Seagate, Western Digital och Hitachi bildar forskningsgrupp

1 TB= 1000 GB
1 TiB= 1024 GiB

Hjälp vad svårt det ska vara för folk att skilja på tiotals- och binära prefix.

Edit: t ex Windows räknar alltså binärt men skriver felaktigt med tiotalsprefix.

Vad jag vet är Mac os x det enda oset som räknar rätt.

Ja, som redan konstaterats är bit ett mer relevant mått på lagringstäthet när man talar om låg nivå. Byte är på en högre abstraktionsnivå. Informationen lagras i bitar och det är inte ens sagt att antalet bitar kan omvandlas till byte utan avrundningsfel. Det är så att säga enkelt att göra ett minne med 9 bitar om man så vill. Bits är det som forskarna intresserar sig för.

Ja och nja. Detta kan man säkert se som ett svar på SSD, vilket ju visar att konkurrens är bra. Det är ju inte heller något antingen-eller, det går att ha båda. Forskning på det ena missgynnar inte det andra (annat än månne indirekt).

Finns säkert sådana forskningsgrupper. Detta brukar jag kalla för "världsführer-felslutet". Forskning är inte en enhetlig och ändlig resurs som man kan styra åt ett specifikt håll. SSD-forskning får inte en krona mindre för att det forskas på andra minnestyper. I förlängningen snarare tvärt om då en hel industrigren är konkurrensutsatt.

Man kan inte bara "åtgärda" ett problem. Det är vanlig teknisk utveckling. Flashminne har funnits sedan 80-talet och även tillämpats som sekundärlagring tidigt, men ännu är själva masslagringen i sin linda. Inom sinom tid hittar SSD sin rätta plats. Och platsen är inte huggen i sten. Först ut är givetvis systemdisk (på många låter det som SSD snart ersätter HDD men faktum är ju att SSD fortfarande är långt ifrån självklar på massmarknaden ens som systemdisk) eller lagring för små enheter. Men verklig masslagring handfull-TB-klassen idag eller mång-TB-klassen i morgon är i de allra flesta fall hänvisat till HDD. Den viktigaste parametern där är ju som bekant pris per bit och än så länge ligger SSD långt efter där.

Historiskt sett är det rätt sällan som den snabbaste tekniken vunnit. Nästan alltid är det den teknik som ger mest för pengarna (inte minst ur tillverkningssynpunkt och yield) som blivit dominerande. Därför har vi dynamiska primärminnen och inte statiska, förutom i cache. Och ofta visar det sig att utvecklingspotentialen faktiskt finns även hos den billigare tekniken. Moderna dynamiska RAM-minnen är väldigt mycket snabbare än äldre generationens statiska RAM. Både TTL och ECL var snabbare än CMOS, men CMOS kom att dominera helt, ECL (som var snabbast) dog i princip ut helt (men nya halvledartekniker har på senare tid återigen fått upp ögonen för ECL-liknande koncept). Laserminnet trodde man snabbt skulle döda hårddisken på grund av sin överlägsna minnesstorlek, men av detta blev det bara CD-skivor (och numera DVD och BluRay - hopplöst efter i lagring jämte HDD, en nisch för distribution, film, backup, etc).

Och precis som dynamiskt RAM och CMOS (som båda vann främst på grund av packningstäthet och pris) har visat en enorm utvecklingspotential har hårddisken visat det. Den interna hårddisken har ökat 200 000 gånger i storlek och minskat sin formfaktor, en realökning i packningstäthet på en miljon eller mer sedan PCns begynnelse. Och utvecklingen är inte heller linjär utan nya upptäckter (GMR, HAMR, perpendikulär lagring, etc) ökar drastiskt prestanda och lagringstäthet.

Det samma gäller förstås SSD. Nya fundamentala upptäckter gör SSD drastiskt bättre, men precis som med CMOS vs ECL och DRAM vs SRAM finns en inre strid mellan SLC och MLC. MLC är något långsammare men har mycket bättre packningstäthet (vanligen 4 ggr, vilket är väldigt likt CMOS övertag på TTL). Jag förutspådde det förut och vi har redan sett början på det, men jag tror att MLC vinner över SLC i slutändan. MLC-utvecklingen blir så viktig så trots lägre prestandautgångsläge kommer morgondagens MLC överträffa dagens SLC med råge. Men precis liksom SRAM inte är helt dött (cacheminne, etc) kommer troligen SLC finnas kvar där prestanda är allt och pris inte betyder så mycket.

