Angående nummer ett så gjorde jag det ganska ofta när jag cykelpendlade av några orsaker.
Främst handlade det om andra cyklister som inte bara var skitlångsamma utan ofta också inte hade uppmärksamhet på trafiken eller vägen utan typ fokuserade på telefonen och därmed vinglade kraftigt, över i filen åt motsatt håll och över gångbanan. Jag ville inte cykla i typ 7 när jag lätt kunde cykla på i 25-30 och det gick inte att köra om dem på grund av deras vinglade. Dessa cyklister var oftast "tanter" på 60+.
Medelålders (+) män i lycra var också ett problem, de cyklar som idioter och verkar inte förstå att trafikreglerna inte ger företräde till den som cyklar fortast med skrikigast outfit, men de var inte de som fick mig att ta bilvägen istället för cykelbanan. Ett annat problem var gångtrafikanter som sällan uppmärksammar att trottoaren delas med cyklister (med dedikerad cykelbana alltså) utan plötsligt bara stegar ut där och så. Jag lärde mig ju snabbt att verkligen betrakta andra trafikanter som sinnesslöa idioter med skygglappar eller nära total blindhet, men ändå var jag nära att krocka ofta för det är omöjligt att ta dig fram och samtidigt vara beredd på att varenda person när som helst plötsligt kan ändra riktning och stega ut framför en.
En annan orsak som kanske inte gäller överallt är att cykelbanorna är väldigt dåligt planerade. Det känns som om de i bästa fall har kommits på när allt annat redan är planerat. Det är inte ovanligt att cykla på en cykelbana längs en lång gata eller väg och behöva korsa vägen flera gånger för de inte kan bestämma sig om på vilken sida cykelbanan ska ligga eller om båda riktningarna ska ligga på samma sida eller ej. En cykelbana jag tog ofta till mitt nuvarande jobb var i princip bara längs en lång gata från min bostad till färjeläget där jag kunde ta cykeln över till andra sidan. Men cykelbanan växlar från att inte finnas alls, till att gå upp på trottoaren med parkerade bilar mellan den och bilvägen, till att hamna i mitten av bilvägen, längs kanten, på andra sidan gatan. Bilvägen här består av slät asfalt förutom de korta bitarna där cyklisterna ska vara i mitten, men cykelbanan växlar beläggning hela tiden, kullerstenar, tegel, plattläggning, trottoarkanter, och så vidare, och cykelbanan har av någon anledning många fler farthinder och många gånger flerbrunnslock och liknande än bilvägen.
Sen var dock inte bilvägen fri från liknande saker heller. Folk har uppenbarligen problem med stadstrafik för de kör ofta extremt ryckigt och långsamt, stannar plötsligt utan anledning, svänger utan att indikera eller titta, och så vidare. I princip varje dag när jag cyklade till jobbet så fick jag tvärnita för att en bil stannade utan anledning eller förvarning, och jag körde nog om fler bilar med min cykel än vad jag gör idag med min bil liksom.
Ditt gnäll nummer två har vi trådar för redan.