Jobb efter Industriell Ekonomi med mediokra betyg?

För det första måste jag säga att jag också hade liknande tankar om vad jag ville göra i framtiden när jag var 20-bast och började plugga. Något jag rätt snabbt insåg när det närmade sig slutet var att de mest prestigefyllda ställena inte var något för mig, mycket slavgöra som junior och inte alls så jag ville jobba. Har vänner som faktiskt gick internship och en del valde att fortsätta och andra valde att tacka ner till erbjudandet de fick för att syssla med annat istället, jag försökte inte ens söka internship. Gemensamt för de flesta är att de inte tyckte det var sådär speciellt lärorikt som det skryts om, mycket toppstyrt och de mer avancerade stegen som man kan få göra på mindre “häftiga” bolag var redan gjort av någon högre upp.

Sedan vill jag ge några uppmuntrande ord angående betygen, man kan göra en rätt bra karriär ändå. Jag har aldrig visat upp något alls trots relativt bra betyg och har väl egentligen inte ens tagit ut min kandidatexamen och det har rullat på arbetsmässigt ändå. Bytte dessutom från ett ingenjörsprogram till att bara läsa matematik på universitet vilket inte alls “smäller lika högt”. Liknande är det för de flesta jag känner, att visa examensbevis, betyg med mera verkar mest vara intressant när vi pratar första jobbet om det är på någon av prestigefirmorna.

Skulle också vilja säga att ingångslön spelar ingen roll, det är helt irrelevant för utvecklingen du kommer ha. Det är bättre att ta ett arbete som betalar sämre men som ger stor utvecklingspotential de första 2 åren än ett som betalar mer men där man får mindre utveckling kunskapsmässigt.

Största tipset jag kan ge dig är att det som slår betyg för en majoritet av arbetsgivarna i en bransch är ifall du kan få in en fot via extrajobb eller liknande vid sidan av studierna.

Mediokra betyg har flera. När det gäller vissa jobb så är de mer beroende på social kompetens än andra och kunna "ta för sig i rummet". Jag vill påstå Industriell Ekonomi ekonomi tillhör en sådan utbildning.

Jag har läst Industriell Ekonomi och ingen har någonsin varit intresserad av några betyg. Viktigast är social kompetens och att det står en bra utbildning på CV’t

De flesta ställena är inte superintresserade av betyg. Traineetjänster betalar pissdåligt, men efter en sån tjänst är löneutvecklingen väldigt skarp. Sen att 1000 pers söker en tjänst betyder inte att 1000 pers som läst indek sökt tjänsten. Det finns många jobb du med din utbildning är betydligt bättre anpassad för att klara än vad många andra är.

Sen ska du ge dig själv en break. Utbildningen är väldigt tuff. Alla som läser den är ambitiösa. Visa lite social kompetens och ambition så kommer du långt.

Hej,

Har själv läst I-linjen, även om det var drygt 20 år sedan (tog examen 00). Under de första åren fick jag flest 4:or, men några 3:or och inga 5:or. Däremot lärde jag känna dem som skrev bra betyg och kunde ta efter deras studieteknik och jämföra mig mot dem inför tentorna, vilket gav självförtroende. Dessutom märkte jag att mina resultat blev betydligt bättre när jag ökade studietakten och läste ett flertal fristående kurser inom ex etik, juridik, design, ledarskap, kommunikation, pedagogik, entreprenörskap etc. De sista åren läser man också mer tillämpade och avancerade kurser, vilket passade mig bättre, och därför blev det 4:or och ett antal 5:or. Sammantaget blev det ca 350 hp och ett snittbetyg kring 4 – dvs bra men inte fantastiskt.

I samband med att jag skulle skriva mitt examensarbete hade jag och min studiekompis ambition att använda rapporten till att få in foten på någon intressant byrå eller IT-bolag. Vi skrev ett riktigt bra case på vad vi ville göra och skickade till diverse företag, vilket bland annat ledde till att Bain hörde av sig och sa: ”Vad är upplägget? Vi har aldrig varit involverade i någon examensuppsats, men om vi ska göra det så är det ert arbete som vi vill vara med på!”. Nu blev det inget med detta, utan istället fick vi åka till London och förbereda etableringen av Jiway, en ny elektronisk handelsplattform ledd av OMX och Morgan Stanley.

Sedan kom IT-kraschen och det tog därför ett tag innan jag hittade nästa projekt – där jag fick vara med om att etablera en ny managementkonsult i Stockholm/Östermalm. På många sätt ett drömjobb med många intressanta internationella klienter och projekt. Eftersom firman var nystartad var lönen initialt ganska blygsam och det var långa arbetsdagar, men det var väldigt intressant, och jag fick en inblick i livet kring Östermalm som jag inte hade kunnat föreställa mig – ex champagneprovningar med Richard Juhlin, julbord på Grand etc. Dock blev det komplicerat när chefens fru lovade mig en karriär som börs-VD om jag ”lade bredband i hennes sovrum”. När jag försökte navigera mig ur det, så blev jag istället uppsagd, varför jag kände mig färdig med konsultvärlden.

