Intressant analogi på flashback forum

Oj oj oj...
Tänk om jag också bara kunde skippa vissa delar av verkligheten sådär, vad skönt det vore.
En rätt kul analogi faktiskt, lite väl mycket brister för min smak dock.

Ni som klagar får gärna specificera er, vad är svammel?

Jag skulle gärna hålla med Random-person, men riktigt så illa är det nog inte

Den största och mest uppenbara bristen är ju densamma som med det mesta annat när det gäller individ vs grupp att individen inte tar sig särskilt långt utan gruppen och ju länge en individ tar sig ju mer beroende blir han av resten av gruppen. Till detta så lägger man sedan att ju fler som tar sig till toppen ju fler blir det även som når botten. Att beskatta de som sitter högre på stegen hårdare är ju för att de som sitter längre ner inte skall trilla av då det skulle skada mer än någonting.

Vidare så fungerar inte näringslivet som sporten. För att analogin ska fungera så krävs det att näringslivet skulle vara rättvist, vilket det inte är. Det klagas på att vi tillåter orättvisor inom sporten men inte samhället. Hur kommer det sig då att man inom näringslivet lika gärna kan bli bäst genom att fälla motståndaren som genom att faktisk vara bättre. Och varför kan man hålla sig kvar på top-position inte för att man fortfarande är kapabel, utan för att man en gång nått dit. Vidare så skulle det krävas att man hittade något annat sätt att ta hand om de som har det sämre ställt eftersom analogin också missar att ta upp vad som händer med "Lars" och hans storhet om alla fans, beundrare och annat helt plötsligt inte skulle ha råd att följa honom längre eftersom de är tvingade att betala läkarräkningar och skolavgifter i stället. En annan brist är att man inom sporten inte blir direkt lidande av att någon inte är bäst, vilket kan hända inom näringslivet.

Så det finns en hel del hål i den där analogin, men egentligen inte mer än i det mesta annat från höger-hållet. (inte sagt att något annat håll är bättre för det, bara kassa på andra sätt)

Alla analogier har luckor. Detta p.g.a. att de är just ananlogier och inte en direkt beskrivining av verkligheten. Personen som presenterar analogin för oss vill medvetet stryka under vissa saker och utelämna andra. Författaren till det från Flashback tagna inlägget vill uppenbarligen poängtera sin uppfattning om att konkurrens leder till utveckling och utveckling i sin tur till välstånd. Idrottsanalogin passar i sammanhanget utmärkt.

Vad jag nu vill påminna om är att gränsen mellan rättvisa och orättvisa är både luddig och subjektiv. Att i en löpartävling ge en långsammare deltagare ett försprång uppfattas av vissa som rättvist, men av andra som orättvist. Perspektivet har stor betydelse.

Innan vi kan tala om rättvisa måste vi sätta upp rättvisekriterier. Bara en dåre tror att det finns någon sorts universell millimeterrättvisa som är tillämpbar. T.o.m. när två ungar ska dela upp ett glasspaket sinsemellan uppstår potentiellt komplicerade situationer. Man kan visserligen dela upp glassen på en våg, men förtjänar båda en lika stor bit?

Även sport har regler. Vi tolererar inte vilken sorts skillnader i förutsättningar som helst. Dopning och fälleben för motståndarna är bara ett par exempel på förbjudna saker. Detta just för att idrotten ska vara rättvis. Vi har divisionsuppdelning och amatöridrott, för att alla ska kunna delta.

Folk som hyser högerideologier klagar ofta på att vänsterns rättviseideal verkar bygga på att de många som har lite gaddar ihop sig mot de få som har mycket och tar för sig av deras materiella välstånd. Om detta kan man ju tycka vad man vill, men jag kan inte se hur det inte är hyckleri att fördöma ett sådant förfarande om man själv tidigare deklarerat att "anything goes" är bra.

Slutsummering:
Rättvisa är sådant man utsätter andra för.
Orättvisa är sådant man själv blir utsatt för.

En sak till. Jag är väldigt trött på folk som tar upp "den svenska avundsjukan" som ett koncept. Avundsjuka är avundsjuka och det är ingen skillnad på svensk, finsk, grekisk eller togolesisk avundsjuka. Det finns inte heller någon anledning att tro att svenskarna skulle vara mer avundsjuka än några andra. Skärpning!

