Mattematikens betydelse för programmeringens kvalite.

Jag kan säga att det gör många saker mycket lättare om du behärskar någorlunda matte
sin, cos kan vara bra att kunna.. Radianer kan vara bra att kunna.. resten vet ja inte riktigt.. har inte kodat tillräckligt länge

Du kan nog ha nytta av linjära och exponentiella funktioner. Tror även att jag kommer ha nytta av en del saker jag lärt mig i Fysik A och B, t ex formler för rörelse och krafter.

Framförallt är det viktigt att kunna teckna och lösa ekvationer. Jag gjorde nyss ett enkelt program som räknar ut sidomåtten på en skärm om man matar in det diagonala måttet (t ex 24 tum) och proportionerna (t ex 16:9 eller 1920x1080). Då var jag tvungen att först skriva en ekvation och sedan lösa ut en variabel ur den.

Som andra här säger så beror det mycket på vad du ska programmera.
Det går dock givetvis att lära sig väldigt mycket om, åtminstone grunderna i, programmering utan att kunna någon matte att tala om.

Men ska man syssla med avancerad spelprogrammering seriöst så kan jag bara helt instämma i vad ediz skriver i inlägget ovanför mig.
Dagens grafikmotorer bygger på väldigt mycket matematik, långt mer än vad gymnasiekurserna innehåller.

De flesta någorlunda seriösa tillämpningar torde också kräva iallafall ett minimum i matematik, som matte A-D, men oftast betydligt mer.

Men ärligt talat så låter det väldigt märkligt att du skulle ha sådana problem med matten om du lyckats lära dig ett programspråk så bra att du kunnat göra det du beskriver.
På den nivån är det ett mycket begränsat antal räkneregler det gäller att lära sig, betydligt färre än det antal kommandon som finns i den grundläggande syntaxen i ett programspråk. Skulle tro att du antingen hade en fullständigt kass lärare som rörde till saker eller så använde du någon dålig metod för att ta dig an ämnet.

Väl uttryckt, phz !

Precis som du säger så är det ju väldigt mycket mer värt att lära sig matematik på ett sätt som gör att den sedan ingår naturligt i programmerarens "logiska verktygslåda" än att memorera formler.
Att memorera formler är oftast helt meningslöst av flera anledningar. Dels blir det fruktansvärt tråkigt att "lära" sig matte på det sättet, dels finns det inget större värde i att memorera alltför mycket eftersom man kan slå upp allt man behöver och dessutom missar man hela poängen med matematik. Matematik handlar om att analysera samband och inte att stoppa in siffror i mängder av formler.

Dessvärre lärs, som sagts, matematik i gymnasiet ofta ut mer genom att folk ska sitta och acceptera/memorera en massa samband och formler istället för att verkligen förstå varför sambanden gäller och vad poängen är.

Kan tänka mig att det sådant medför vissa problem, speciellt om han var ny som lärare på gymnasienivå.
Det är väldigt lätt att bli hemmablind efter att ha undervisat många år på högskolan och då sedan tycka att allt under högskolenivå är sunt förnuft som alla borde fatta eller så. Har man en sådan inställning blir det naturligtvis svårt att sätta undervisningen på en lämplig nivå.

Har själv alltid haft väldigt lätt för mattematik så skulle väldigt gärna vilja svara: ja man måste vara bra i matte för att vara en bra programmerare.

Men så är det inte. Faktum är att programmering nog lärs ut på fel sätt i de flesta universitet och högskolor idag, man lär ut programmering som om det vore en vetenskap, men programmering är långt mycket mer ett hantverk än vad det är en vetenskap. Och alla inser nog att visst är det viktigt för hantverkare att har viss förståelse för hur de material och verktyg de använder är konstruerade, men det som i slutändan skiljer en riktigt bra hantverkare från en medioker är inte teoretisk kunskap utan erfarenhet och inte minst en magkänsla för vad som fungerar när och i vilket sammanhang.

Mattematik i sig kan vara väldigt användbart för programmerare, men det är användbart när man arbetar inom en problemdomän där en viss typ av mattematik kan lösa programmets huvuduppgift på ett enklare och bättre sätt. Men det skiljer sig inte från andra problem där kunskap om reglerteknik, kemi, medicin eller vad det nu må vara för typ av problemdomän man just nu skapar ett program för.

