Coronaviruset (SARS-CoV-2)

Jag ser många vara upprörda eftersom just deras kompis inte får testa sig för coronaviruset, fastän de har influnsaliknande symptom eller varit på skidsemester i Alperna. Det är sannerligen ett lysande exempel på det uttryck Palme hjälpte Erlander mynta på 1950-talet: "De stigande förväntningarnas missnöje".

Folk som inte har en aning om hur komplicerat det är att utveckla och skala upp tester för ett helt nytt virus tycker myndigheterna är klantiga sopprötter för att det mindre än tre månader efter upptäckten av ett virus inte går att snabbt testa stora delar av befolkningen för det. Snacka om att inbilla sig att läkervetenskapen kan trolla med fötterna!

Viruset är alltså nytt.

Tester i stor skala kan man göra för ett virus efter det man isolerat viruset, lärt sig odla det i hyfsat stor skala, sprutat in avdödat virus i djur och låtit dem gå omkring med det tillräckligt länge för att bilda antikroppar mot dem. Antingen har man sprutat in dem i massor av hästar, och kan sedan rena fram de antikropparna från hästarnas blod, och använda de antikropparna för att detektera virus. Eller så har man sprutat in dem i möss, väntat tills mössen bildat antikroppar, dödat mössen, letat fram de vita blodkroppar som tillverkar antikropparna mot viruset i mössen, slagit ihop dem med cancerceller, odlat upp varsin sådan hybridscell i varsin liten skål, testat de antikroppar hybridceller i varje skål bildar för ifall just de verkligen känner igen viruset, och för ifall de korsreagerar mot något av allt det andra som också kan finnas i ett prov, väljer ut hybridcell som gör en antikropp som inte korsregarera och i övrigt verkar fungera bra, odlar upp de cellerna i stor skala (de delar sig en gång om dagen och dör ibland framför forskarnas ögon, så bara det tar några veckor) och sedan kan man BÖRJA arbetet med att designa själva testerna. Det säger sig självt att detta arbete bara hunnit börja.

Lyckligtvis finns ett annat sätt att testa för virus, som bygger på ett komplicerat och störningskänsligt sätt att locka virus-DNA i ett prov att kopieras jättemycket, och detektera sådana kopior. Sådana tester tar kortare tid att utveckla, och kan börja designas så snart man har virusets arvsmassa känd (vilket vi hade för en dryg månad sedan). Men metoden är komplicerad och känslig, och det är i detta sammanhang viktigt att ha någorlunda kontroll på risken för både falska positiva och negativa svar. Det är relativt personalintensivt att utföra testerna, och när man satt upp testet på ett lab kan man bara köra ett begränsat antal prov parallellt.

Jag har tidigare i livet arbetat med att utbilda biomedicinska analytiker just i teorien bakom och principen för dessa tester, och kontinuerligt pratat med folk som använder metoderna både på kliniska lab och i orskning, och jag är imponerad och fascinerad över hur snabbt det nu kunnat gå att komma från punkten att virusets arvsmassa sekvensades till en punkt där testet finns på en handfull laboratorier i landet, och vi kan testa över hundra prover per dag. Det är fantastiskt, och ett resultat av biovetenskapenas och bioteknikernas fantastisak framsteg senaste årtiondena, inte skräp.

Men då säger det sig självt att man måste prioritera att testa dem som får förkylnings/influensaliknande symptom efter att ha varit i de delar av världen där vi vet att viruset finns och sprids. Och att det varken kan ges till alla som landar på Arlanda, eller alla som blir förkylda. Sedan är det klart att det skulle varit trevligt om det var möjligt att testa alla - både ur smittskyddssynpunkt, för att skingra onödig oro och för att massor av viktiga vetenskapliga frågor om virusets beteende skulle kunna besvaras.

Men jag är aningen förundrad över att välutbildat intelligent folk på allvar tror att tester för nya virus bara uppstår av sig själva på nolltid, och att man bara behöver knäppa med fingrarna för att de ska gå att skala upp så att man kan göra dem på halva befolkningen på några veckor. (Ja, jag vet, jag överdriver hur de klagande uttrycker sig. Men bara lite.)

(Och för den som vill passa på tillfället att lära sig lite facklingo: Antikroppar som renas fram direkt från häst (eller kanin, eller ...) kallas polyklonala sera, sådana som tillverkas genom hopslagning med cancercell kallas monoklonala antikroppar. Numera finns en massa olika metoder att använda antikroppar för detektion, som gemensamt kallas immunbaserade metoder. Grundmetoden för tester där man letar efter virus-DNA kallas PCR, och den variant av metoden man använder kallas "real time-PCR", eller RT-PCR.)