Allt som allt tycker jag att det finns flera luckor i analogin men då texten är gjord till att understryka vissa element kommer jag inte ta vidare på det.
Dock förstår jag inte riktigt hans poäng med texten, det är otroligt hur mycket skatten sparar pengar för oss, även om det är riktigt mycket.
Här behöver vi inte oroa oss för att kommunala skolor är så dåliga att vi måste betala stora summor för att våra barn ska kunna gå på privata skolor.
Vi behöver inte häller stå över sjukvård för att den kostar tiotusentals kronor som den gör i till exempel USA, men i grund och botten, det känns som om personen bakom analogin är emot svenska näringslivet och använder sig av sportens principer för att försöka framhäva hur dåligt näringslivet är.
Jag tycker personligen inte att man kan jämföra dessa två och med detta kan jag påstå att analogin blev grundlös.

Precis, och den progressiva skatten kan liknas med den progressiva träningsmängd som krävs när man kommer upp i nivå inom idrotten.

Sport är skit, bara ett sätt att hålla massorna roade så de inte kan se den bistra verkligheten. även romarna praktiserade denna sjuka sed.
Att jämföra sport med samhället i övrigt är korkat.

Det finns visst en annan förklaring. De som är rika och gynnade i samhället är så giriga och snikna att de hellre unnar sig mängder med onödig lyx än bidrar tillbaka till samhället.

Att inte tyst acceptera sin misär medan de rika vältrar sig i lyx är avundsjuka? Då kanske de borde göra något åt saken? Det kan väl hända att de fattiga gaddar ihop sig mot de rika och befriar lite resurser. Hoppas ingen har några invändningar mot detta, för då vore det ju avundsjuka.

Och varför skulle en procentuell skatt vara fel? Då betalar alla en lika stor del av sin inkomst, och alltså får alla offra en jämförbart lika stor del. Arbetar man på fabriksgolvet så kanske man inte har råd med den där riktigt trevliga Audin för 250k som man vill ha, och äger man istället företaget så har man visserligen råd med 4 sådana bilar, men inte med Lambon för 1,5 mille...

Och likadant blir det om man räknar tvärt om. Är de framgångsrik och tjänar 4x mer än gemene man, så har du ju också helt logiskt råd med 4x dyrare/mer saker än gemene man. Så visst har det med avundsjuka att göra men det är ett argument som fungerar åt båda hållen. Inte bara att småfolk är avundsjuka på rika, utan att rika är avundsjuka på de som är rikare också, för vad skulle det annars spela för roll om de betalar procentuell skatt eller inte?

Då får du väl acceptera att folk blir arga om någon badar i Champagne inför svältande barn.

Du må tycka att det inte är rätt väg att gå och jag må tycka det, men allt tyckande i världen ändrar inte på det faktum att när det blir den enda vägen att gå så kommer folk att ta den.

Inse att de fattiga slutar vara "avundsjuka" när de rika slutar vara så "giriga".

Fast de bidrar ju till samhället ändå. Om ex Roman Abramovich beställer en fet lyxbåt så betalar han ju både skatt och skapar en himla massa arbetstillfällen för byggationen av båten. Likaså de som bygger lyxvillor.

Så du menar att de pengarna inte skulle konsumerats på annat håll om han inte hade tjänat dem?

BorN: Poängen med skatt är att se till att alla har viss grundstandard, en grundstandard som inte alla skulle ha råd med annars. Enda sättet att få folk som har för lite för att ha råd med den är att låta folk som har mer än råd att betala mellanskillnaden. Det handlar inte om avundsjuka, det handlar om överlevnad och minimikvalitet på livet, men det är väl begrepp du aldrig har kommit i närheten av som du nu klagar på skatten. Så du kanske ska vänta med att uttala dig till du förstått vad det handlar om?

Nej

För att citera en personlig favorit:
"Det är viktigt för oss att hålla en hög lägstanivå" - Pontus Frithiof
Procentuellt ska inte rika betala mer, är det t.ex. 30% som gäller så skall det vara det för alla. Men att det för rika då blir mer pengar gör ju ingen som helst skillnad, eftersom förlusten är lika stor för både rik som fattig. Tjänar man 4 gånger mer så har man 4 gånger mer pengar även om man då också betalar en större summa i skatt, så enkelt är det. Eller menar du att det vore mer rättvist om rika fick betala en lägre andel eftersom deras andel vid lika procent är större? Det skulle ju med andra ord blir att rika får betala mindre bara för att de är rika... det låter inte särskilt rättvist det heller måste jag säga.