Ja det är ganska simpelt, men ändå inte, som vanligt.
Om de inte fyller disken, helst inte ens i närheten. Och minar segment för segment och sedan flyttar datat från SSD till HDD så kommer SSD kuna fungera precis som vid gaijming.
Minnes cellerna kan bara skrivas ett antal gånger sedan är de sönder. Därav att man har extra NAND minne liggande på kontroller kortet som man kan byta ut trasiga minnes celler gentemot.
Om nu SSDn är nästan full, finns det inte så många lediga celler att skriva till.
Tänk att du har en 1000GB SSD med 980GB utrymme som du inte ändrar på och då 20GB ledigt. De 20 resterande GB är det som det konstans skriv till då du Surfar kollar på netflix eller vad det nu kan vara som dina Temp filer använder. Då kommer de sista 20GB skrivas på om och om igen. Samt bytas ut mot det extra minnet som finns på SSD för att byta it skadade celler.
Man brukade ta som exempel att varje cell klarar 1000 skrivningar. Om du då har en milijon celler 1 000 000 så skulle du kunna skriva till disken en miljard gånger innan den första cellen dör, dvs 1000 000 000. Men om du tvingar den att bara använda 20% av diskens utrymme skulle det bli 0200 000 000 skrivningar. Dvs en femtedel. Har vi TRIM och lite annat också så man kan inte räkna så exakt. Sedan lär ju det bli klart varrmare om det är en konstant last på disken. Lär inte vila i strömspar så ofta.
Vart lite långt.
Edit:
@houze SLC cashen glömde jag bort. Om jag inte minns fel körde Samsungs TLC EVO diskar TLC NAND som SLC för att det var smidigare att köra samma chipp på hela kortet. Vet du om de fortfarande gör so och i så fall om de kan ändra om adresseringen per cell i de TLC minnen som agerar SLC. Eller om man skriver samma till varje cell. Skicka samma spänningsförändring till alla tre borde nog inte vara så svårt. (sen om det är praktiskt är en annan sak)