WoW tråden om förstörda sociala relationer och problem

Ja, en kille som jag inte sett på över ett år, han sitter bara inlåst och spelar WoW.

Han har hoppat av skolan och går aldrig ut, dessutom har han ADHD.

Mja inget sånt iaf, men har aldrig fått så lite snusk som under tiden jag spelade wow...

Jag har ett gäng polare som spelar jävligt mycket. Det är samma argument hela tiden: "Vi spelar inte så mycket, det är inget farligt, ingen lider pga detta."

Och de argumenten känns som bullshit. Det här är människor i åldrarna 22-26 år som har problem med sina jobb och förhållanden på grund av att de spelar så mycket WoW. De har själva berättat om folk i deras guild som blir socialt utstötta på sina gymnasieskolor etc. på grund av att deras skolkompisar blir sura när de missar fredagens Nefarian-run osv. Själva har de drabbats av problem med att de blir sena till jobbet, missar bestämda träffar med sina (snart före detta förmodligen) flickvänner och att de inte svarar i telefon t.ex för att de sitter i en jävla guildrun. Noterbart är dock att de faktiskt kan slita sig ifrån, jag vet många som inte kan det. Såg mycket av det under min tid i WoW.

Det är fan oroväckande. Det var lättare att argumentera emot spelberoenden när det rörde sig om single player-spel, där folk lätt kunde spara och stänga av - men den sorten av socialt tryck som skapas genom MMO-spelen är lite oroande.

Och nej, jag propagerar inte för att ni ska stänga av era datorer och gå ut i den friska luften, men att man faktiskt borde fundera över om man kanske har börjat spela lite för mycket.

Alla mina kompisar spelar wow också så jag antar att vi träffas mest online. Jag själv hade en period där jag spelade all min vakna tid i julas och det mådde jag inte bra av

det enda sättet wow har ändrat mig på är väl att jag och tjejen glömmer att laga mat i tid.. det åträttas när det riktigt suger i magen..

och sen att jag har skruvat mer på dygnet.. men det beror nog allmänt på att jag har egen lya nu, sommarjobbet är över och jag har 100mbit och en dator som presterar tyysan ;D

personligen förstår jag inte folk som BARA sitter och nöter wow dagarna i ända, inte gör något annat.. bara grindar grindar grindar, bgar bgar bgar, osv osv..

jag PALLAR inte mer än x antal timmar i sträck... det blir påfrestande att spela det... men som tur är har jag lagervis av andra spel att koppla av till ^^

Hardcore gejmer sen åtta bast, nuthin' ain nevah gonna change me.

När jag gick i gymnasiet så var det en hel del av grabbarna som spelade WOW. De snackade om spelet hela tiden "i ett". Blev lite jobbigt eftersom de knappt spelade eller pratade om något annat. Värst var att de presterade ganska uselt i skolan och det lär inte ha blivit mycket till betyg för de. Helt osociala var de dock inte.

I Sverige har jag dock inte hört några ordentliga skräckhistorier som i andra länder där man ex lämnat barnen att dö eller tagit självmord osv. Fast det kan ha varit andra spel också.

Everquest har nog sargat fler liv än vad WoW någonsin kommer att göra. Har hört historier om folk som tagit självmord när dom blivit av med sina karaktärer och nån som sålde sina föräldrars bil för att köpa en ring över Ebay. Sanningshalten kan ju variera dock.

Har ett antal kompisar som är beroende av wow, en av dem går aldrig ut, och när han väl gör det, dricker han sig redlöst full och gråter över hur kass han är på att heala. En annan ljuger för sina kompisar och låtsas vara personer han inte är, allt för att folk inte ska tro att han sitter inne minst 10 h per dag och spelar.

Innan lirade jag wow enormt , var med i en guild som raidade varje dag och anpassade mig själv till det schemat , raidtider osv. Efter några månader blev jag kickad för att det blev ett jävla bråk i guilden vilket jag är glad över att jag blev. Struntade att vara med polare när jag skulle raida osv.

Nu har jag dock joinat en polares guild där jag raidar ca 3 gånger i veckan vilket är riktigt skönt , lirar inte hela dagarna längre iheller utan sätter mig ett par timmar på kvällen ngra dagar i veckan. Det känns enormt skönt , Jag lär dessutom sluta med spelet när burning crusade kommer ut. Orkar inte lvla upp till 70 skaffa nya gear osv.

