Jag älskar musik. När jag var 21år hade jag runt 200-250 musik CDs, köpta, lagliga, och i exemplariska skick, men jag skulle flytta från Malmö till en liten studentlya i Linköping. Således använde jag CDDA Ripper för att föra över alla dessa skivor till datorn. Därefter gav jag bort originalskivorna till vänner som ville ha dem. En del som ingen ville ha slängdes och ett fåtal fick följa med av nostalgiska skäl.
Sedan dess, 2004, har jag inte köpt en musik-CD. Men jag har nästan dubblat mitt musikbibliotek tack vare digitala inköp.
Runt 2011, minns inte exakt år, köpte jag spotify premium och är nöjd med det. Vissa artister har strulat med digital tillgänglighet (Metallica, Tool, etc) men för det mesta har jag kunnat lyssna på all musik jag vill, närsomhelst, i vilken enhet som helst. Har inte köpt en specifik platta sedan dess - betalar endast spotifyprenumeration för 100:-/mån.
>En rockigare lista: http://open.spotify.com/user/jonrak/playlist/425jynTwvYlzUo5j...
>En elektronisk alternativ lista: http://open.spotify.com/user/jonrak/playlist/60K85yI0omgK2QC1...
Min åsikt om privatkopieringsavgiften:
1. Jag har idkat privatkopiering
2. Streamingtjänster bör inte omfattas av privatkopieringsavgiften då man betalar för tillgängligheten via tjänsten (som vidare ersätter artisterna), och "kopiering" i många fall dessutom inte är tillåten
3. Jag är inte i behov av vidare privatkopiering (jag skickar länkade youtubeklipp, och spotifylistor till vänner istället)
4. Jag vill inte fortsätta att betala för privatkopiering, efter att jag gissningsvis betalat min första skivsamling i privatkopieringsavgifter tack vare all lagringsmedia jag har köpt (backup-system till datorn, som innehåller 20 år av data, blir mycket lagring).
5. Telefoner, USB minnen, intern lagring, molntjänster (= server) bör inte bli föremål för privatkopieringsavgift då belägg för att dessa främst utnyttjas till att lagra kopierade verk inte har visats. Alltså: kan någon påstå att dessa medier främst används för att lagra (privat)kopior på film och musik? Inte vad jag vet.
En kommentar om debatt på forumet:
"Arguing on the internet is like competing in the special olympics - even if you win you are still [...]"
Många inlägg genomsyras av en otyglad frustration. Ett beslut fattas av någon eller några som upplevs orättvist och ogenomtänkt, expansionen av privatkopieringsavgiften är ett bra exempel, TV avgiften ett annat. Många Svenskar bryr sig inte då de inte är så insatta, vilket bara späder på frustrationen. Internets sken av anonymitet och frihet medger sedan att frustrationen kan ventileras i mer eller mindre genomtänkta och agressiva inlägg, och när flera sådana dyker upp i en tråd (som i denna) och som alla skriker åt samma håll så förekommer ofta en viss empati för aggressionen och det skapas en "vi-mot-dom"-känsla. När det istället finns polariserade åsikter blir det flame-wars (t ex, Apple vs MS, AMD vs nVidia etc). Inga av dessa fenomen tenderar leda till vidare "debatt" utan ger läsaren mer underhållning i form av trollning.
Jag vill även passa på att kommentera "konspirationsteorierna":
Intresseorganisationer jobbar med ett fåtal frågor och med en viss ståndpunkt i dessa frågor. Lobbyismen används av många intresseorganisationer för att övertala (manipulera opinion hos) beslutsfattare om deras ståndpunkt. Kontrasterande med detta behöver politiker och beslutsfattare ofta jobba på bredare front med flera helt olika frågor, och samtidigt väga olika ståndpunkter för att kunna fatta beslut eller rekommendationer. Inte konstigt att fokuserade, insatta och välbetalda människor lyckas övertala mindre insatta, populistiskt beroende och mer eller mindre kompetenta individer (hur många politiker har högskolebakgrund jämfört med lobbyister? Hur många beslutsfattare fattar beslut om hjärtefrågor, hobby eller ämnen de är specifikt tränade för eller insatta i?).
Piratpartiet fick min röst några år sedan då de var det enda partiet som alls nämnde lobbyismen som ett problem att tas itu med.
Kompetensbristen blev tydlig för många av oss Swecs som följde Pbay-dramat när begrepp och anklagelser som var tekniskt åt h-vete fick alldeles för mycket utrymme. Domarna visste inte alls hur tekniken egentligen fungerade och jag fick känslan av att man föll tillbaka på simplifierat tänkande "de gör att man kan göra olagliga saker och bör därför stoppas" - istället för att faktiskt förstå vad trackern gör och hur den ser ut.
Denna utsvävning är relevant för privatkopieringsdebatten om hypotesen stämmer: lagen är inte ikapp tekniken för att lagstiftare och beslutfattare är för okunniga om tekniken för att kunna fatta lagvärdiga beslut/förslag. I och med detta öppnas dörrarna för intresseorganisationer av alla slag (ffa inom teknik) att tjäna på att jobba för fördelaktiga beslut som inte ligger i rättsväsendets (folkets) egentliga intresse.