Bytte därför bana och arbetade under flera år både som fotograf och som gymnasielärare i matematik, innan jag i samband med föräldraledighet fick upp aptiten på studier igen. I samband med diverse studier vid både svenska och internationella universitet, samt företag som Google, fick jag upp ögonen för utvecklingen inom AI, och är just nu ansvarig för AI-utvecklingen vid ett större svenskt universitet.

Sammantaget skulle jag därför säga att betyg är visserligen är en parameter, ssk om du siktar på ett jobb hos ex McKinsey eller BCG. Men det finns även många andra sätt att konkurrera, ex personlighet eller erfarenheter. Här i veckan hörde jag en rekryteringsansvarig på Google beklaga sig över att svenska kandidater med goda studiemeriter ofta bara hade arbetslivserfarenhet från ICA eller Posten, inte från intressanta företag.

Lycka till!

/M

Dags att vakna upp känns det som. 28-32kkr är en rätt vanlig ingångslön beroende efter en STEM-utbildning om du inte hamnar på någon av firmorna som betalar betydligt mer (typ IB, mgmtconsulting etc), och det har du än så länge inte betyg för med tanke på att flera av dem kräver ett visst snitt för att du ens blir kallad till intervju. Däremot kommer du ha en helt annan löneutveckling än om du stannat kvar på ditt gamla jobb utan utbildning.
Jag är visserligen inte civ.ing men har gått en femårig utbildning inom naturvetenskap (och med rätt intetsägande avgångsbetyg) och gick in på 23kkr när jag började jobba år 2014. Jag är fortfarande kvar på samma företag men har idag ~68kkr. Den lönen hade jag antagligen inte haft om jag inte valt att utbilda mig.

Idag är jag anställd konsult inom beräkningar i försäkrings-/finansbranschen, just nu är det väl inte min titel i anställningsavtalet men har varit Aktuarie under en hel del år så en del uppdrag jag tar är inom det området.

Sedan säger jag igen att du bör släppa ingångslönstänket, det är inte viktigt. Du kan både börja högt och sluta medelmåttigt och börja lågt men sluta högt. Det intressanta är hur du presterar under åren du arbetar. I dagens penningvärde så var min ingångslön under 28k/mån, idag har jag över tre gånger så mycket. Det är såklart ingenting om jag fortsatt inom finansbranschen och suttit på investmentbank eller hedgefond osv men mer än jag behöver.

Du verkar tycka att Indek är en sådan prestigeutbildning att du ska få mer lön osv, ett tips är att släppa allt tänk om prestige. Jag känner igen det både från vänner som gick Indek och från kandidater jag intervjuat under åren. Realiteten är att få bryr sig om det senare, de bryr sig om vad du kan bidra med och det enda utbildningen hjälper till med är i början innan du hunnit bevisa din kompetens i branschen.

Skulle alla dagar i veckan välja att anställa en nyexaminerad med mindre ”häftig” utbildning (och betyg) men en bra referens från någon etablerad i branschen före någon med högsta betyg från en ”häftig” utbildning utan referensen, allt annat lika.

Du överanalyserar och stressar upp dig i onödan. Titta på löneutvecklingen din syster kommer ha och den löneutveckling någon med din bakgrund om du tar examen kan ha. För de jobb du siktar på så förväntar sig de flesta arbetsgivare att du ska slita hund ett par år. Du ska göra dina seniora medarbetares arbete för en låg lön, arbeta 60+h i veckan. Sen kommer det rassla till och gå fort uppåt när du visat att du har viljan och skaffat dig tillräcklig kunskap. (skolan ger bara en basplatta att stå på och som flera sagt få arbetsgivare tittar på betygen, det viktiga är en examen)

Är helt enkelt så i vissa branscher som managementkonsult, advokat, revisor o.s.v.

Man kommer bara så långt på att vara naturligt smart/lättlärd, till slut måste man lägga tid och arbete också.
Glider man genom gymnasiet på det (jag gjorde själv samma sak) så saknas studieteknik när man kommer till högskolan och det inte räcker att glutta lite i boken och lyssna halvt på lektionerna längre.

Jag tycker du har en otroligt osund syn på det hela. Du verkar 100% stämma in på stereotypen om att alla som läser I tror de kommer bli VD.

1) Andas och ta det lugnt. Du måste börja någonstans.
2) lön är inte det viktigaste. Det tog mig lång tid att förstå det. Du kan heller inte jämföra lön mellan olika länder då massa annat räknas med (semester, pension…)
3) om dina betyg är lite lägre så kan det vara så att de frågar varför. Själv valde jag att engagera mig i studentlivet istället och har därför ett snitt på ~3.8 kanske (orkar ej kolla upp det då det som sagt är oviktigt). Företaget jag nu ska jobba på tyckte mitt engagemang var 100 gånger viktigare än betygen.

Jag tycker också du missat den viktigaste aspekten. Att plugga ska vara kul och något som du sedan ser tillbaka på med glädje resten av livet. Stressa inte ihjäl dig.

Min bror ska börja jobba på EY till hösten. För honom är det naturligt att man är kvar på kontoret sent (7-8) varje dag och pushar sönder sig själv. