Ja, känner igen mig i det du skriver. Visst är det konstigt hur det ter sig. Man mår egentligen bra och har det man behöver men ändå känns mycket så jäkla onödigt och meningslöst.
Visst har inte livet blivit riktigt som det ska, men jag vet inte om det som orsakar det, kanske?
Jag ska ta det till mig att göra någon fysisk aktivitet igen, det kan säkert hjälpa under tiden på resan mot ett bättre välmående och känna nöjdhet i livet.
Jag ljuger så mycket för mig själv. Som saker på jobbet, ja visst det kan jag göra, det är inga problem, målar upp framtid osv osv. Mycket visa för andra att jag kan också! Det är så ledsamt. Självklart finns det i alla jobb tråkiga sidor. Men när alla uppgifter är tråkiga så blir det en jäkla uppförsbacke.
Jag tror att det varit så hela mitt liv, försökt att hävda mig inombords. Aldrig visat det utåt. Men till vilken nytta?
Jag behöver reda ut mitt liv, göra det som jag vill och sluta jämföra mig med andra. Vad är jag så rädd för?
