrag (950 kr/månad??) varje månad, och dem pengarna sparar jag

Började spela spelet vid releasen och sedan spelade jag i några månader och tröttnade. Gjorde ett break över sommaren och sedan under hösten så spelade jag ingenting. I november startade jag igen och fick upp min main till 60. Efter lite tier0 farmande joinade jag ett guild som precis börjat med mc och ony. Gillet i sig var inget hardcore guild, men hade ambitioner att ta sig an highendinstanser. Till en början var det inga problem att skippa raids och kunna skippa spelet för att göra ngt annat. Men det hela blev en ond cirkel (måste ha items, mer dkp, farm). I slutet av wowspelandet tänkte jag bara på wow. Måste hem och farma så jag kan få pengar för att kunna köpa x. Det hela slutade med att jag kom i konflikt i guildet om ett item och då bestämde jag mig för att det var nog. (Slutade precis innan guildet downade Neffie första gg /cry)

Vad har wow gett mig?
Mitt engelska språk utvecklades tackvare att jag spelade i ett en internationell guild.
Annars är det endast negativa saker, ett långt förhållande tog slut tackvare att det enda jag kunde ta på allvar var spelet. Minskad kontakt med kompisar. Min motivation till att hitta på saker var körd i botten.

När jag avslutade mitt konto hade jag grym abstinens i två veckor, så mycket tid och så lite att göra. Jag ville så gärna knappa in visakortsnumret och börja lira igen. För att hindra mig från detta började jag spela bf2/dota/q3 u name it.

Jag kan se mig lite som en nykter alkis (jag jämför absolut inte dessa två beroendeformer), skulle jag starta kontot igen och börja spela skulle jag sitta i skiten igen efter två månader. Även om jag säger till mig själv "Du spelar endast 3 ggr i veckan" så vet jag att jag kommer tumma på detta och sakta men säkert öka dosen.

Jag lyckades fixa studierna ändå, hur nu det var möjligt.

Har förövrigt två bekanta som spelar wow 14h dygnet. Besökte dem (de bor ihop) i början av sommaren. De slet inte ansiktet från skärmen då jag kom och under hela tiden jag var där pratade de i vent. Ska tilläggas att jag inte träffat dem på ett halvår. Jag åkte därifrån efeter 20 min.

Och till alla som skriver att de endast är "svaga människor" som "åker dit" är det bullshit. Jag tror just att ett dataspelsberoende kommer krypande och man blir beroende innan man har hunnit reflektera över sin situation. Men det kan vara så att "svaga människor" har svårare att bryta sitt beteende.

Så, lite rörigt skrivet... Men jag är trött

Verkar inte vara många som känner typ "fan, idag orkar inte jag lira, kollar en film istället/går och lägger mig tidigare" :< så känner jag emellan åt, ibland orkar man inte, och då blir det skönt när man väl orkar lixom

Allt är så jävla överdrivet anser jag, genom att läsa dessa inlägg så får ni WoW att framstå som rena rama beroendet, jag som MÅNGA MÅNGA andra fler spelar wow men känner inte minsta lilla beroende. Det är klart, jag vet rätt många som kanske spelar lite mkt men så är det ju med alla spel, t.ex. CS där är det ju även så att det finns dom som spelar nån/nåra timmar för mkt men så är det ju med alla spel! Jag tycker att en del i denna tråd verkar försöka få WoW att se mer beroende framkallande ut än vad det är...

*phust* var bara tvungen att skriva nått...

EDIT: kom och tänka på en till sak, alla dom som säger, a va faan en kompis kompis hoppade av skolan bara för att kunna spela, det finns faktiskt många som har det väldigt jobbigt i skolan och jag är nästan säker på att det inte är speciellt många som hoppar av ENBART för WoW...

lirar inte så mycket längre, bara när det är raid 19.15-23.00, kanske lirar alt ibland så då och då

Det märks verkligen att många har en väldigt negativ syn på WoW.
Jag spelar rätt mycket måste jag erkänna men jag har ingen i min närvaro som lider utav det. Jag spelar säkert 4-8 timmar om dagen (ibland mer ibland mindre) nu under sommaren och när mitt sommmar jobb är över. Det blir lite mindre när skolan börjar men inte mycket. Jag har trots mitt spelande flickvän, jag har väl rätt okej betyg i skolan (kanske inte jätte bra men rätt okej) och jag umgås säkert lika mycket IRL som framför skärmen.
Om någon kallar mig beroende och säger till mig att jag spelar för mycket drar jag bara en liknelse för denna person, tex en idrottsstjärna tränar väl flertal timmar varje dag är detta nyttigt? är det ett beroende? (kanske inte bästa liknelsen men jag tror ni förstår)
Visst har det varit perioder då man spelade lite extra mycket men det händer i varje spel tycker jag.

