Hur fann Du kärleken?

Min fru hittade mig på v-kontakte, en rysk facebook-kopia som jag mest använde för deras musiktjänst. Efter typ 1½ månads skypande så tyckte hon att det var dags att träffas så hon tog bussen från Sankt Petersburg till Helsingfors och sen båten till Stockholm och jag tog bilen från götet.

Det var nästan att jag inte åkte pga alla nitar man gått på men har man lovat så har man lovat.
Sen var man fast

Gift sedan 13-12-11 efter ett fint vinterbröllpop i Sankt-Petersburg. Det var en spännande bilresa mitt i vintern med en Volvo 240 av -87 års modell

Träffade min kärlek på krogen MEN tack vare happy pancake 😂
Skev fram och tillbaka med er tjej på hp. Vid ett tillfälle så skulle hon på en 40+ fest.
Jag kunde inte gå då jag jobbade den helgen. Efteråt så berättade hon att det inte var bra eftersom hon tycke att det var för lång kö till garderoben samt att det var för många tjejer där 😂😂
Till sist så träffades vi på en date men klickade inte.
Så nästa gång 40+festen var så var jag ju bara tvungen att gå för att se om det verkligen var så många kvinnor på den.
Kön var inte så lång till garderoben men oj oj vad mycket kvinnor som var där 😁
När jag gick till baren så såg jag med en gång en kvinna som var väldigt vacker och helt i min smak 😁😁
Livet är för kort för att hålla på och tveka så när jag hörde en bra låt så gick jag fram och bjöd upp henne. Det blev många danser den natten.
Det här varit några tuffa år men vår kärlek består och blir bara starkare och starkare.

Träffade sambon på Imgur Discord chat för 2 år sedan. Jag hade tråkigt en kväll och blyg som man är så tänkte jag att "vafan kan ju testa prata i mic med främlingarna där inne så man kanske kan träna engelskan lite". En vecka senare dök hon upp där i chatten och erbjöd sig hjälpa mig med uttal och grammatiken...några månader senare och timtal av konversationer kring allt möjligt flög hon 880 mil och jag har aldrig varit så nervös och kär samtidigt. Fortfarande tillsammans och har varit varje dag sedan hon landade på svensk mark.
Likt många andra trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva detta då jag åkte på en kronisk sjukdom vid 24-års ålder. Men här är jag, med en underbar, förstående och stöttande sambo. Väntar just nu på beslut om uppehållstillstånd och ska på intervju hos Migrationsverket på måndag, nervös som fan.

Träffade min i skolkorridoren när jag var 15 år. Efter att tidigare gått och varit intresserad av någon utan att säga det så tänkte jag att så skall det inte bli igen. Så jag gick helt sonika fram till henne och första gången vi talades vid sa jag typ

-"Hej, jag är intresserad av dig"
-"Ok... men jag känner inte dig", blev hennes svar

En bra poäng kan jag tycka såhär i efterhand.

Hon följde dock upp det ned, -"Men vi kan ju lära känna varandra?"
Så vi träffades efter plugget varje dag i ett par månader och gick långa promenader och pratade.

Idag fyller vi båda 38, är gifta, har tre barn, hus och gör oss precis iordning för att köra sonen på sitt första LAN.

Spelade i samma guild i World Of Warcraft.
Hon var 15 år första gången vi spelade tillsammans.
Vi träffades första gången efter att hon fyllt 18.
Nu är hon 26 och till sommarn ska vi gifta oss.