Korrupt microSD

Det du menar är att filsystemet verkar vara korrupt isf, det kan du lösa genom att formatera minnet i vilken enhet som helst. Om det inte fungerar på 2+ enheter så är det trasigt. VIlket innebär att inget program i världen kan hjälpa dig. Funkar det inte i datorn, telefonen eller paddan så kasta skiten å köp nytt Är det Dyrt (stort) minne så prova garantin.

@Runarsson:
Nä är ju inte självklart att den är trasig. Men oavsett så tycker jag att den borde gått att läsa i datorn. Om det nu skulle bero på filsystemet/partitionerna. Om det skulle lösa sig med att rensa partitionenstabellen å göra en ny..tjah funkar det så kanon! Har dock aldrig provat. Då mina inte går att läsa alls när det är problem med dem. Dock har jag haft liknande problem med USB minnen. Då har det funkat att göra som du sa.

Prova med SD formatter från https://www.sdcard.org/downloads/formatter_4/
Det är det officiella programmet för att formatera SD kort.

Hade exakt samma problem, för mig var det bortom räddning. Skrev till komplett och de skickade ett nytt genast!

Har också ett kort som beter sig exakt likadant. Gick heller inte rädda hur många olika program eller system jag provade att formatera eller rädda kortet från. Tyvärr blev jag i samband med detta av med massa semesterbilder jag tagit på Kuba. Men efter ett samtal till Dustin så skickade de mig ett nytt utan att jag ens behövde skicka in det gamla. Så all heder åt dem.

Strunta i detta minneskort. Risken är att du tror att du får det att funka men att det sedan rasar och att du blir av med viktiga filer. Köp ett nytt, kopiera över det du vill behålla och släng detta kortet.

SD-kort är soptunnan där flash-minneschippen som inte gick att sälja någon annanstans hamnar.

Är det problem med dom - kassera, får man korrupta filer efter en kort tid, kassera

Ha aldrig långtidförvaring av filer i dessa - se till att göra kopia fortast möjligt tex. efter en fotografering.

Det finns ingen felkontroll eller mediafel-hantering på dessa i gränssnittet på samma sätt som det finns för SSD, HD, optomedia, floppydisk med checksummor och felrättning och ger blockering istället för felaktig data om en sektor är svårläst, och det är lätt att få silent error med SD-minne ( fel som inte upptäcks medans mediat läses av).

Dom är tom. sämre än floppydiskar i tillförlitlighet på sin tid - för en floppydisk sa i alla fall till när en sektor var oläsbar...

---

SD-minne har gått från att vara tänkt högkvalitativ media (där man var så säker över detta med felfrihet att man inte ens implementerat felhantering för mediafel i protokollet) till riktig skräpmedia för att man stoppar in så erbarmligt dålig flash i dessa...

Ok var har du för bevis på detta? Har haft flera sådana här minnen i mina telefoner och inte ett enda har gått till de sälla.
Dock är alla minnen jag köpt från Samsung om det nu kan vara någon skillnad.

Nja nu hittar du allt på. Inget skräp flashminne, men finns en del problem.

Alla flash celler har dock en begränsad antal skrivningar. SLC bäst, TLC och MLC sämre.

Problemet med SD-minnen då? Jo
1) Dessa flashminnen har ingen smart flashskrivning som SSD har. Så där en SSD försöker sprida ut skrivningarna över minnescellerna så gör inte ett SD-kort det. Vilket gör att en och samma cell kan få väldigt många skrivningar.
2) En SSD håller också koll på (wear) dess korrupta celler och räknar bort dem (storleken på disken krymper), det gör inte ett SD-kort utan det blir istället korrupt data. (precis som du är inne på)
(Det kanske är möjligt att formatera med ett filsystem som håller koll på detta)
3) Det tråkiga är när File Allocation Table i ett SD-kort går sönder av för många skrivningar. Då går det inte ens att läsa vad som finns på kortet.

Det tråkiga är att både han och du har rätt.

Det NAND som tillverkarna gör (dvs Intel/Micron, Samsung, Toshiba/Sandisk, SK Hynix) är både av olika kvalité men också olika defekt beroende på deras tillverkning. De kan ha bättre/sämre P/E pga var de var i kislet, och de kan ha defekter i tillverkningen som gör icke användbara celler. Dessa är dock de enda som tillverkar NAND och de enda som kan få "perfekta" NAND celler om någon inte verkligen betalar överpris för dem.

Med dagens 2D 14-15-16nm NAND är det extremt få celler som blir 100%. Dessa tar tillverkarna (ovan) och sätter i enterprise klassade enheter för premium pris. Det bättre NANDet, men inte helt perfekt hamnar i high-end SSDer hos denna tillverkare.

Därefter så är det en fråga mellan, har de egen budget klass eller inte, och här är var alla andra 3:e part tillverkare får sitt NAND. De köper det NAND som tillverkarna inte vill ha, eller om de betalar så bra att de får lite bättre NAND än tillverkaren tjänar på att sälja sin egen budget disk med det. I denna nivå kommer ev vissa tillverkares SD/USB och liknande flashminnen, men endast de dyraste "pro/ultra/superduper" korten, då NANDet är dyrt än.