Jag spelar mycket, det ska jag erkänna. När jag kan så lirar jag 4 kvällar i veckan, de timmar som vi raidar 19.30-23.30 samt lite då och då för att fixa herbs och kanske levla en alt. Det blir en del. Men å andra sidan: När jag inte lirar wow så söker jag jobb, jobbar där jag är nu (har aldrig sagt nej till att jobba för att jag ska spela, då får wow vänta), trollar forum och designar. Kan ju villigt erkänna att sedan jag flyttade tillbaka till mitt barndomshem så har jag väl växt ifrån de närmaste kompisarna, så vi har inte direkt mycket att snacka om längre, och alla studiekamraterna bor ju långt åt helvete bort så de träffar man bara ibland. Blir lätt att man spelar lite om man inte har nåt annat att göra.

Så, det var min livshistoria det

Ovanstående är ett exempel på WoW-spelares bristande sociala-kompetens.

(Nej att vara social över internet kan faktiskt inte räknas)

Lirar wow, raidade, blev kickad pga ett bråk, slutade lira wow. Började lira wow, lirar alt, mycket IRL, bra, bra, bra.

Lirade eq för flera år sedan och trots att jag var med i en liten "familjeguild" och körde mycket solo så gick mycket tid åt till det. Träffade väl iofs polarna varje vecka ofta flera ggr i veckan ( inga jag kände spelade vilket nog var tur ) men sjuka mängder tid lade man ju trots allt ner på eq och inte var det särskilt nyttigt. När man började tänka /tell "namn på kompis" ibland när man skulle säga något visste man att det blivit lite mycket.
Oftast hade jag ingen som helst lust att spela om jag bara lyckades hålla mig borta i 2 veckor eller så, så det gick lite i perioder.
Tyckte lite synd om familjerna till en del som spelade i guilden, det var flera som prioriterade eq framför att hitta på saker med respektive eller ungarna. Kommer nog inte spela något sådant där lir så länge jag har ett upptaget liv, satte igång med lite swg lång tid efter eq men lade ner när jag märkte hur mycket tid som jag lade på det. Skulle jag ha ungar skulle de nog få spela max ett visst antal timmar om dagen.

Hade iofs en i guilden som spelade med ungarna ( och prioriterade familjen framför spelet ) 2 andra hade träffats o gift sig genom spelet och spelade i princip bara samtidigt så helt förstör det inte det sociala livet.

Hade för mig att jag läste att WoW skulle vara mindre upplagt efter att man måste grinda än eq men aldrig testat WoW så svårt o veta.

Jag spelar wow men jag tycker inte att jag är beroende. Just nu sitter den största delen av guilden och springer genom Zul'Gurub för att skaffa lite gear men jag har inte spelat alls på en vecka eftersom alla kompisar har kommit hem nu. Jag är level 58 så det tar inte många timmar för mig att levla och ge dom den hjälp som dom behöver (off tanks) men livet utanför datorn är lite mer spännande.
Jag kan inte förstå mig på dom som spelar 17 timmar om dygnet och får sparken från jobbet samt blir lämnade av flickvännen. Är dom så svaga så dom inte kan komma bort från spelet ens för några timmar?

ja, så svaga är folk faktiskt. Hur kan man vara så svag att man dricker sig stupfull? Hur kan man vara så svag att man begår självmord eller knarkar?

Folk är känsligare än vad man tror. Det är lätt att hamna i träsk. Svårt att ta sig ur. Jag har aldrig fastnat för WoW, tack och lov. Jag lirade många andra MMO innan WoW-eran. Är trött på de spelen. Jag kunde lira hela dagarna i veckor utan att göra annat, men spelar aldrig mer såna spel. Är helt less på dem.

Jag började spela när det var final beta och då spelade jag riktigt mycket. Sen när retail kom så spelade jag bara en månad och avbröt pga flytt. Sen så tog jag en paus från spelet men började några månader efter det. Det blev iofs bara en månad till innan jag tröttnade rejält på spelet.

Det ger ju inget. Visst, strävan efter bättre gear och att ta nästa "boss". Men jag strävar hellre efter nästa bakfylla och "kvart-i-tre-ragg". Sen tycker väl vissa att det är tragiskt nog. Men jag menar det inte bokstavligt talat.
Kan man hålla det till att spela lite då och då, som jag gjorde sista tiden, så är det väl lugnt. Men folk som fastnar och tappar kontakten med omgivningen helt. Ja det är tragiskt. Att tappa så mycke för så, ursäkta, jävla lite. Att slösa dö-tid på ett sånt spel är fullt godkänt. Men att gå miste om IRL-upplevelser är vädligt synd.

