Sur, Ledsen, Galen?! Skriv av er här!

Notis till self. Nästa sommar SKA jag köpa en portabel AC. Värmen hemma i lägenheten orkar man med sämre och sämre varje år då det bara blir varmare o varmare. Typ ren överlevnad, svårt att andas tom.
4-5 helvetes dagar nu igen man måste försöka överleva.

Förr kändes det typ meh, kort sommar, inte så varmt. Men varje år blir de bara värre o värre typ. Känns oundvikligt nu med AC. Trots alla nackdelar med portabel AC.

Nu drar jag till köpcentrumet och hänger där hela dagen, tråkigt som fan men där går iaf att andas.

Om du har möjlighet så kan någon form av NAS också fungera. Samt se över extern lagring för backup.

Själv lyckats formatera bort en partion med all viktig data en gång. Yngre och hade inte råd med backuplagring. Mest irriterande var att jag inte ryckte IDE-kabeln. 30-40GB data försvunnen. Varav en del viktiga filer men lyckligtvis inga livsviktiga.

Man måste nog bränna sig innan man tar backup på allvar. Vet folk som haft maximal otur där man tillfälligt använt backupdisken till något annat och lagringen den var backup för ger upp. Sedan folk som inte gjort backup på 20-25 år som kört samma företag och bokföring lokalt på datorn utan att den rasat...

Jag har fuckat upp nästan allt jag någonsin försökt mig på här i livet (på grund av brist på självförtroende i mångt och mycket, från barndomen), man får törnar av sånt. Och jag känner ofta oro över vad som händer med vårt fina land där empatin och solidariteten bara vissnar mer och mer där de isande högervindarna drar fram, och klimatförändringar och allt runtikring korona med själviska as som inte vill visa respekt och hänsyn utan demonstrerar och skriker och bråkar och håller på mitt i en pandemi, och nu en obotlig jästsvampsinfektion som är immun mot alla läkemedel som ger helt horribla skador oroar en ju också.

Men jag försöker också vara positiv! Har röjt upp jättemycket i min lilla lägenhet och i mitt källarförråd och burit ut asmycket fungerande grejer till återbruksrummet, och sånt som är onödigt till återvinning. Den gigantiska traven med gamla kablar av diverse slag jag samlat på mig under cirkus ett kvartssekel "för den kan ju vara bra att ha kvar" var ju helt komiskt stor, till exempel.

Vill inte ens tänka på hur mycket pengar jag spenderat på alla de grejerna jag bara skänkt bort den senaste tiden. Slängde ut en hög med fem beige 140mm Noctua fläktar i originalförpackning jag köpte för snart fyra år sedan och använde i bara någon månad eller två typ då Noctua till slut släppte svarta fläktar - vilket jag ju var tvungen att byta till.

Så då blev de beige fläktarna bara liggandes, för att jag inte orkade uppbåda energi att försöka kränga dem begagnat. Så efter de tagit upp plats här hemma ända sedan dess åkte de ut till återbruksrummet igår. Två gamla PC med tillbehör, hårddiskar, mera fläktar och annat jox, Nintendo DS med ett gäng spel, Sony PS Vita i nyskick, som tydligen ligger på Tradera för över 2000 spänn, en snart 9 år gammal smart-TV med 3D och hela baletten... Ut med skiten bara, orkar inte tjafsa mer nu.

Så när jag flyttar om 1.5 år eller så för att de ska helrenovera huset jag bor i blir det mindre att ta med sig. Och så har man kanske gjort någon någonstans glad också, även om det bara är för att de nu kan lägga upp min PS Vita på Blocket och tjäna en hacka...

Känns överlag rätt skönt faktiskt! Det är mer plats här nu, både fysiskt och psykiskt.

Jag är glad att jag lever, men hatar hur samhället blivit i Sverige
och trivs inte alls.

Skulle få svar på en ct av buken, som jag gjorde för två veckor sedan, i dag. Men analysen var inte klar än och jag får vänta till nästa vecka eller kanske veckan därpå. Det jag fick veta vara att avföringsprovet jag tidigare gjort i avseende av buksopsskörtelns funktion var normalt. Har haft buksmärtor, illamående, förändrade avföring/avföringsvanor och ibland haft extrem hungerskänsla i magen ända sedan kanske i november ifjol. Ultraljud av buken kar bara påvisat gallstenar och fettlever (båda kända sedan flera år) och gastroskopi har bara påvisat lite frätskador nära magmunnen. Rådet jag fick var att sluta med min diabetesmedicin under ett par veckor och se om besvären blir bättre. Möjligtvis får jag genomgå en koloskopi senare i höst. Alla blodvärden har varit ok förutom att medelstorleken på de röd blodkropparna har varit lite under gränsvärdet och njurvärdet varit lite förhöjt men det har det varit i 2 år. Jag har heller inte haft blod i avföringen eller feber vilket skulle kunna tyda på att jag kanske inte har några sjukdomar i tarmsystemet. Den som lever får se.

