Skrivet av Trent023:
Bra att du inte fastnade på att du tog en hamburgermeny, helt rätt med "släpp o gå vidare".
Har du märkt någon skillnad i hur det känns under dagen? Vissa känner av att blodsockret blir lite annorlunda än vanligt.
Tack! Jag är stolt över att jag lyckades stänga av skuldfaktorn, halva meningen med att köra fasta hälften av tiden var ju att jag skulle få leva nära på normalt varannan dag så då gör jag väl det fast lite restriktivt
Ja, skillnaden är väldigt stor!
Jag är nu förbi den fjärde dagen i fasta och har inte fuskat en gång. Jag planerade dock från början att ha ett mål innan sängen för att stilla ev hunger och kunna slappna av inför sömnen. (Börjar dock undra om det behövs, då hungern redan avtagit väldigt mycket)
Fastan har redan nu börjat kännas stabiliserad, normaliserad och jag har börjat lära mig skillnader på ätdagar och fastedagar.
Ätdagar har jag blivit mindre hungrig än vanligt men oavsett är det viktigt för mig att hålla flera små mål för att hålla blodsockert i shack. Jag har alltid varit känsligt för att missa mål och krashar blodsockert så blir jag påtagligt svag och vimsig.
Fastedagar så känns blodsockret mycket mer stabilt. Om jag tar ut mig genom ett par tynga lyft under kort tid så känns det ungefär som när blodsockret faller i normala fall men känslan släpper på kort tid. Det handlar nog mer om ansträngning än något annat.
Jag är kanske en av dem som har lättare att fasta.
Dag 0: (Förberedelse) gömde allt mat, ställde fram tepåsar.
Dag1 Fasta: Mycket medveten om att jag börjat fasta. Ökade nivån på vätskeintag direkt.
fyra till sex gånger under första dagen så blev jag akut hungrig och undrade lite över vad jag höll på med.
Genom att distrahera mig och dricka mycket så kunde jag efter runt 30 intensiva minuter komma över känslan.
När det blev kväll så bestämde jag mig för att köra 4 ägg + broccoli, något som jag vanligtvis inte hade ätit. Bara tanken på att få steka broccoli gjorde att munnen vattnades och jag kunde inte vänta på att steka klart. Måltiden var som julafton och jag somnade nöjd. Under dagen har jag varierat mellan pigg och trött. Stundvis lite yrsel eller en generellt knepig känsla.
Dag2 Ätdag: Rapar broccoli när jag vaknar och känner mig fortfarande mätt. Åt sedan för mig helt vanliga mål, flingor till frukost, någon frukt innan lunch, någon frukt efter lunch middag som vanligt och kvällsmat som vanligt. Något som skiljde sig var att jag kände mig mindre hungrig, nästan som att jag åt lite för stora portioner trots att de var normala.
Dag3 Fasta: Oh god, here we go again, kommer jag klara det? Hmm... jag känner mig inte lika hungrig som förra gången och klockan är nu redan 13.... runt 15 däremot. Som om jag aldrig ätit i hela mitt liv. Bara tanken på att gå nära en affär avskräcker mig. Jag dagdrömmer om hur jag dragit ner det godaste från hyllorna och frossat. Jag känner mig ovanligt pigg märker jag. Kvällen kommer och äntligen får jag äta.... det är gott... men definitivt ingen extas som första dagen på tom mage. Lägger mig nöjd. Viss svaghet i korta perioder under dagen men i övrigt pigg och väldigt glad och stolt. Jag är däremot mycket sugen på sockriga flingor... bestämmer mig att det blir det till frukost och fantiserar om att äta det imorgon.