Vi har ju hört den förr; "inom bara några år kommer SSD utkonkurrerat HDD". Tja, det stämde inte för 10 år sedan. Inte för 5 år sedan, inte förrförra året och troligen inte idag. När SSD tar över lär vi se det, smygande men samtidigt väldigt, väldigt tydligt. Att SSD-nyheter tenderar att komma i vågor är klassiskt för en hypad teknologi. Man kan jämföra med bubbelminnet där. Men till skillnad från bubbelminne är SSD nog säkrad för framtiden. Men så är också hårddisken för överskådlig tid. De måste inte fajtas heller; SSD hamnar i en ny nivå i minneshierarkin. Från början fanns bara en nivå; "minne". Idag har vi nio diskreta nivåer så som CPU-register, L1-, L2-, L3-cache, RAM, diskbuffrar, hårddisk, CD-skivor, virtuellt minne, etc. SSD blir logiskt nog en ny nivå. Snabbare och mindre än HDD, slöare och större än primärminne. Men vi är inte riktigt där än, det är i sin linda.

(Btw, en parentes. Hårddisken är mig veterligen den enda minnesform som någonsin återtagit en förlorad nisch - en nisch som nu åter förlorats. Nämligen för små minnen för små enheter [mobiler, MP3-spelare, etc]. I mitten av 90-talet kom IBM med sina microdrives, först i storlekarna 360 MB och 1 GB. Sedan kom flashminne starkt, men när MP3-spelarna och smartphones blev vanligare letade sig hårddisken tillbaka. Hur det ser ut på mikro-HDD-marknaden idag vet jag inte [följer den inte så noga], men det var ett tag sedan man hörde talas om dessa. Ett undantag är kanske den relativt nya nischen med netbooks. Från början var SSD självskriven där, men nu har de i allmänhet en liten HDD. SSD kommer hitta tillbaka, men det tar ett tag. Sedan kommer systemdiskarna [vissa av oss har givetvis SSD som systemdisk redan idag och ett tag bakåt].)

Kartellbildning är ett påhittat brott och ett falskt begrepp. Seagate, WD och Hitachi har all rätt i världen att samarbeta, skriva avtal eller sätta vilka priser de vill på DERAS produkter. Historiskt sett har inga karteller någonsin varat särskilt länge, av den enkla anledning att de inte lönar sig. Risken för att någon otippad aktör tar chansen och säljer till lägre pris än kartellen är för stor, samtidigt som frestelsen att bryta sig ur och öka försäljningen också är för stor.

Att karteller inte vara kan ju ha någonting att göra med risker med problem med lagen snarare än företagens vilja att starta priskrig och sänka marginaler.

Jag minns när jag hade en 6GB hårddisk och Windows 98 visade den som 6GB. Varför stämmer inte hårddiskstorlekarna längre? Är det medvetet från branschen att lura folk att det är 160GB, 250GB osv när det i själva verket inte är det? Ser det som grovt bedrägeri.

Visst Bra med mycket utrymme! Så länge dom är snabba.

Ja, varför skulle man inte kasta bort en marknadsandel värd över 2 miljarder USD per år.

Inte för att sparka in alltför många korridorer av öppna dörrar men visst känns det som "OMG! HDD vs SSD"-argumenten alltid kokar ner till något i stil med detta?

"Felräkningen" är ju relativ till storleken på disken så "förlusten" blir ju mer synlig ju större diskarna blir trots att den spelar allt mindre roll - hur mycket saknar man de där GB när man har TB över, egentligen?

Jämfört med allt övrigt bluffande och skönmålande bekskrivningar i teknikreklamen till en publik som precis börjar lära sig skillnaden på "hårddisk" och chassi (där datorn på något mystiskt sätt befinner sig) undrar jag hur stort problem det egentligen är? De som vet om det stör sig på det, för de som inte gör det kommer det knappast spela någon större roll.

*Min markering

Men varför ska de prompt räkna med 1000 när det är 1024 som gäller?

Frågan är väl snarare varför man i de flesta os väljer att skriva TB när man egentligen räknar i TiB?

Hårddisktillverkarna är faktiskt de som ha rätt i frågan - och ser hela tiden ut som bad guys för att man för länge sedan likställde TB och TiB då skillnaden var minimal tack vare diskarnas storlek.

Sådana här nyheter ska man ta med en nypa salt. Vi har blivit lovade gigantiska mängder lagring förr men det brukar vara löften som sällan uppfylls. Som exempel så blev vi lovade att vi skulle få holografisk lagring som skulle ge oss flera hundratals TB och det var för mer än 10 år sedan.

För mig känns det nu som om utveckling av hårddiskar har avstannat nästan helt. Det känns det inte längre som om hårdisken kommer öka eller förbättras något nämnvärt de närmaste åren. Till råga på allt så har vi inte sett någon större utveckling sedans de införde Perpendicular Magnetic Recording för ett par år sedan.

