Matte suger inte!

Beror hur man ser på det. All gymnasiematematik A-E är helt nödvändiga baskunskaper till många utbildningar, att jämföra med gångertabellens nödvändighet för gymnasiematten.

Onödigt blir det bara man aldrig ska jobba med ett yrke, där matematik ingår som en naturlig del.

Många här verkar förvänta sig att se koppling till det vardagliga livet när de läser gymnasiematten.
Som jag skrev förut, så är detta definitivt inte syftet med matematiken (utöver de 4 räknesätten och lite procenträkning). Tror man det så har man missuppfattat det hela rätt ordentligt.
Tillämpningar av matematiken finns i massor, allt inom gymnasiematten har mängder av tillämpningar, men för de seriösa tillämpningarna så krävs betydligt mer kunskaper än endast lite gymnasiematte.

Gymnasiematten är tänkt som en grund att bygga vidare på till de nivåer att man kan få nytta av det i sitt yrkesliv. Dylika tillämpningar, som man tex lär sig på tekniska högskolor, är i allmänhet omöjliga att ha med i gymnasieböcker på grund av svårighetsgraden.

Jag kan lova att all matematik på grund, gymnaise och universitetsnivå upp till och med masternivå har mängder med praktiska tillämpningar på många områder.
Det är först på forskarnivå som man börjar stöta på lite saker som kanske ännu inte tillämpats på något "verkligt" problem.

Var inte ledsen. Jag är inte alls ute efter att hacka på dig och det är beklagligt om du tyckte att jag gjorde det. Jag vill föra en diskussion om matematiken och dess betydelse för oss, inget annat.

Du skrev förvisso inte att man klarar sig helt utan matte, men du kunde lika gärna ha gjort det, för det gör man om man med "klara sig" enbart syftar på att överleva. Det fanns en tid före matematikens existens och människor klarade livhanken ändå. Än idag finns det en hel del människor som inte kan räkna eller ens känner till konceptet, men klarar sig trots det.

Vad jag återigen vill poängtera är att den teknologiska utvecklingen går hand i hand med den matematiska. Vi har tillgång till avancerade prylar för att vi har tillgång till avancerad matte. Man klarar sig förvisso utan matte, men då får man även klara sig utan saker som elektricitet och byggnader mer avancerade än lerhyddor. Du skriver att du redan inser allt detta, men då hoppas jag verkligen att du tänker om vad gäller vikten av avancerad matematik. Vårt högteknologiska samhälle klarar sig inte på enbart räkning med fingrarna.

Ditt personliga intresse för matte är inte vidkommande för mig. Jag anser inte att alla måste tycka att matte är kul. Om du avskyr matte, vad ska jag göra åt det? Jag tycker bara att det är väldigt beklagligt att matematikundervisningen i grundskolan och i gymnasiet är så undermålig att eleverna inte får någon som helst översiktsbild av hur saker och ting inom matematiken hänger ihop (med varandra och med vår verklighet).

HerrEkberg :
Mycket bra beskrivning av problemen i matematikundervsningen som du länkade till. Första stycket sammanfattar det hela bra :

"Imagine that your only contact with “English” as a subject was through classes in school. Suppose that those classes, from elementary school right through to high school, amounted to nothing more than reading dictionaries, getting drilled in spelling and formal grammatical construction, and memorizing vast vocabulary lists — you never read a novel, nor a poem; never had contact with anything beyond the pedantic complexity of English spelling and formal grammar, and precise definitions for an endless array of words. You would probably hate the subject.You might come to wonder what the point of learning English was. "

Kunde inte beskrivas bättre !
Det är precis på detta sätt matematik tyvärr ofta undervisas och många undrar då naturligt vad allt är bra för.

De flesta pluggar matte på en nivå som är skyhögt över vad de någonsin kommer få användning av. Man lär sig dessutom i regel aldrig några praktiska tillämpningar heller vilket gör att man glömmer bort matten så fort kursen är över. Slöseri med värdefull utbildningstid. För alla de som INTE kommer bli civilingenjörer skulle jag vilja se betydlig mer jordnära tillämpningar.