Tyvärr har många programmerare ganska begränsade kunskaper om de problemdomäner de skapar program för. Och visst är det omöjligt att vara expert på allt, men av egen erfarenhet så vet jag hur mycket bättre program man kan skapa om man både förstår sig på programmering och har bra kunskap om problemdomänen. Har i fall där mina kunskaper i matrisberäkningar (robotstyrning) och reglerteknik varit till stor hjälp då jag kunnat inser att kunden inte specificerat själva problemet på ett optimalt sätt och ett program skrivet efter den specifikationen hade aldrig kunnat bli optimalt.

En kunskap programmerare i allt större utsträckning saknar idag, men som definitivt skulle göra dem till bättre programmerare, är ingående förståelse i hur moderna CPUer och då framförallt moderna multicore CPUer fungerar. Har haft förmånen att få diskutera programmering av parallella system en hel del med Charles E. Leiserson (professor på MIT som bl.a. skapat Cilk+) och han sa att på MIT ingår numera en hel kurs som enbart fokuserar på att lära ut hur moderna CPUers cache-hierarkier fungerar. Utan den kunskapen kan man inte skapa program som på ett effektivt sätt kan utnyttja många CPU-kärnor menar han (och jag kan inget annat än hålla med).

Jag har jobbat som enterprise-kodare/arkitekt sedan 1996 och har alltid sett mig som dålig på matte. Har skrivit och designat MÅNGA system som körs aktivt fortfarande. Nu när jag har barn i skolålder, så har jag märkt att jag är duktig på förklara ekvationer, förenklig, faktorering och talmönster - det är liksom grejer som kommit på köpet genom att jag applicerat programmeringslogik på problem.

Så ja, matte & kodande hänger ihop. Skall man bli spel-programmerare så är matte mycket viktigare - då måste man lägga manken till tidigt. Jag köpte en bok om AI-kodning förra året. Den hade praktiska exempel på hur man kan tänka med tydliga enkla former för t.ex. acceleration, gravitation etc etc kände inte att jag hade några problem att följa de exemplen. Finns även en uppsjö med exempel kod/material att hitta på internet!

Lycka till!

mvh Lazze

Nu var det ett tag sedan jag gick på KTH, men på den tiden så var deras inställning att de som är civ.ing ska inte befatta sig med programmering i bemärkelsen vara den person som faktiskt skriver koden. De levde i villfarelsen att en högutbildad person som t.ex. en civ.ing ska endast designa systemet och dra upp de stora riktlinjerna. Att låta civ.ing och systemvetare koda var slöseri med resurser hette det då de är för dyra (för hög lön).

Förhoppningsvis har man klivit förbi detta idag, då vi nu har lärt oss den hårda vägen att den s.k. vattenfallsmodellen när några "smarta" och välutbildade personer stod för designen och själva programmerande gav man sedan till några mindre kostsamma kod-apor.

Det är helt omöjligt att skapa lite mer avancerade system på det sättet. I stället måste de som sköter programmering av dessa system vara väldigt erfarna (och därmed väldigt dyra) och det betyder bl.a. att de måste ha gjort en rad misstag genom åren och lärt sig från dessa, inom programmering finns det tyvärr en rad misstag man måste få göra själv för att inse exakt varför det är en dålig idé.

Så om inte högskolans/universitetets roll är att utbilda duktiga programmera, vem ska då göra det? Det är långt mycket mer komplicerat än att bara läsa en bok om t.ex. Java eller C# för att bli en bra programmerare, det är som att säga att det räcker att titta på "äntligen hemma" för att bli en riktigt bra hantverkare. Man blir endast en bra programmerare genom att skriva egen och läsa andras programkod i stora mängder. Och företagen tar inte speciellt mycket ansvar i att utbilda sin personal, man vill ha folk som kan vara produktiva direkt. Personligen har jag haft programmering som hobby sedan 9 års ålder, men för många är programmering bara ett jobb och på något sätt ska även dessa personer lära sig programmera. De som har programmering som hobby är alldeles för få för att täcka det behov Sverige har av programmerare.