ööö "ok", hur tänker du då? Hur kan du få ut att han har bristande social kompetens?

Aldrig funderat på att skaffa en egen uppfattning?

Har spelat sen EU start till och från, och har varit kul å så :> Spelat i ett raidande gille ~6månader, men känndes typ som om att man hade för mkt IRL på slutet för att kunna vara med å raida ordentligt Sen iaf så skulle gillet reforma för att få in de "hardcore" spelarna och då fick inte jag plats.. detta var ~3 veckor sedan nu slöspelar jag mest, men eftersom att alla polare har sommarjobb/heltidsjobb så tja.. Finns inte så mkt att göra ^_^ Själv har jag jobb som personlig assistent och jobbar 2dagar i veckan + nån helg då och då. Behöver pengar före WoW för annars blir farsan sur :<

Hur svag är man som människa om att allt ska gå åt helvete pga av ett spel...

Jag antar att han försökte, men inte kunde komma till samma slutsats som du gjorde. Därav hans nyfikenhet angående vad du grundade ditt uttalande på.

Jag kan inte säga att jag ser några tecken på bristande social kompetens. Han säger att han växt ifrån de närmsta kompisarna och studiekamraterna bor långt bort. Jag har också vänner jag växt ifrån och det har inte varit pga något spel.
Att växa ifrån människor är något man gör då man faktiskt utvecklas som person. Att säga att det skulle ha något med social kompentes att göra är bara löjligt. Det står inte heller något i texten om att han inte skulle ha skaffat nya vänner. Det han däremot säger är "blir lätt att man spelar lite om man inte har nåt annat att göra."
Han har ett jobb och prioriterar jobb högre än wow. Det är något väldigt få riktiga wow-knarkare skulle göra. Jag känner ett par som knappt vågat sig in på en jobbsökarsida sen de började spela wow.
Och att som socialt inkompetent person lyckas behålla jobbet är ganska svårt.

-Wikipedia.org

Sen att man inte kan vara social över internet? Huh?
Så du påstår att man inte kan vara social om man inte har kontakt med någon "face to face"? Då kan vi lika gärna plocka bort telefon, sms, IM's, brev osv. Jag har träffat ett flertal människor via internet som jag sedan träffat IRL och blivit vänner.

Hit me! Nu vill även jag veta vad du grundar dina tankar på.

Själv lyckades jag sluta i tid och spelade inte WoW speciellt länge, detta eftersom jag lärt av mitt tidigare misstag när jag spelade Anarchy Online.

En god vän till mig försvann mer eller mindre för ett år sedan och slutade existera pga WoW, han hoppade av sina Universitetsstudier och bröt all kontakt med omvärlden.

Känner flera andra fall med personer som nästan lever i misär pga ett spel....

Min flickvän spelar också, samt min far. Mor har jag ingen Så nej, wow har inte sabbat något för mig.

Nu har jag aldrig varit beroende som så många av er beskriver. Jag fattar inte ens alla temer ni använder er av. Det jag har svårt att förstå är varför folk spelar så mycket som de gör. Tröttnar ni inte? Och ni som fortfarande bor hemma, säger inte era föräldrar nåt? Och om man tappar kontakten med alla, varför gör man det? Va händer om Internet slutar fungera en dag, dör ni då?

Är det för att fly verkligheten som de som fastnar och spelar så mycket? Bor ni så deprimerande illa, har ni inga vänner, inga mål i livet och ser ingen framtid - eller vad? Jag har inte svaren, jag undrar bara. Man lever bara en gång, varför, i min mening, slösa bort det på något som inte ens existerar? Jag menar, om några år lägger de ju ner dessa spel och det kommer nya titlar titt som tätt. Vad har ni fått ut av det då? Visst, det var kul så länge det varade, men i efterhand kan ni ju inte "dra nytta" av det på samma sätt som om ni t.ex. pluggat, jobbat, träffat folk eller vad som helst. Men det beror ju på vad an prioriterar i livet såklart.

Det är iaf hur jag resonerar. Dock är jag som sagt inte beroende och har heller aldrig varit. Därmed har jag ju faktisk heller inte nåt att säga till om egentlien. Dock vore det intressant med lite svar eller funderingar kring detta.

Känns som om det var tur att jag slutade spela när betatiden var slut. Dock har ju CS förstört en del för mig Men det är smällar man får ta när man är leet.