Vet inte riktigt vad som händer just nu, har 0 motivation att göra något, kanske beror på att jag har ett jobb där jag seriöst sitter och gör inget typ 5+timmar om dagen (jag menar seriöst inget, väntar på att folk ska kontakta mig och be om hjälp.....och det händer ju ofta när alla är på semester).

Trevligt att höra! Och hoppas att det förblir så också.

Det är fan det värsta som finns. Om det gått så långt som det gjort för mig så gör det så att man inte ens vågar prova sig på saker ifallatt något skulle gå snett eller bli fel eller på något sätt misslyckas, för då blir det bara ännu en mental börda att bära på uppe i skallen.

Men jag gör vad jag kan för att se glädje i tillvaron! Gå på promenad i sommarvärmen är ashärligt till exempel, i lummiga villakvarter eller på gångstigar genom natur eller parklandskap är jättehärligt, känna blomdofterna som kommer i brisen... Och att sitta ner på en av sina favoritkrogar och inmundiga en god måltid medans man läser en bra e-bok är också ett enkelt nöje.

Restaurang Gowri på utlandagatan 14 har helt fantastisk kycklinglevergryta till exempel. Man blir glad bara av att känna doften av den. Mannen som driver den är sri lankes (närliggande indiskt, men med en liten twist), och mycket noga med hur rätterna ska tillagas. Varje sås ska göras från grunden som just den ska tillagas, man får inte göra en enda grund-sås som allt sedan baseras på. Även väldigt kryddig, aromatisk och god (och ganska så stark!) vindaloo finns på menyn - och mycket mer därtill såklart!

Man får tänka att imorgon är en ny dag. Som jag nämnt förut i tråden här, kanske det blir ny skit då, men skiten är isåfall iallafall ny. Inget som inte bär något positivt med sig... Hee he.

Nja, jag menade att jag KUNDE ha sålt. Men det hade inneburit en massa merjobb för mig, och då hade nog min ork trytit och så hade det inte blivit gjort. Mycket enklare att bara ställa ut det som funkar.

Pengar är ju bra, men pengar är å andra sidan inte allt heller... Och pengar tjänas ju bara om man faktiskt tjänar dem, de kommer ju inte automatiskt som ett brev på posten tyvärr. Att ta tag i saker, särskilt alla mentalt jobbiga och/eller fysiskt tunga saker är sånt jag har jättesvårt för, bara skjuter och skjuter allting framför mig hela tiden. Att lägga upp saker på Tradera för försäljning skulle bli ett hästjobb, då måste man kolla priser, packa ner i lådor - en hel del är ju jätteskrymmande saker - och på något vis också frakta till inlämningsstället, för mig som inte har tillgång till bil blir det nästan hopplöst.

Återvinningsrummet blir därför räddningen!

Japp! De första husen blev klara för en tid sedan, blev asfint, smygkikade genom fönstren innan folk flyttade in igen. De inre loftgångarna blev nästan som helt nya, lite kvarbliven patina bara här och där som gör att man märker att det är renovering, men inget att hänga upp sig på. Lägenheterna invändigt blir urblåsta och återuppbyggda helt från grunden, vatten, värme, avlopp, ventilation, el... Allt nytt, med modern standard. Tillika innerväggar, golv, tak, bad, kök osv. Lägenheter som inte har balkong får dessutom det. Blir kalas jämfört med hur det var.

Med tanke på att husen byggdes för över 50 år sedan nu och stammarna bara renoverades för typ 15 år sedan (vilket skulle hålla cirka tio år till sades det lol) och inte byttes ut den gången så behöver något göras helt klart... Törs inte tänka på hur mycket pengar detta kostar, ofantliga belopp blir det. Men måste man så måste man. Och värden är faktiskt väldigt bra, så det är skönt. Aldrig något tjafs när något behöver göras, de bara fixar helt enkelt.

Ja om inte nördar ställer upp för varandra vem ska då göra det?

Glädje och frid till dig nu i morgon dag!

*Tråd rensad*

Tagit bort sidospår i förebyggande syfte. Detta då politiksnack rörande invandring, kriminalitet osv. alltid leder till urspårning och otrevligheter. Se här för mer info.

Tänkte skriva ett inlägg om hur trött jag är på att jag har tappat intresset fullständigt för allt i livet.
Finns nära på noll som gör mig glad längre. Det finns inget som intresserar mig, inget på fritiden, inget på jobbet, inga personer.

I exist, yet i care for nothing at all. This empty black hole i call a life tears me apart.

Det enda ljus jag har är mina barn, jag är med dem varannan vecka och det är underbart. Vi gör mycket, vi har roligt. Men utöver dem så är jag ingen. När de inte är här är jag ingen, jag gör inget. Jag dränker mina dagar med youtube, serier och litegrann sweclockers.

I feel like an indifferent observer. Quite pointless eh

(Relativt lång story, finns TL;DR längst ner)
Tog ut 3 veckor semester eftersom jag och min sambo inte hade något som helst planerat.
I slutet av första veckan(v28) så kom jag på att vi kanske skulle kunna göra en helg-trip till Gävle då jag inte sett en del av min familj på några år. Vi bor f.ö utanför Vårgårda, så det är runt 6 timmars körning.

