Jag tror du missar vad de gjorde senare med just memristorerna när de gjorde extremt mycket mer än minne med dom.
De gjorde konfigurerbar interconnect och ren beräkningslogik genom att inse att memristorer ganska naturligt uppför sig precis som synapser i nervsystem och ’shefren streck’ var en naturlig konsekvens som också råkar vara turing-komplett precis som NAND som är en annan vanlig bas för logiska grindar.
De pratade alltså om grupperingar av dessa grindar som kunde agera minne/fpga/interconnect/processor i ett. Perfekta för neurala nätverk... de var väl i princip oändligt tillämpbara. Problemet blev väl tillverkningen och att det var svårt att få dom att switcha tillräckligt många gånger för att få till tillräckligt för att göra intressanta produkter.
De hade planer att gå extremt långt utanför von Neumann, så tror du borde läsa på lite om du är intresserad av ämnet.
Tänk att du alltså skulle kunna ’spara en processor’ och skapa fler genom att kopiera en fil, eller offra några kärnor för fler gig ledigt på disken. Dessutom ram som inte kräver ström och aldrig tappar sina värden (typ flash, men bättre)...
Borde gå att hitta ett material som är lite bättre eller skala ner dem med dagens tekniker kanske?
Memristorer är inte alls transistorer, de är vanliga resistorer, men med skillnaden att resistansen ändras baserat på hur mycket ström som gått genom den (ändras alltså medan strömmen passerar uppåt eller nedåt baserat på strömmens riktning). Så inte alls transistorer...
