Den digitala biografen

All drift sköts idag automatiskt. De som var biografmaskinister tidigare, har idag andra arbetsuppgifter. Hela dagens körschema skrivs i förväg av en person på en klient till TMS. Det är sedan upp till varje projektors SMS-server att visa sitt körschema på en bildskärm.

Körschemat innefattar all reklam och alla trailers som ska visas före huvudfilmen. Detta görs enligt färdiga mallar. Således finns en mall med reklam särskilt avsedd för till exempel familjefilm, ”unga män”, ”unga kvinnor” osv. Man kan ange om ridån ska gå igen mellan reklam och huvudfilm och att exempelvis scenljuset ska tändas. Under denna tid väljer projektorn rätt objektiv.

Kontrollpunkten

På ett eller flera ställen i lokalerna sitter en terminal kallad Kontrollpunkt, med ett flertal klientapplikationer. Den kan styra dels TMS, dels bions SCADA-system som verkar genom PLC:er (Programmable Logic Controller) och styr och ställer med reläer och triacar, så man kan fjärrköra hela bion därifrån. Man kan starta och stoppa filmer, styra bildformat och ändra ljudvolymerna. Man kan också öka och minska ljuset i lokalerna, styra ridåfall, dörrstängning med mera.

SCADA-systemet kan få kommando från spellistan i SMS, eller från kontrollpunkten direkt. Om SCADA-systemet skulle missa ett kommando, kan detta istället utföras manuellt. Ett annat exempel är när den förprogrammerade ljudvolymen inte stämmer. En ljudvolym som var bra lördag kväll, kanske inte passar onsdag förmiddag, vilket då kan justeras. Ytterligare ett exempel kan vara åtgärder som behövs vid en nödsituation för att lotsa ut publiken.

Det är stil på Rigoletto

Man kan inte säga annat än att de upprustade Rigoletto-lokalerna är eleganta.

Foto: Audrone Vodzinskaite

Varför ska damrummet bara vara trist, vitt och kliniskt? Här kan väntande sitta och trivas i en väldigt fin rosa soffa. Ljuspunkter nere vid golvet ger en extra Science Fiction-känsla.

Det är stil på det elektriska också

Idag styrs allting i inredningen alltså med datorer. Enkelt och effektivt. Men inte tekno-romantiskt.

Längst bak i projektorrummet sitter en elektrisk kopplingspanel av äldre datum. Den blankpolerade marmorn är så imponerande att den nästan överglänser allt det moderna, digitala. Marmor är både isolerande, hållbart och elegant.

Biografsalongens huvudfunktioner, som strålkastare, ljud, med mera får ström genom de 14 svarta vreden närmare mitten. Som tur är, har SF Bio valt att behålla dessa i funktion. Ordentliga keramiska brytare går inte sönder i första taget. Alla säkringar på panelen används också fortfarande. Diazedapparaterna kommer inte att slitas ut detta årtionde. Se dessutom den vackra, hängande voltmetern, som pekar på 230 volt.

Ljuset i salongens olika ljusarrangemang varieras med så kallade släptransformatorer, en linjär form av variabel transformator. Man skulle kunna tro att SF Bio hade slängt ut alla de gamla elektromekaniska reglerdonen till förmån för modern ljusreglering med triac, men så är lyckligtvis inte fallet. De tio rediga rattarna längst till vänster på panelen drev ursprungligen slädarna till ett antal sådana reglerdon, men drivningen har numera datoriserats.

Foto: Magnus Eriksson, biograftekniker

Bilden visar trefasvarianten av en sparkopplad släptransformator av märke Erik Johansson. Det är en halvmeterhög konstruktion som klarar 3x10 ampere. Du ser de tre stående lindningarna på sina stående järnkärnor och allra längst ned sitter en släde med tre kolrullar som kan rulla upp längs lindningarna och fungera som flyttbart mittuttag. Släden drivs upp och ned av en kedja, som i sin tur kan drivas manuellt med rattar, eller med en elmotor med slirkoppling. Motorn styrs av ett antal kontaktorer och ändlägesbrytare och dessa manövrerades ursprungligen av biografmaskinistens hand via knappregister vid projektorerna. Den reglerade utspänningen är kopplad till olika ljusgrupper i salongen (takljus, väggljus, ridåljusramper i olika färger och strålkastare för olika ändamål).

Parallellt med knapparna har man på senare tid kopplat in automatik. Först bestod den av relägrupper som ”tryckte på knapparna” via stegverk och diodmatris, men blev senare till en nätverksstyrd logikenhet med reläutgångar.

De svarta rackarna till höger är de moderna ljudförstärkarna. Alldeles vid dörrkarmen sitter åtta säkringar och under dessa den grönlysande gamla volymkontrollen. Den är fortfarande i bruk. Den lyser upp i magiskt grönt och rött när man vrider på den.

Så går vi in i det allra heligaste, elrummet på baksidan av marmorpanelerna. Inget virrvarr här inte, utan snyggt utlagda kabelbuntar och kopparskenor med trefas. De blåa lådorna är anslutningarna till de fjorton svarta vreden på framsidan. Du ser axlarna som går igenom marmorpanelen. Erik Johanssons Elektromekaniska verkstad i Stockholm visste vad de gjorde.