För SSD så har det inte heller varit så mycket utveckling den sista tiden men de har åtminstone gått ner ett snäpp i tillverkningsteknik för knappt ett år sedan. Dessutom kommer det inom snar framtid ytterligare en minskning av tillverkningstekniken plus att man har börjat så smått med att gå över till fler bitar per cell. Med lite tur kommer detta att ge oss nästan en halvering i kr/GB. En halvering i priset skulle gett en enorm skillnad på priset med tanke på att det är tusenlappar som man skalar bort.

Så om du går och köper ett paket mjölk; är du då intresserad av hur mycket mjölk det finns i paketet eller hur pass mycket mjölk man hade kunnat fylla paketet med om man fyllt paketet till 100%? Naturligt vi vill man veta hur mycket mjölk det finns i paketet eftersom det är det som man betalar för.

Är det inte så att hårddisktillverkarna svängt om lite och börjat skriva ut på etiketten approximativt hur pass mycket utrymme som man kommer kunna utnyttja i slutänden. I sådana fall så är det kanske är butikerna som har fel. Fast i slutänden så är det nog hårddisktillverkarnas fel ändå eftersom de väljer att skapa fint avrundade siffror i TB och inte i TiB.

Detta har tagits upp förr. Det är lite komplicerat, men nej, det är varken rätt, fel eller bedrägeri. Av hävd har primärminnen alltid angetts med 1024 som bas eftersom det är direktadresserat minne, och sekundärminnestillverkarna alltid med riktiga SI-enheter. Nu har man på senare år beslutat att kalla 1024-basen för "kibibyte", "mebibyte", etc och skriver kiB, MiB och GiB. Är det någon som luras är det Windows. Windows har alltid angett kB, MB, GB, etc, fast de egentligen utgått från 1024-systemet.

Faktiskt är de flesta hårddiskar större än vad som anges, så de kan inte beskyllas för bedrägeri. En hårddisk på 1 TB kan t.ex. vara på 1 001 732 123 828 byte, alltså 1,7 GB extra. Om du tar den siffran och räknar om till gibibyte blir det 932,94 GiB. Att någon mjukvara (t.ex. Windows) rapporterar detta som "GB" är deras problem, inte hårddisktillverkarnas.

Rent tekniskt är det vettigare att ange cirkulärt sekundärminne i SI-prefix, ja rentav i bits. Av motsvarande tekniska skäl är det vettigt att ange direktadresserbara minnen i kibi-prefix. Förut var skillnaden så liten att det inte spelade någon roll.

Skillnaden mellan 1 kB och en kiB är 2,4%
Skillnaden mellan 1 MB och en MiB är mindre än 5%
Skillnaden mellan 1 TB och en TiB nästan 10%
Skillnaden mellan 1 GB och en GiB är drygt 7%

Så det är först idag som det börjat spela någon roll. Om din hårddisk i Windows när det begav sig visade 6.00 GB så var den faktiskt i själva verket 6,44 GB, vilket motsvarar 6 GiB, så det är inte hårddisktillverkarna som luras - de ger ofta lite mer än vad de påstår!

(Det ska blir intressant vilken enhet som blir den vanliga på SSD. Det är nämligen inte självklart. I grunden är det direktadresserbart minne och bör anges med 1024 som bas, men det kan lätt organiseras eller abstraheras annorlunda, så det är inte självklart. Till skillnad från RAM förekommer flashminneskretsar i egendomliga storlekar som t.ex. 9 MiB eller 38 MiB.)

Edit - du var tydligen helt medveten om 1000 vs 1024:

Svaret är alltså nej, det är inte alls 1024 som gäller. Har aldrig gällt, kommer aldrig att gälla (kaaanske för SSD, men jag tror inte det är vettigt). Det är lika fel att räkna hårddiskar med basen 1024 som det vore att räkna RAM i 1000. Observera dock en sak: När det sedan kommer till själva filsystemet och de högre abstraktionsnivåerna är 1024 korrekt igen. Det vore knasigt att rapportera filstorlek i SI-systemet. Filer är ju nämligen i princip direktadresserbara och det är vad som styr.

Vilket system man använder beror i princip på svaret på de här frågorna:
* Kan jag adressera detta minne linjärt?
* Vilken ordlängd behöver jag på en pekare som ska adressera detta utrymme? (jämn multipel [även negativa multiplar] av två = kibisystemet, log(minne)/log(2) är inte jämnt på något sätt = kilosystemet)

Hårddiskar adresseras med cylindrar, sektorer, huvuden. Filsystem adresseras med sektorer, filer med bytes (direktaccess) och RAM med ord, alltså även det direktadress.

Är inte kartellbildning olagligt under bl.a. Amerikansk lag, eller är jag helt ute och cyklar?

Vad är detta "bubbelminnet" du pratar om? Förklara är du snäll.

