Med exteriören avklarad lägger vi undan sidopanelerna och blottar Evolv Shifts innanmäte, som en förberedelse inför montering av hårdvara. Den lilla kreationen fortsätter vara en speciell datorlåda. Även relativt rutinerade datorbyggare får se sig tillbakaskickade till ruta ett, ty här syns inte ett spår av den gamla vanliga ATX-layouten.
De tydligaste tecknen på att monteringsprocessen kommer skilja sig avsevärt från ett vanligt miditower-chassi är kanske den okonventionella placeringen av moderkortets yttre anslutningar i chassits topp och PCI Express-förlängaren (eng. riser) som graciöst slingrar sig ett varv genom moderkortsplåten tillbaka till sig själv.
Något som också slår undertecknad tämligen omgående är att det inte finns någon som helst möjlighet att dölja kablarna från nätaggregatet, då den nedre delen av chassit är helt öppen och exponerad för fullständig insyn genom sidopanelen.
Alternativen verkar alltså vara antingen ett sleeving-jobb av episka proportioner, någon typ av egenbyggd kåpa eller insikten att det helt enkelt inte kommer se snyggt ut hur man än gör. Det finns potential för extremt vackra lösningar, men inte en gnutta fås gratis.
I chassits framkant finner vi den enda medföljande fläkten, en av Phanteks egna modeller i storleken 140 millimeter. Denna är monterad så att den blåser ut ur chassit, vilket generellt kanske inte är så vanligt för fläktar monterade i fronten. Men så är ju inte detta någon mellanmjölkslåda heller.
Vid inspektionen av just fronten upptäcker jag av en slump anledningen till den så frustrerande knaggliga innerkanten till kabeldragningshålet på baksidan. Problemet utgörs av två inbuktningar som låter frontpanelen glida förbi två skruvar som annars hade varit i vägen, och Phanteks har sedan använt samma design för plastramen på baksidan. Med andra ord en olycklig kombination av förenklad design och att ingen tänkt på att det går att bära chassit i kabeldragningshålet.
Precis under monteringsplatsen för moderkortet har Phanteks försett Evolv Shift med ett slags hylla avsedd för kabeldragning. Denna är försedd med två gummerade genomdragningshål samt en lucka som är tänkt att dölja kablaget och som enkelt kan fällas ner då åtkomst önskas.
Till vänster om moderkortet hittar vi två platser för 2,5-tumsenheter, där SSD-lagring känns som det mest naturliga alternativet. Dessa tas enkelt bort för montering av själva diskarna genom att helt enkelt skjuta dem någon centimeter rakt ut och sedan lyfta av dem.
Det finns även möjlighet att montera en 3,5-tumsenhet innanför den bakre aluminiumpanelen, där gummibussningar hjälper till att dämpa vibrationer.
En trevlig men inte särskilt oväntad detalj är att Phanteks valt att låta den inbyggda lysdiodkontrollern drivas med SATA-ström och inte med den antika molex-kontakten. Den sistnämnda har fått se sig ratad allt oftare på senare år, och jag tror inte att någon misstycker.
I botten, såväl som i fronten, finns mycket stor flexibilitet för montering av radiatorer för vattenkylning, eller exempelvis en pump. Detta åstadkoms genom ett stort antal avlånga hål som tillsammans innebär att nämnd utrustning bör kunna fästas nästan hur användaren än önskar.
Radiatorstorleken är dock begränsad, vilket inte är så konstigt i ett chassi som detta. Phanteks utlovar stöd för två 120 mm-radiatorer eller en 140 mm-dito. Min spontana bedömning är att det i teorin går att klämma in en 120 mm- och en 140 mm-radiator, men det skulle då bara gå att förse en av dem med en fläkt, vilket i praktiken gör ett sådant förfarande ganska meningslöst.
Något som alltid intresserar undertecknad är att avlägsna allt som går från ett chassi och se vad som blir kvar. Förutom att det ger större insikt i chassits konstruktion säger det också en del om hur anpassningsbart det är för moddare, och att kapa allt överflödigt kan även underlätta kabeldragning.
Evolv Shift måste ges ett gott omdöme på den här punkten, då varenda en av de totalt sex panelerna enkelt kan tas bort, liksom USB-portarna, fästena för sidopanelerna och de flesta andra detaljer. Stommen är däremot popnitad och går inte att demontera, vilket förstås är tråkigt men inte på något sätt ovanligt.
