Uppenbart att det finns tid, pengar och livskvalitet att tjäna på hemarbete. För de som vill och kan är det ju guld.
Frågan är vad man gör med den klyfta som uppstår mellan de som får jobba hemma och de som inte får?
De som "blev kvar" när merparten av verksamheten började jobba hemma. De som inte kan ta sovmorgon, träna eller fixa ärenden på lunchen, njuta av mer fritid eller sjobba (jobba hemma sjuk) för att slippa förlust av inkomst?
De som måste ta en halv semesterdag för att hinna till barnens utvecklingssamtal.
Kan eller ska de kompenseras på något sätt?
Fyradagarsvecka eller extra semesterdagar för de som har närvarokrav?
Många som nu sitter hemma uttrycker att de inte skulle kunna tänka sig att ta ett "nine-to-five-jobb med närvarokrav" i den nya världen. Kanske inte helt orimligt att då kompensera de som är villiga/tvungna att ta den surdegen❓