Bubbelminnet var precis som MultiMan påpekar våldsamt hypat och skulle minsann ersätta alla andra typer av minne. Det var snabbt (dock bara under vissa förutsättningar och organisation) och hade god teoretisk packningstäthet. En extra funktion var att vissa operationer kunde utföras direkt i minnet utan att passera CPUn. Det senare krävde givetvis någon kontroller i sig, varpå konceptet var en smula meningslöst.

Bubbelminnet hann faktiskt komma i produktion och letade sig in i produkter, men det tvärdog och ersattes av den redan då gamla och hatade hårddisken när den i praktiken faktiskt var både större och snabbare.

Det är inte första gången i datorhistorien och knappast den sista. Ett annat kardinalexempel är som sagt "laserminnet", alltså en optisk trumma som läses med laser. Det minnet skulle bli så stort, påstods det, att det lilla faktum att man inte kan radera minnesceller inte spelade någon roll; det var bara att skriva nytt på ett nytt ställe, minnet var ju så gränslöst stort. Och tja, stort var det. Den första riktiga kommersialiseringen var CD-skivan och med sina 650 MB var det givetvis kolossalt stort jämte dåtiden hårddiskar (10-30 MB), men långsamt var det, dyrt att läsa och skriva det kunde man inte alls. Trots belackarna och trots optiska laserminnens teoretiska packningstäthet har de ju sprungits om av hårddisken många gånger om. På 90-talet talades det om plast- och polymerminnen och för inte så länge sedan realiserades den första memristorn - en teoretisk komponent som förutsades på 60-talet men alltså nu finns i praktiken (lagrar väl några bitar eller så på en labbplatta) eller "racetrack memory" som är en annan framtida teknik. Av historien lär vi oss att det går tiotals minnen med på pappret topprestanda och finfin potential för varje lyckat exempel. I själva verket är nya minnestyper *extremt* ovanliga.

Av alla typer av minnen har endast ett fåtal verkligen realiserats, williamsminne, fördrjöningsminne, hålkort/remsa, trumminne/hårddisk/magnetband, ferritkärneminne, RAM/ROM, optiska minnen (CD, BluRay, etc) och endast hårddisken och RAM har blivit universella. Och det finns snart sagt inget optiskt, mekaniskt, kemiskt, biologiskt, akustiskt, kryotekniskt, etc, etc, etc fenomen som inte har undersökts för att kunna minnas saker...

SSD har goda fördelar i att det är en rätt konventionell teknik som funnits i 30 år och är besläktade med även tidigare befintliga, framgångsrika, teknologier till skillnad från alla de spekulativa minnen som ser jättebra ut på papper. Jag är osäker på om HAMR kommer hamna på historiens kuriosahög eller blir ett framgångsrecept. Det är en teknik som kan förbättra hårddiskar dramatiskt. I nuläget får man dock bara halva bittätheten med HAMR jämfört med konventionell perpendikulär lagring. Men den forskningsgrupp som nu bildas kanske råder bot på det?

Tackar tackar

Ah, så du menar att dessa kommer att misslyckas? Kanske ska du maila till dem då. Du verkar ju vara synsk.
Eller så vet du mer än de själva vet. Varför skulle de vara så desperata att de måste gå ihop för att få fart på ekonomin? Det handlar ju om de främsta aktörerna. Så din logik haltar, minst sagt.

Det här liknar mer framtid och utveckling än att bara låta SSD stå mot mekaniska diskar, etc. Testa nya saker.

Ja, det är frågan... Det är därför man forskar. Men i vilket fall är det naivt att tro att både dagens mekaniska diskar så som de fungerar prestandamässigt, eller hur dyra SSD är per GB samt hur otillräckligt stora de är, är något att satsa på på allvar. Utan att tänka vidare alltså. Det blev lite svårformulerat.
Men så här: mekaniska diskar idag: dålig prestanda, SSD: för små och för dyra och utvecklingen går för långsamt vad gäller att göra dem tillräckligt stora.

Helt klart är att "vi" behöver lagringsmedia som är minst lika snabb som SSD men kan lagra minst lika mycket som mekaniska diskar och till minst lika låga kr/GB (eller TB/PB, osv).
Och i dagsläget finns inte det, ens hos storföretagen.

Jag såg inte ens att det stod 50 terabit. Jag läste det som "terabyte". Men 50 TB är ju sjukt mycket. Men med tanke på att man i texten skriver att det ska vara "skyhög" lagringskapacitet så finns det kanske ändå något i det. Dessutom ligger det ju långt in i framtiden så det kan mycket väl vara möjligt att trycka in såna datamängder på en hårddisk när tiden väl är inne.

Jag blev förvånad över det här beslutet. Med tanke på att SSD hårddiskar är så stort och nytt idag. Men det är kul att se ändå att även magnetisk lagringsteknik gör framsteg.