När man läst igenom den här tråden så förstår jag att man får en negativ syn på WoW men jag kan informera om att det finns fler "vettiga" personer som spelar än dessa fall som tas upp här.

ursäkta mina stavfel, har inte suttit framför en dator på 3 veckor vilket märks när man skriver

Så du tycker alltså att det är bättre att folk tar droger och med säkerhet förstör sina liv än att folk spelar dator.

Låter jävligt sjukt om jag ska vara ärlig.

Det är så det ska vara. Jag ser inte problemet att slita sig från WoW när man tycker att det börjar gå segt, det ska ju vara roligt att spela :>

Alla pratar om det 24/7, på tåget till skolan, i skolan, på rasterna, på tåget hem ifrån skolan. Så skolan suger, och med tanke på att jag inte är nå vidare intresserad av wow så är det ganska ointressant att lyssna på deras snack. Vet dock inte om jag känner någon som är riktigt trasig pga wow, om inte alla?

http://www.twitchguru.com/2006/08/08/world_of_warcraft_player...

Så det kanske inte är så konstigt att alla verkar känna någon som låst in sig framför WoW...

Nej, jag förstår inte. En idrottsstjärna utövar sitt yrke, de investerar sin tid för att kunna tjäna sitt uppehälle. Vad får du ut av att sitta 4-8h per dag? Framskjutna axlar och "gam-nacke" möjligtvis.

Anser du att man har ett missbruk om man sitter 4-8h framför en jack-vegasmaskin dagligen?

Jag tycker inte att man kan säga, som vissa forskare hävdar, att om man spelar (dataspel) 4h per dag är man beroende, punkt slut. Men då folk spenderar mycket tid framför datorn och sedan, då man inte spelar, fortfarande låter tankarna kretsa kring spelet, tror jag att man är farligt ute.

Jag tycker att alla vi borde kunna enas om att wow är tillvissdel beroendeframkallande.

De flesta som spelar poker på internet är inte spelberoende.
De flesta som dricker alkohol blir inte alkoholister.
De flesta som röker hasch blir inga narkomaner.

Men den gemensamma nämnaren för de presenterade fenomen ovan är att de är beroendeframkallande.

Min förhoppning är att en sociolog tar tag i detta och gör en oberoende studie om just detta fenomen (dataspelsberoende).

Datorn öht är beroendeframkallande. Främsta orsaken är pga spel dock. Jag måste säga att jag har svårt att dra gränsen vid ett beroende och normalt spelande. Om man ska jämföra med snusning... jag snusar, men jag känner fortfarande att jag skulle kunna sluta om jag ville. Jag känner dock inte att jag vill (än). Jag har inte heller försökt, så jag kan visserligen inte säga riktigt hur det ligger till på den punkten. Vill man sluta och försöker, men att man drar sig tillbaka till vad det nu är så kan man säga att det är ett rätt tydligt tecken på beroende. Vet inte heller hur pass mycket man kan jämföra fysiska som psykiska beroenden..

Och WoW... jag har slutat, men dragits tillbaka... flera gånger. Eftersom jag kan vara lite utav en "periodare" så har jag svårt att säga hur det ligger till för min egen del. När jag spelar WoW som mest så känner jag mig beroende. Men under uppehållsperioderna (som har varierat från 2-3 månader till några veckor) så har jag inte känt något sug. Eller... fan detta blev bara en enda röra, kan inte tänka/skriva klart nu.

Är man beroende om man tycker om [det] ibland, men inte alltid?

Edit: Nej jag får fan ta och inse faktan att jag är beroende i WoW. Är osäker på om jag ska sluta dock. Har börjat få riktiga ryggbesvär, och tappat intresset för det mesta... men det som gör det så svårt att slita sig är just pga att jag inte är intresserad av något annat längre. Vilket alltså leder till att man fortsätter, eftersom man fortfarande tycker det är underhållande. Jag tror faktiskt det är här i problemet ligger för många. Tänk efter själv ni som spelar WoW (för) mycket. Skulle du inte hellre vilja göra något annat med den tiden? Brukar du få ångest?

Det är fullt OK att spela WoW (eller andra spel) om man känner att man har kontrollen. Jag har intalat mig själv att jag hade kontrollen, men i grund och botten så tvivlar jag starkt på det. Jag vet att jag skulle kunna tillbringa min fritid till något vettigare. Till exempel börja träna så kroppen blir normal igen.