Ringde morsan, ringde min morbror, min moster och någon polare och säger att vi kommer upp "nästa helg", alltså helgen som var nu v29. Alla glada osv.

Tisdagen, v29 i början av förra veckan var jag ute och trimmade gården lite. Körde på barfota i skorna och långbyxor. Allting frid och fröjd tills Onsdag morgon när jag vaknar och känner att jag har väldigt ont i min ischiasnerv. Tänkte det var för att trimmern inte har en riktig sele utan en datorväskasele så man måste gå lite konstigt helt enkelt. Skitsamma. Jag satte mig vid datorn, benen upp på bordet för att avlasta ischiasen vilket fungerade.

Helt plötsligt började jag frysa och få frossa.. Började skaka något rejält och svettades som en tok. Satt så i några minuter tills jag försökte ta mig till sängen igen. Märkte då att jag hade börjat få ont vid ljumsken och en bit neråt vänster ben. La mig ner och min sambo undrade på skoj först om vi skaffat massagesäng eftersom jag skakade hela våran säng.

Så låg jag i 3 timmar tills jag däckade. Vaknade och skakade inte längre och kände mig inte så febrig heller men HELSIKES vad det kliade över vänster underben och det kändes så himla svullet. Hela huden kändes spänd. Jag hade nästan förlorat all rörelse i fotled/tår pga jag var så uppsvälld. Visste inte vad jag skulle tänka, men låg kvar resten av Onsdagen i sängen.

Natten till Torsdag snackade jag med min sambo när hon gick och la sig och hon mer eller mindre tvingade mig, snällt, att jag skulle ringa 1177 på morgonen. Så det gjorde jag. Kl 5.30 på morgonen ringde jag 1177 och snackade med en väldigt trevlig kvinna som ringde upp Närhälsan Vårgårda och fixade en tid så fort som möjligt, vilket blev kl 10.00.

Satt och väntade ca 40 minuter innan läkaren kom in och det första han säger är, "Oj, det var en rejäl rosfeber du fått". Han berättade att de kommer göra ett infektionstest på mig och är det inom rimlig gräns så kommer jag bli hemskickad med antibiotika-tabletter men annars kanske jag får åka till akuten i Alingsås för att få antibiotika rakt in i blodet. Han mätte även min vad på vänster och jämförde med höger.

På höger, mitt normala ben hade jag runt 45-48 nånstans där i omkrets, hörde inte exakt. Vänster ben var vaden 57cm i omkrets.

Så en sköterska kom in, gjorde sina tester. Satt där i kanske en halvtimme till innan läkaren kom tillbaka med mina provsvar. Mitt infektionstest var så högt att deras apparat inte kunde läsa hela värdet... Så jag blev skickad till akuten.

Åkte dit, fick sitta i väntrum 1.5 timme. Kom in till en "skinn-på-näsan-sköterska" vid namn Carina. Hon satte mig på plats för jag inte har en termometer hemma haha. Hon kollade lite mer värden, blodsocker och sånt medans hon ändå höll på, tog lite mera blod och så.

efter 2-3 timmar i väntrum 2 så fick jag äntligen träffa läkaren som egentligen inte gjorde mer än att kolla ultraljud på min ljumske då de trodde jag fått en propp. Visade sig min lilla torrspricka mellan tårna är anledningen till att jag fått denna jävla rosfeber.

Hon ville jag skulle komma tillbaka för ett till infektionstest på lördagen(detta var på Torsdagen) men jag sa att jag var tvungen att åka till Gävle, så hon fixade en remiss till Gävle familjejour, så åkte dit istället och infektionsvärdet låg nu på 130 från 260. Så det var ju bra.

Dock fick jag ännu ondare i benet under lördag EM/Kväll och ännu värre på Söndagen under körningen hem. Kom hem vid 18-tiden och la mig på soffan med benet i höjt läge.

Sen har jag legat så. Antingen i sängen eller soffan sedan dess. Min sista semestervecka som jag sjukskrivit mig på. Jag kan nog inte heller börja jobba nästa vecka för att inte överanstränga benet/foten mera. Däremot har det blivit mycket, mycket bättre. Jag kan i alla fall gå på benet korta stunder nu utan att vilja dö.

Så det går framåt helt enkelt. Jag fick åtminstone 1 veckas hel semester innan jag blev sjuk.
Några få bilder: https://imgur.com/a/2K9ULqX

Till en GOD nyhet så förlovade jag och min sambo oss under Gävle-trippen och jag är superglad över att ha en sån fantastisk människa i mitt liv.

TL;DR - Jag fick rosfeber i början av min andra veckas semester av tre veckor. Och det gör ont, svinont. Riktigt jävla ont.Förlovade mig också och är superglad över det.

Usch... Klen tröst, men om du har ett sjukintyg så ska du kunna få semesterdagarna tillbaka i alla fall. Krya på dig.