Sen efter det börjar bad blocks och enormt många defekter komma in i bilden, och här kommer 3:e part budget SSDer som köper NANDet på öppna marknaden. Detta NAND är än relativt användbart och med rätt kontroller, helt okej, trots att det är defekt och skadat.

Det NAND som inte säljs här (pga det är för dåligt) hamnar lägre ner i pris och till slut köps av USB/SD kort tillverkare och säljs som relativt vanliga USB minnen, och extrem budget SSDer (typ Kina tillverkare oftast). De slänger ihop detta med en (som du säger) billig, enkel och usel kontroller. Så här är vi nere på ofta kraftigt defekta celler med så illa som 100MB skador per GB. Därav att många USB minnen/SD kort här kan ha varierande storlek mellan 2 annars identiska moduler. Men vi pratar ändå ofta större 32-64GB eller liknande minnen, då NANDet är mestadels intakt.

Det NAND som inte hamnar där hamnar i små budget SD/USB minnen. Dvs de som är 4-8-16GB tex får en trasig 32GB modul som har 50-75-85% skadade celler. Man slänger inget mao.

I din 2) så har du ett litet fel. SSD har reservsektorer och extra utrymme som normalt används för OP/prestanda. Detta offras innan SSDn "minskar i storlek" så att säga. SD/USB minnen dock har inte detta, utan när den kontrollen hittar fel (vilket den gör) så minskar storleken istället när den tar bort celler ur drift. Har själv haft USB minnen och SD kort som tappat några MB i storlek efter de haft problem och formaterats.

Du har rätt dock i att SD kortet inte håller reda på wear på cellerna, men SSDn använder också cellerna till döds, och dagens budget SSDer har badblocks i rätt stort antal redan innan du packat upp den.

Så... jo.. SD kort är skräp. Och dagens budget SSDer är banne mig inte långt från det. Allt i jakten på billigare för att folk ska köpa skiten.

@Paddanx: Det ligger säkert något i det du säger men jag tror du överdriver också. Säljer man för dåliga minnen skulle det bli mängder av garantiärenden. Dessutom har mängder av SSD diskar testats där de kan läsa över 10TB utan nån försämring. (ja även budgetdiskar)

Jag syftade på "icke kina" SD-minnen. Kina SD kort är en helt annan sak.
Där fuskas det massor och där håller jag med om att flashen är av sämre kvalitet.
Ett vanligt trick har varit att ta ett chip snabbt minne och resten skräp och sälja det som Typ 10 SD-kort fast det egentligen inte är det.

Tror det är mer du som inte ser var som skett de senaste åren. Önskar verkligen jag överdrev, tro mig. Men du skulle bli rädd om du såg hur illa det är. Titta på en helt ny Crucial BX200 eller Sandisk SSD, så ser du bad blocks direkt i dens SMART data ofta börjar på flera 100-1000 st. Detta är som tillverkaren av SSDn har testat innan du ens fick disken. Och som sagt... båda dessa tillverkar sitt eget NAND, hur illa är då inte det NAND de inte vill ha?

Och det blir en sjuk helkottas massa garantiärenden, men tänk efter lite nu. Du köpte ett SD kort för säg 100kr... spara du kvittot? De flesta slänger det ganska snabbt... och när det då pajar efter 6 mån, så sitter du där.

Notera dock att även om de har 50%-75% "defekta" celler, innebär inte att de återstående 25-50% inte fungerar. Dessa celler kan fungera hur bra som helst i flera 100 P/E. Så 16GB med säg 200 P/E är trots allt 3,2TB data. Men som du själv säger, den sprider inte ut skrivningarna vidare bra, och har ingen aktiv garbage collection, så du kan sällan använda det fullt ut. Problemet ligger i att kontrollern är betydligt sämre på att hantera fel. Och skulle META data på dem hamna på en skadad cell... är det ofta kört.

Jag antar att du menar skrivas. För normalt sett (om de inte har spänningsurladdning iaf) så kan du läsa en NAND cell biljoner gånger utan att ens påverka den. Men skrivning är en annan sak, och visst.. 10TB inga problem. Men låt oss titta på lite matte nu.

120GB disk (minsta SSDn idag de flesta ens skulle titta på).
10TB skrivning, med låt oss säga usel kontroller och Write amplification på skyhöga 4x, så den skriver egentligen 40TB. 40000/120 = 333 skrivningar per cell, i snitt. Detta är en barnlek för de flesta SSDer, och vi räknade som sagt med värsta fall scenario. Så.. detta kräver inte mycket mer än vad SD korten hade förr i skrivcyklar iaf. Tittar vi på större diskar som 500GB så behövs ännu färre P/E för samma nivå, och det är just den storleken och folks låga behov som har gjort att vi fått dessa billigare enheter med sämre NAND idag.