- Hur fort är mitt banklån återbetalt?
- Hur pålitligt är det statistiska underlaget i undersökningen det står om i tidningen?
- Hur lägger jag upp en budget för mitt nystartade företag?

Och då läste jag ändå NV Teknisk och räknade mest hela dagarna i gymnasiet. Var inne på just civilingenjör rätt länge och har fått min dos propaganda.

Fast matten är ju iofs inte det enda verklighetsfrånvända ämnet i skolan. I syslöjden lärde jag mig broderi och korsstygn men jag vet fortfarande inte hur man lägger upp ett par byxor...

Säg en enda gång då en vanlig medelsvensson faktiskt skulle ha nytta av den matte man läser? Nått enkelt till och med, säg, trigonometri utöver pythagoras... Otroligt sällan. Så sällan faktiskt att det skulle vara mer effektivt om de läste upp på ämnesområdet de få gånger de faktiskt behövde använda det. Ok visst, matte A innehåller bra saker att kunna, även B-kursen för den delen, men därefter är det ju knappt någonting som är användbart i vardagslivet utan som egentligen bara spelar någon roll för de som faktiskt behöver kunskaperna.

Jag personligen ångrar att jag slösade tid på alla mattekurser jag läst utöver A och B-kurserna. Kanske nån strimma ur C-kursen också men knappt märkbart. Jag inte har ett öres värt av användning för dem idag. All den tiden och studerandet kunde jag ha spenderat på att lära mig saker som var både mer relevanta för mig och dessutom högst troligen roligare att lära sig. Den här befängda idén om att precis alla måste kunna matte på akademiker-nivå för att kunna klara sig i livet är helt befängd.

Du säger att det är en rikedom att inte behöva begränsa sig, och det kan jag hålla med om, men nu är det ju sällan så mycket till val i gymnasiet utan man är mer eller mindre tvungen att läsa varesig man vill eller inte och alltså är det ju inte "inte behöva begränsa sig" utan istället "tvingad att inte begränsa sig", vilket är en helt annan sak.

Inte så lite intresserad måste jag nog säga. Men det visar bara på min poäng. Det är i iallafall detta land en sådan fruktansvärd utbildningshysteri, inte bara när det gäller matte. Jag har polare som fått frågan om de har ingenjörsexamen när de sökt jobb som bilmek, och det är precis det som är haken.

Visst öppnar kunskap upp för nya saker och för förståelse, inte minst matematik. Men det vore något otroligt mer effektivt och hälsosammare att säga "bestäm dig för vad du vill och lär dig därefter" än att säga "lär dig allt och välj sen".

Jag är väl ett av de skumma undantagen i denna diskussion kan jag tänka mig? Hatade matte på högstadiet och låg på ig gränsen bra länge. Tog hjälp av familjen och drog mig ikapp, till och med förbi, de flesta klasskompisarna och gick ut med mvg på högstadiet. Läste sen en variant av samhällsprogrammet med inriktning på internationella frågor och valde till MaC då denna inte ingick i programmet. Favoritämnena på gymnasiet var samhällskunskap och filosofi men jag saknade hela tiden något, kände att den allomfattande kunskapen jag ville ha inte gick att få genom att fortsätta plugga på samma linje genom högskolor etc.

Förra året läste jag tekniskt basår och känner mig nu bra mycket säkrare i diskussioner om globalisering och rationalism eftersom jag nu även kan förstå de matematiska argumenten så mycket bättre. Derivata och trigonometri går jag runt och surrar i huvudet nästan dagligen i konstanta försök att applicera dessa på verkligheten. Att läsa all gymnasiematte och även fysiken + lite kemi har gett mig en otroligt mycket större förståelse för samhällsfrågor och filosofi än jag hade innan.

Efter att ha läst all denna matte och gjort tappra försök att applicera den på verkligheten har jag nu funnit en utbildning som troligen kommer passa mig, civilingenjör inom statsvetenskap vilken förhoppningsvis knyter ihop dessa kunskapsområden. Visst är matte tillämpbart även om mer allmänna sammanhang, man måste bara vara beredd att försöka.

