Varför objektorienterat?

Vid objektsorientering blir koden mer strukturerad, man kan kapsla in funktionalitet i klasser osv. Detta gör att man kan bygga små enheter som fungerar oberoende. Detta gör att koden lätt kan återanvändas i andra projekt utan att behöva ändras.

Så, en av de stora fördelarna med objektsorientering är återanvändning. Sen är det ju en bättre beskrivning av verkligheten också, Man bygger ju en modell av verkligheten med hjälp av många små bitar

Det där är bara två olika syntaxer där en är bättre anpassad bättre för objektorientering. Men syntaxen är inte objektorientering

Objektorientering innebär (om man menar objektorientering för att få bättre struktur på källkod) att man bygger upp funktionalitet kring datamängder.
Har du en datamängd som beskriver ett område i programmet så gör du X antal funktioner som jobbar med denna datamängd i ett slags avgränsat område.

Det blir lättare än om man exempelvis bygger upp strukturen på dataflödet (finns säkert finare ord )

Ptja, det där är ju ett utmärkt exempel av varför polymorfism är praktiskt. Antag att karaktärer inte är det ända som går att döda, utan även något annat. Utan polymorfism så är ju namnet kill redan upptaget.

Nu kan man ju iofs ofta ha flera funktioner med samma namn men olika inparametrar, så just det exemplet är inte så bra.

Inte i t.ex. C eller python (antar att du snackar om function overloading)

I C kan man ju inte egentligen objektorientera heller så.

Det här kan vara relevant: http://xinehq.de/index.php/hackersguide#AEN390

Myris svarar med:

Det är ju det som är polymorfism..

Polymorfism är ett annat ord för överlagring, det kan gälla funktioner eller metoder. Gör du två funktioner med samma namn så kan dem arbeta som två enskillda, dock endast om dem har olika argumentlistor.

int func(int tal1, double tal2, char vect[]); - funktion 1

int func(char vect[], int tal1, float flyt); - funktion 2

gör jag nu ett anrop som det här:

func(2, 2.0, hello)

så väljs den funktion som passar bäst in på argumentlistan, det här kan bli en ganska lång process om jämförelsen inte är självklar.

Polymorfism är inte ett annat ord för överlagring, polymorfism betyder att olika datatyper kan agera som samma datatyp utan att det blir några problem.

Funktionen str() i Python konverterar olika datatyper till deras sträng-representationer. Den är polymorfisk eftersom den accepterar int, float, listor etc. som in-parameter och resultatet blir alltid en sträng-representation av in-parametern.

Om två datatyper implementerar samma metod, så spelar det ingen roll vilken av de två sorterna man använder för att anropa metoden. Om man t.ex. ska skriva en egen str()-funktion och vill anropa objektens to_str()-metoder, fusk-java:

public string str(Object o)
{
    return o.to_str()
}

FooBar fb = new FooBar();
BarFoo bf = new BarFoo();

str(fb);
str(bf);

Överlagring är en del av polymorfism, men polymorfism består av mer än överlagring.

Polymorfism i C++:

Polymorfism
  Universell
    Parametrisk          statisk  -> via C++ templates
    Inkluderande/Subtyp  dynamisk -> via C++ vtable (subklasser, interfaces)
  Ad-Hoc
    Överlagring          statisk  -> via C++ name mangling
    Konventerande        statisk  -> via C++ interna typhieraki eller explicit typkonverting

Den som är nyfiken och vill veta rekomenderas följande:

On Understanding Types, Data Abstraction, and Polymorphism
Luca Cardelli, Peter Wegner
http://citeseer.ist.psu.edu/cardelli85understanding.html

Mm, skitsnyggt. Jag vet att det går, men det är inte snyggt och det är inte praktiskt.

Därav "egentligen".

Intressant artikel, fast argumentet "c++ is simply to slow" vet jag inte ifall jag köper... Om man ändå ska träla och skapa structs till höger oh vänster kan man väl lika gärna gå äver till c++.

Läst allt och plocka det inte ur context

Mm, http://www.lava.se/max/