Jag känner igen fenomentet.
Första året i gymnasiet hade vi undervisning med de ointresserade och oambitiösa eleverna eftersom vi alla skulle läsa samma kurser första året, det var först andra och tredje vi delades in i klasser för vår inriktning. De lata eleverna spelade CS och vi andra försökte jobba med lektionen tills vi insåg att CS är ju faktiskt rätt kul och hängde med (ni vet, grupptryck, de andra har kul men inte jag, äsch jag klarar det ändå).
Jag klarade mina kurser och det gjorde även mina andra kompisar som skulle läsa natur. När andra året började fick alla en chock över att det var mycket att göra och nu var vi tvugna att jobba lite för våra betyg och prov. Den stora skillnaden var ju att nu fanns inte samma störningsmoment, alla fokuserade på böckerna och utbildningen (trots att vi hade datorer), vi hjälpte varandra och läraren kändes mer motiverad. Kort sagt hade jag bättre betyg i de svårare kurserna än de enkla under första året.
Slutligen, diskussionen om papper och penna. Jag är glad att jag har tragglat papper och penna, speciellt i matten. Det händer ibland att jag springer förbi matematiska problem framför datorn och börjar anteckna. Till slut ger jag upp, börjar skriva på papper och löser det. Att kunna skriva ner min process och tankebana skriftligt (går för mig snabbare på papper än med dator) för att sedan fundera och resonera kring dem är egenskaper som hjälpt mig mycket i mitt arbetsliv. Jag låg även långt framför mina studiekamrater på universitetet vad gäller studieteknik, jag läste ekonomi om det är relevant.
Därmed finns det ju så klart självklara fördelar att använda hjälpmedel och verktyg på datorn. Men som någon annan har sagt, så tycker jag att dessa verktyg ofta kräver att du har förkunskaperna. En graf är bara bra om du kan tyda den. Att derivatan är 5 säger inte så mycket om du inte kan förklara vad det betyder och kan applicera det.
Det som jag tror saknas mycket i dagens utbildning är tillämpning av problemen du ställs inför. "lös x= a^2 + ab + c" säger inte så mycket. Vår mattelärare valde exempelvis att säga första lektionen när vi snackade derivator "idag ska vi lära oss att tjäna pengar". Började vi lyssna? Japp. Lärde han oss att tjäna pengar? Nja, kanske inte konkret. Men teorin, hur den kunde appliceras i olika scenarion för att hitta maxpunkter av en funktion. Denna lektionen tog jag med mig rakt in i mikroekonomin på universitetet och jag greppade ganska snabbt varför vi skulle titta på första och andra derivatan - medan andra satt och funderade på "just det, derivata... jag kommer ihåg att vi gjorde det, man flyttade den övre siffran till den nedre och gångrade, va? men hur hjälper det oss här?"
Oj, vilken j*vla roman.
Hörs!