Dag4 Ätdag: Rapar broccoli igen Jag känner mig betydligt mindre hungrig än vanligt. Det är inte helt ovanligt att jag överätit till frukost, lite extra goda flingor ovanpå redan sockerfull start tex.... Nu minskar jag portionerna medvetet då jag har en känsla av att det inte kommer behövas. Flingorna jag igår drömde om var goda, men inte så magiska som jag trodde de skulle vara.Jag tänker dock att jag inte bör fortsätta minska under hela dagen då jag redan ligger i ett mycket stort underskott i helhet. Denna dag som jag krashade lite i mående, uteburgaren var fantastiskt god. Kändes inte helt passande att käka då jag just börjat fasta. På samma gång så fastade jag väl för att kunna fortsätta äta gott, right? Jag vägrar grubbla om det och njuter för fullt.
Dag5 Fasta: Dagen passerar som ingenting. Jag är inte rädd för varken butiker eller att det stod ett paket flingor kvar från gårdagen. Jag inser att det dock är fantastiskt onödigt att lämna dem framme och gömmer undan. Kvällen anländer och jag undrar om jag verkligen borde äta ikväll. Men inser att jag faktiskt både håller och mår bra av planen änsålänge. Tänker att inte redan nu är dags att börja mixtra och ha mig. Varför ändra på det som funkar. Äter mig mätt och fylls av en känsla av stolthet.
Dag6 Ätdag: Känner ett fortsatt lägre behov av att överfylla skålar eller extra pålägg på mackorna. Jag har börjat tugga min mat långsammare, delvis för att jag läst om att njuta av det och delvis för att jag inser att jag börjat uppskatta maten mer. Istället för att ösa ner i strupen på kortast tid möjligt så inser jag att maten faktiskt upplevs lite annorlunda det är ju ändå mer av en gåva än vad det någonsin varit. Lyckades röra ihop en pastarätt genom att <insert random> på tallriken och det kändes roligt och blev bättre än förväntat.
Dag7 Idag: Full av energi. Inte en tanke på mat innan 20:00 men hungern kom som ett x2000 när jag väl insåg att det var dags för kvällsmat. Kanske det inte var en dum idé att äta varje kväll ändå... Kanske hade blivit konfliktkänslor om jag tidigare tagit bort målet? En sak vet jag. Imorgon kommer jag rapa broccoli... och nog fisa en del också då jag åt det tillsammans med bönor !
TL:DR / Slutsats
Varför har jag inte gjort detta innan? Jag upplever ett generellt överskott av energi och positivitet.
Medans jag tidigare trott att jag skulle avlida och att jag åmat mig om jag missat ett mål så inser jag nu att det kanske varit rädslor i kombination med att det är lättare att äta än att utmana + varför inte äta?
Jag inser nu att svaghet kommer ifrån rädsla och tron om att det är lättare att fortsätta som man alltid gjort. På samma gång försöker jag hålla mig jordnära och inte låta mig tro att allt är guld och gröna ängar. Min grymma start kanske bara just är det. En grym start. Vem vet hur nästa vecka är? Vad händer när jag förväntas äta tårta på en fastedag? Ska jag dricka vatten när jag har besök eller är bjuden? Vad blir konsekvenserna? Känns det som misslyckanden? Tappar jag tron eller inser jag att mat trots allt är något som hade varit fint att ha varje dag?...
En sak vet jag: Grafen visar att om allt fortsätter som den redan nu visar så är det 70 dagar kvar till det jag tror är målvikten. Det är dock inte en förväntan jag har av all världens olika faktorer. Inte minst av att jag förväntar mig att resultaten kommer plana ut.
Däremot så är en enorm skillnad i både mitt allmänna mående och energinivå att jag inte känner mig stressad över resultaten. Vad gör det om det tar 70 eller 700 dagar? (ok, helst inte 700...) men jag känner mig redan stolt, jag inser att jag är starkare än jag trodde och nu, vilket är alldeles för tidigt, men oavsett så nu känns det som att jag skulle vilja fortsätta detta en längre tid.
Tidigare trodde jag att lyckan skulle komma över att till slut nå en specifik vikt. Men änsålänge känner jag att resan är lyckan.
Nu håller jag käften då jag redan har jinxat mig själv säkert 60 gånger i texten ovan.