Jag tror dock inte att alla kan se matte som något man applicerar inom samhällskunskap och filosofi. Kanske är det bara jag som är konstig? Många människor jag känner kommer dock aldrig använda mer matte än den man lär sig på högstadiet ty det är ju den man använder i vardagslivet. Kanske vore fint med lite logaritmer i de kurserna istället? Räkna på ränta och återbetalningar på banklån kan väl inte skada någon ivf?

I min mening är matte bra och mycket användbart men inte något alla ska behöva göra. Varför ges inte möjligheten att byta ut matten på gymnasiet mot mer praktiska ämnen ty tycker man inte om matte tycker man, i min erfarenhet, ofta bättre om praktiska ämnen. Låt människor som hellre vill vara florister/bagare/plåtslagare etc kunna slippa ifrån mer avancerad matte och låt dem specialisera sig mot ett yrke i tidigare ålder!

Själv har man lätt för matematik i allmänhet och i specifikum.
Kan dock förstå de som har svårigheter, och var hindret sitter någonstans.

Skolans matematik i grundskolan måste bli bättre, roligare och mer engagerande. Att sitta och rabbla multiplikationstabellen är ett måste dock, tyvärr.

Matematiken blir bra mycket roligare när man kommer förbi exempelvis matte b. Sen ha rjag hröt, och sett lite av det, att matematiken blir än mer rolig coh riktigt utmanande, på riktigt, efter gymnasiet.

Men jag tror inte alls p att själva matematiken i sig skulle vara tråkig. Inte ens personer som säger sig hata matematik påstår sig ha enbart dåliga erfarenheter av det, även om de har svårt erkänna det direkt.
Nej, det beror nästan alltid på, i nämnd ordning, läraren, föräldrarna, kompisarna, klassen och sist men inte störst egna personen.

Jag vill se mer experimentlusta i klassrummen, inte vända blad efter blad, enbart. Lite som att blanda in kemins laboratorietimmar i undervisningen..

Precis!
Hjärngympa, på det hela en allmän förståelse för ämnets natur, ämnets sätt när man ställer upp en fråga/ett problem och svarar/löser det.
Det är vad det i stort sett handlar om, i stort sett hela tiden, alla nivåer igenom. Sen måste man snappa upp sådana saker som derivata, konjugatregel, pythagoras, invers, e och pi osv. Blir ganska jobbigt annars.
När man är klar med sin utbildning, har jag hört från direkta källor, så börjar letandet efter erfarenheterna, efter de återkommande formlerna man aldrig trodde man kunde vara utan, de "konkreta" satserna och formlerna inom matematiken som just _du_ har nytta av i _ditt_ arbete. Innan dess är matematikstudierna ett lösningsmedel som mjukar upp hjärnan för att kunna tänka klart och tydligt och logiskt, på ett matematiskt vis, när det är dags att ge direkta resultat.

Som raxor strax nedanför tidigare quote beskriver blandade framgångar inom olika ämnen som matematik och fysik så beskriver jag även liknande erfarenheter, samt andras berättelser om deras erfarenheter. Ämnet kanske inte passar en, man har inte intresset. Men framförallt så är läraren inte till belåtenhet!

Vad göra åt läraren?
Vi har redan utbildningar och arbetsintervjuer och inledande terminer mer eller mindre på prov, hur kan vi ytterligare förbättra våra lärares insatser? Är det möjligt, utan att spela dockteater?

Gick själv estetiskt och måste säga att det mesta man lär sig där är att betrakta som allmänbildning.
Men du har rätt i att naturvetenskapliga linjen/r inte är så svåra eller arbetssamma som många beskriver det/m. Det allra mesta hänger på en själv.
Vi hade på vårat program en frammåt tjej som fick toppbetyg i alla ämnen, med stjärna i kanten och ett leende. Hon gick inte natur, hon jobbade hårt för det. Allmänbildad var hon dessutom, fastän hon inte verkade fatta det själv.
På natur kände jag en tjej som flöt igenom de tre åren, hon fick blandade betyd, från underkänt till topp, allt efter eget intresse och arbetsinsats. Hon var dock rätt så allmänbildad även hon.
Undrar vad som skilde dem åt?

Sen har vi haft personer som varken klarat natur eller individuella, men de är ett annat kapitel.