Jag har en polare som är alkis (han super till 4-5 gånger i veckan och har gjort det i 3 år). Han ser sig inte heller som beroende.

Glöm inte bort att det oftast är omgivningen som ser problemet. Den som är beroende anser ytterst sällan att han/hon har problem, utan man intalar sig att man gör det för att man "mår bra" utav det.

Du som sitter 4-8 h om dagen och påstår att du inte är beroende, försök vara utan en vecka. Inte för att bevisa något för mig, eller någon annan, utan för dig själv. Jag vet redan på förhand att du inte tänker göra det, för du är ju inte beroende och vill ju bara ha kul... (vad skulle du göra annars?)

Det är väl knappast någon som påstår att man är en junkie bara för att man spelar wow, men om all ens tid kretsar kring spelet borde man kanske ta sig en funderare...

1, man lever bara en gång..jag dör hellre efter ha gjort nå kul än att tagit massa promenader ute i friska luften.

2, om man inte har nå bättre å göra så spela wow..men att dissa kompisar irl för att lira wow konstant är nog tecken på att det gått för långt.

3, att jämföra knark och alkohol till ett spel är nog att gå för långt .

Man ska självfallet inte överdriva, men det bakomliggande beroendet är detsamma. Konsekvenserna är naturligtvis mindre destruktiva, men likheter finns. Att fly undan verkligheten och söka bekräftelse kan ske på många sätt.

Man brukar ju säga att första steget mot att sluta är att erkänna för sig själv att man har ett problem. Alla vet vi ju att förr eller senare kommer ingen av oss att spela spelet. Vad betyder det då att man farmade virtuella blommor oftare än man träffade vänner?

Väl skrivet, kan inget annat än instämma.

Så länge man är medveten om hur man reagerar är det funkis. Själv upplevde jag att det hände ett par ggr att en polare ringde på kvällen och undrade om vi kunde hitta på ngt. Om jag då satt med gillet och raidade bwl var det inte så lätt att säga "hej då, ska dra ut med en polare" (särskillt inte när man lirade en (av de få) prälle). På så sätt började mitt sociala liv bli lidande.

Så resonerade jag också, jag trodde mig ha kontrollen men det hade jag verkligen inte. Självklart är det ok att spela wow, så länge man vet vart man har sig själv.

Jag spelade WoW från öppna betan till i november förra året. Det var under tiden jag gjorde mitt examensarbete, och samtidigt hade jag en del jobbiga personliga problem, bland annat en misshandelsrättegång som jag var vittne i (i två omgångar). Jag spelade skitmycket, fast jag mådde dåligt av det. Helt klart var det för att fly från verkligheten, eftersom jag upplevde den som mycket jobbigare. Så tror jag det kan vara för många andra också. Man har många problem som det inte finns någon enkel lösning på, och i stället för att ta tag i dem och kämpa i motvind några månader, försöker man gömma sig för dem. Det är lätt att förakta sådana människor om man aldrig har mått riktigt dåligt själv, men när man väl sitter där är det lätt att åka dit och hamna i ett beroende.

Undrar om ni haft samma känsla som jag har haft:

Vaknar måndag morgon klockan 07.00, är riktigt trött. Första tanken är: idag måste jag gå upp en lvl så jag blir högst lvl bland polarna. Just det, SKOLAN. Skulle vi göra något viktigt där idag? Eller är det bara "vanliga" lektioner som Matte, Svenska och Engelska?
Jag missar nog inget speciellt om jag är hemma idag. (1-2 dagar i veckan blir 4-8dagar i månaden, riskerar då att bli av med studiebidraget).

Somnar om...

Vaknar igen vid halv 11, utvilad och går ner och hämtar frukosten tar med den till datorn och startar WoW... Loggar in, är nästan i extas när jag kommer in.

Vid klockan 2 efter rätt intensivt gamande känner jag mig som en dålig människa, orkar inte längre gå till skolan för jag vill bli högre lvl än kompisarna.

Såhär brukade mina dagar se ut för ungefär 1 års sedan, sen tog jag tag i mitt liv. Höjde mina betyg från IG/G till VG/MVG. Började umgås med polare på helger. Kände mig som en bättre person. (nu har jag försökt att få med mig resten av kompis gänget ut i det fria). Nu har jag dessutom sålt mitt WoW acc till nån stackars typ i skolan för 500 pix, (gjorde en jävla bra deal).