Tråden handlar om man måste vara bra i mattematik för att vara en bra programmerare. Och det anser jag att man inte behöver. Mattematik och saker som abstrakta datatyper, algoritmer och liknade har väldigt lite gemensamt. Man kan definitivt vara extremt duktig på teorin kring t.ex. sorteringsalgoritmer och ändå bara ha extremt grundläggande kunskaper i mattematik. Även om man formellt vill bevisa tidskomplexiteten på en algoritm så klarar man sig i majoriteten av fallen även där med mycket grundläggande kunskaper i mattematik. Man behöver egentligen inte kunna speciellt mycket om operativsystem, .Net, eller någon annan specifik teknik heller för att vara en bra programmerare, men man måste vara kunnig inom den problemdomän man jobbar (och om det innefattar .Net så måste man naturligtvis kunna en hel del om just .Net).

Det finns naturligtvis fall där kunskap i mattematik är ett krav, men även då är det p.g.a. att problemdomänen kräver mattematik, inte att själva programmerandet gör det. Ett sådan exempel som tagit upp flera gånger är 3D grafik, där man naturligtvis måste kunna sin linjär-algebra.

Bara som en liten anekdot:

När jag läste programmering C på gymnasiet så gjorde jag något ganska avancerat grafiskt som jag inte minns exakt vad det var längre. Det var iaf ett par hundra rader kod, loopar och if satser, för att rita upp allt. Jag var ganska stolt vill jag minnas.

Sedan kom min lärare som även var doktorand i matematik. Han tittade på koden i ett par minuter, kommenterade bort allt och ersatte det med mindre än 10 rader. Givet att dessa innehöll en hel del mattematik som jag då inte förstod alls, men bubblan av stolthet sprack xD

Hade varit intressant att läsa den koden igen nu om jag hade sparat den.

Du har i min mening mycket rätt i det du säger, och det känns tyvärr fortfarande som att skolorna sitter lite fast i det tänket.
Problemet är även studenternas förväntningar, delvis baserad på väldigt positiva/optimistiska kurskataloger från skolorna. (Omg!! Gå denna utbildning så får du jobb som chef på nått stekigt multinationellt företag)

Nyexade (eller knappt färdiga) studenter kommer (ofta) ut i tron om att dom ska hamna högst upp i näringskedjan direkt.
När så inte är fallet, hamnar väldigt många på utvecklarsidan, då det i min uppfattning finns mycket jobb där.... Det går många kodare på varje PL/Chef/whatever.

Problemet är som sägs här i tråden, det är lätt att lära sig koda, det är lätt att koda något som fungerar, men det är helvetes svårt att bemästra.
Kombinera det med att många som hamnar in på kodningen (tyvärr) bara ser det som ett nödvändigt ont steg i karriären för att kunna klättra uppåt, så har vi soppan många sitter i idag.
Framförallt eftersom folk då tar sig sjukt vatten över huvudet, jag har träffat sånna som mer eller mindre gått ekonomi/business/design-inriktningar med lite it-kurser, kört en "Java A"-kurs och på nått sätt fått anställning som utvecklare på heltid.

Kasst skriven spaghettikod som ingen vill ta ansvar för är vardagsmat på många många arbetsplatser. Oftast totalt odokumenterad till den värdelösa grad att det inte ens finns en systembeskrivning, så att börja om från början knappt är ett alternativ då ingen kan säga hur systemet som helhet egentligen fungerar (eller snarare förväntas fungera) Därtill är underhållet sjukt eftersatt då ingen orkar/vill ta på sig ägandet och alla ändå planerar att (eller redan har hunnit) dra vidare inom nått år.
Samt att det förstås är mycket roligare att hoppa på nått nytt än att laga nått befintligt. Detta har jag märkt väldigt väl, utvecklare överlag tycker om problemlösning, vilket iofs inte är så konstigt. Problemet blir dock en krock då det ofta är en säg, 30/70 ratio på nyutveckling/underhåll, folk tappar intresse när en "uppgift" redan är "löst" och man sitter fast i någon annans idiotiska(? ) designbeslut och fulkod.

Sen är det tyvärr problem åt andra hållet också. Riktigt duktiga utvecklare som _borde_ vara dom som sitter på projekledar/chefsroller med tanke på sin kunskap och erfarenhet är ofta totalt ointresserade utav ledning, dom vill fortsätta med sitt haxxande.
Detta gör att chefer/projektledare/ledning ofta har extremt dålig koll på den tekniska biten istället...

Jag är knappast top-notch själv, men jag försöker iaf se mina egna begränsningar och göra det bästa av varje situation istället för att egoitiskt köra på 110% för egen vinning.