Intressekonflikt med sambo

@COith90:

Jag har varit en gamer sen barnsben och känner väl igen ditt dilemma.

Prova prata med din Sambo, Min Fru bråkade förr med mig om det, före vi fick barn.
När jag pressade lite om ämnet så kom det ganska snart fram att det hon ogillade var att jag var oresponsive.
På med headset, pratar med andra och lyssnar inte när hon försöker prata med mig. Samt det tog massa tid enl. henne.

Jag ändrade mina spelvanor lite också jag har sett till att där varje dag är "Familje" tid innan jag tar speltid.
och har alltid ett öra utanför headsetet (så jag kan svara om det är något).

Med barn sen är det extra viktigt. I dags läget har jag flera barn, jobbar heltid+, och kan ändå spela

Jag brukar spela ~1h om dagen efter nattning av barnen och vissa kvällar (säger jag till min fru ex: På onsdag ska jag spela från 22 och frammåt är i säng ~ 01. Ok?) Det ger henne en chans att fundera på vad hon vill se på TV, göra etc. En kväll kan sömnen bli lidande om man får sova de andra nätterna.

Mitt största problem är att få mina vänner att inse att de inte kan ringa på kvällen Kan du komma online? jag måste ha framförhållning för att få logistiken att funka.

Lycka till, Kommunikation och vardags logisitk är det vikitigaste i ett förhållande.

Handlar väl om en balans mellan din hobby, dina vänner och att umgås med sambon. Vissa av mina vänner gnäller att deras respektive är på dem jämt om att de spelar för mycket. Då sitter personerna i fråga alltifrån 4-6h per dag och spelar vilket jag tycker är ganska mycket. Och jag förstår att de får skit. Vissa är småbarnsföräldrar så jag kan övht inte förstå hur de har tid.

Jag själv jobbar mellan typ 9-18 varje dag och kanske hinner med 1-2h om jag har tur. Min fru jobbar lite längre så jag gör det mesta hemma. Jag brukar dock alltid avrunda kvällarna med att umgås med min fru. Vi kan laga mat eller se på någon serie, vad som. Om du inte vill umgås med din sambo - gör inte det, men förhållandet kan ju gå åt pipan. Handlar ju lite om ge och ta och sunt förnuft.

Jag uppfattade det som att balansen fanns men att TS känner sig begränsad.

Det har ingen betydelse om man får 1 sekund dataspelstid eller 4h/dag. Om man avstår från att spendera den för att slippa få skit, så blir det bara negativt i längden.

Det handlar för de flesta inte om att tillbringa 100% av sin tid utanför arbetet med sin livskamrat och/eller familj. Det finns dock många exempel på det också. Men har man en hobby (och inte jobbar med den), som övriga inte är intresserade av, så tjänar alla på att man får syssla med den i en, som du säger, balanserad mängd.

Jag tror som sagt att det är mycket lättare för dem som antingen har arbetet som hobby, familjen som hobby eller har fritidsintressena utanför hemmet.
Träna är en exceptionellt bra hobby eftersom det är i princip omöjligt att argumentera emot den om man inte tränar sjukligt mycket.

Så det är det jag menar med att ha en dedikerad lokal (rum) dit man går för att spela. Även om det rent praktiskt faktiskt borde vara bättre att man är någorlunda tillgänglig. Som någon med ena örat utanför headsetet "om det är något" - även om detta inte borde vara nödvändigt, utan kan missbrukas av någon som inte uppskattar att man tex spelar, så kanske det istället ökar möjligheterna att få mer av det positiva för bägge parterna om man får ihop det på ett bra sätt. Men det låter faktiskt svårt i TS fall.

Väl talat, speciellt det fetade. Det handlar verkligen inte om vad du gör på din fritid utan helt och hållet om att kunna hantera förväntningar, och ge sin partner möjlighet att planera sin egen tid. I början av min nuvarande relation fick jag t ex förklara för sambon att "när lurarna åker på, då finns jag inte - vi får prata efteråt". Första gångerna kom hon fram och ville prata/fråga/diskutera något med 5-10 minuters mellanrum vilket förstör mycket av spelupplevelsen (samt att hon inte fick vettiga svar av mig heller), men när jag gjorde jämförelsen med att gå hemifrån i 1,5-2 timmar och träna fotboll verkade hon förstå bättre.

I gengäld måste jag dock behandla spelandet som om det vore just organiserad fotboll, dvs berätta i förväg att jag tänker spela så att hon får en chans att hitta på något annat. Kom ihåg att i åldern 25+ är det sällan enkelt att dra ihop några vänner och "hitta på något" med bara några timmars varsel och konsekvensen av att du utan förvarning gör dig otillgänglig är att hon måste slå ihjäl ett par timmar som hon hade tänkt tillbringa med dig.

Om du t ex. berättar på måndagen att du tänker spela kl 19-22 på onsdag och alltså vara otillgänglig då, så borde det inte vara några problem (förutsatt att alla måsten är gjorda, det går inte att låta henne göra hushållsarbete medan du spelar, blir aldrig bra).

Sen finns ju alltid möjligheten att försöka engagera henne i spelandet men det kommer inte lyckas så länge ni bara har en dator i hushållet. Om hon börjar spela, så gör hon det för att få umgås med dig - ge henne i så fall chansen till det! Och kom ihåg att det är en enorm startsträcka för en icke-gamer att komma in i vilket spel som helst, så försök hitta spel som inte innebär någon tävling. Diablo t ex fungerar utmärkt eftersom det handlar mer om att utforska och samla än att vinna, och du kan hjälpa henne hela tiden.

får du bestämma över vad hon gör på sin fritid? om nej, varför ska hon få bestämma vad du gör?

Argument? Varför skulle du behöva argumentera för att göra det du tycker är kul? Om du ska behöva rättfärdiga varför du gillar att spela låter det som att du bor med en extremt intolerant och självisk individ. För att klara klarspråk ska hon fullständigt skita i "varför" du spelar. Alla har rätt till egentid.
Byt partner om hon inte tycker det är acceptabelt att du spenderar tid med att spela.

vet hur det är.

vad du kan göra är att förklara att det hjälper dig att fly undan vardagen och återställa dig med ett leende till nästkommande dag. att inte få ha en hobby är skadligt för en själv