För mig har bara WoW förstört!

åt mig gåre bara bra, är med kompisar, spelar mycket wow på dagarna då jag är i en top end guild, har bra betyg..
+! jag kan sälja min gubbe för runt 9000 om jag vill det, en kompis gjorde det för några dagar sedan och han hade sämre gear än mig

Har spelat Wow sen beta innan det var det Ragnarok online innan det Quake 3. men jag började inte spela online spel föränns jag var runt 21 -22 år gammal så min uppväxt var väll som en normal uppväxt ska vara, om man nu kan utrycka det så =P.

Har ändå varit ute var helg sen man var runt 16 år och festat, rest på sommrarna och lyckats behålla mina jobb jag haft under åren. Massor av mina kompisar spelar. och helt ärligt har jag inte alls lust att sluta spela jag gillar spela.

Jobbar jag 8 timmar om dagen har jag inte lust eller ork att gå ut o göra nåt på kvällen jag vill bara ta det lite lungt framför datorn.

Har dock inte varit ute nu och festat på runt 6-7 månader men det är inte för spelets skull, jag har bara inte lust har tröttnat helt på det. Så vissa av mina kompisar börjar bli lite gnälliga på mig nu

Negativt är dock att man har inte så mycket att prata om när man träffar folk som inte lirar, så man känner sig lite socialt handikappad när man träffar nytt folk. Samt har man gått upp några kilo. :/

Där har du helt fel. Ett mentalt beroende kan vara minst lika starkt som ett fysiskt beroende. Bara för att man intalar sig att något är kul och att man frivilligt håller på med det betyder det inte att det är så. Hur många rökare/snusare har man inte hört att de kan sluta när som helst?

Sen finns även grejen att man är beroende av själva spelandet. Inte av kicken det ger en. T.ex. har många rökare inte enbart svårt att vänja av sig nikotinet, utan även själva handlingen att hålla i en cigarett osv. Här kan man dra paralleller till att spela wow, eller vilket annat spel som helst. Man kanske inte ens tycker det är speciellt kul efter ett tag, men ändå sitter man vid datorn och inser att man inte vet vad man annars skulle göra. Man gör det som känns tryggast, istället för att utforska nya saker, t.ex. gå ut genom ytterdörren.

Det finns massor med saker man kan bli beroende av utan att för den skull stoppa något i munnen. Huvudsaken är att hjärnan är inställd på att frigöra dopamin när man utövar handlingen, oavsett om det är spela wow eller något annat.

Wow.. Ni verkar nästan normala för mig.
Under hela sommarlovet har jag gått upp runt 09:00, börjat spela då, och spelar ungefär till 03:00. Konstant. Har det varit vardagar, så har jag grindat herbs eller gjort småinstancer till klockan var 18:00, för vår raid börjar då. Helger så har jag grindat till 13:00, då också raiden börjar.

Nej, jag träffar helst inte folk irl.. Saken är den att jag har socialfobi, jag avskyr att gå ut, jag avskyr att ta bussen/tåget till någon. Dock är det inte bara wow som har gjort mig asocial. Och det är väl inte så att jag inte tycker om att träffa mina få nära vänner, bara att ta mig dit. När jag väl träffar dem, är det trevligt och inge' vidare problem.

Min förra pojkvän/bästa vän spelar också, och det är väl också ett sätt för oss att umgås. Vi är i samma guild, vi raidar tillsammans, vi t o m delar på varandras characters. Visserligen har han sagt nästan hela sommarlovet att jag spelar för mycket, men jag har ingen lust att försöka ta mig någonstans och bada eller något. Kanske förståeligt om man har Anorexia Nervosa.

Jag har märkt att jag har blivit lite beroende på senaste.. Igår fungerade inte routern, och när jag inte hade något internet så gick jag och lade mig. Fördrev dagen på det sättet. Idag drog brorsan min nätverkssladd och vägrade ge mig internet, i mitten av vårt bästa försökt till Vael i BWL. Jag blev så extremt arg. Och så skrek han "Kolla så jävla beroende hon är!!". Fan, jag bad bara om två minuter, sen hade vi fan tagit honom.

Vår guild är sträng som fan, så det har påverkat mitt beroende en hel del.

Det finns ju bättre sätt av omgivningen att få en att sluta spela eller whatever. Avbrott i instanser påverkar inte bara dig utan alla andra. Kan jämföra det som att dra ut ciggen ur ens hand, och så försvinner automatiskt ciggen ur alla andras händer också som man samrökte med.