Så jag påstår inte att 10TB är något problem för en SSD. Det jag påstår är att från tex Intel 520 med 5000 P/E cykler, per cell, har vi gått till ynka 500 P/E på tex Sandisk Ultra II (som Nordichardware också testade till döds), där 520 fanns i 60-120-240 och tom 480GB version (fanns udda 180/360 också), medan ultra 2 finns i 120-960GB. Så 1/10 av skrivtåligheten, med max 2x storleken... det kallar jag försämring.

Adata SP550/BX200 är också 500 P/E, men med LDPC (ECC teknik) så kan de pressa detta till ca 1500 uppskattade skrivcykler. Kan dock meddela att båda dessa diskar (som en medlem på Sweclockers har testat och fortsätter att testa ordentligt än), har stora problem med både cell läckage (volt drift) och även temperatur förändringar. Jag får hans test data, och det är jag tacksam för. Och SD-kort har inte dessa ECC nivåer, utan får klara sig på betydligt sämre teknik.

Så... om detta "låg kvalité" NAND sitter i dessa SSDer, så vill man nog inte ens veta vilket skit som sitter i USB stickor som kostar en bråkdel av vad dessa gör när NANDet är 75-90% av en SSDs kostnad. Även om det vore exakt samma, så är det utan SSDns ECC teknik och de små storlekarna väldigt klent jämfört. Och förr så hade USB/SD kort detta 500P/E NANDet för sina USB/SD-kort, så vad tror du sitter i dem nu när konsument SSDer har 500P/E och bad blocks?

Kan lova dig att även Kingston, Sandisk och Samsung, de 3 vanligaste USB minne/SD-kort tillverkarna gör exakt samma sak. Har Sandisk/Kingston USB minnen som är 10 år gamla som fungerar perfekt än, men halv dussin nyare (1-2 år gamla) som inte lever än (finns en hel del trådar om det också om du vill läsa).
De tar billigaste skräp NANDet de inte kan sälja bättre och gör minneskort av dem. Skillnaden är att förr, var detta skräp-NAND inte så illa. Och man behövde 2 st kretsar för tex en 8GB modul så man fick ändå rätt fungerande paket. Idag när NAND paket är 32-64GB (eller större) vardera, så tar de mer trasiga till att göra de mindre storlekarna istället.

Självklart har de övre klasser på detta också, men samtliga enklare kort... är rent skit, oavsett märke. Och det är tyvärr inte direkt överdrift...

http://bunniefoo.com/bunnie/sdcard-30c3-pub.pdf

Detta är gammalt - minst 3 år och handlar egentligen om att hacka minneschipen men samtidigt med detta påvisar problemet med kvalitet på minnet och hur mycket som kan manipuleras på 'förpackarsidan' och det har inte blivit ett dugg bättre med tiden.

En av orsakerna att det går åt det hållet är att det är kostsamt för kiselfabrikerna att göra dessa chip - för en 2-d minne så kanske handlar 15 - 25 masker som skall belysa samma bricka, tvättas, etsas/jonimplentera/polykisel, etsas av, på med fotoresist belysas med ny mask.... allt helst utan några defekter alls...

3D-minne skall vi inte tala om - med typ 48 lager minne så är det säkert 200 varv med masker innan brickan är färdig.

Med detta så kan inte tillverkare slänga chip och fortfarande ha ekonomi - utan man sänker priset efter kvalitetssortering mot allt sämre chip så länge någon vill betala för dessa.

---

Så länge det var SLC-minne så kunde de 'dåliga' chippen fortfarande vara ganska bra och höll för rollen som SD-media och USB-minne och det fans utsikt att innehållet kunde bevaras i 10 år. Men idag med MLC-minne så har marginalerna minskat i alla kanter och en USB-minne eller SD räknas inte ha speciellt lång livslängd i konsumentled av tillverkarna och det är närmast idiotiskt/skylla sig själv om man långtidslagrar sina fotografier mm. på SD-minne av modern snitt utan att samtidigt en kopia på mer pålitlig media... till detta är dessa lätta att skada om strömförsörjningen inte är helt stabil/korrekt eller fått ESD-knäppar på olika vägar in, vilket många Raspberry PI-användare har fått erfara. - mao. helt tvärt emot vad som ursprungligen tänktes med SD-mediat...

Sedan skall man inte glömma bort minnesstorleken påverkar - större lagringsvolym ger större sannolikhet till läsfel eftersom bitfelssannolikheten är fortfarande på samma nivå som när hårddiskarna var på 20 MB i storlek 1985 - dvs 1 fel per 1E14 bitar (enterprise-diskar på 1E15 och ibland 1E16 då de har upplåtit mycket mer utrymme av disken för felrättnings-data än desktop/konsumentdiskar).

Skyfflar man bara ett antal GB under mediats livstid så är inte sannolikheten så stor för fel - men skyfflar man många TB så är sannolikheten stor att det blir fel åtminstone någon gång (som förvisso kanske läses rätt vid en andra försök) - det är inte utan orsak som att btrfs och zfs gör checksumma även på datat (och inte bara metadatat) på disken för att upptäcka datakorruption även om ssd/snurrdisken gör vad den kan för att aldrig leverera felaktig data.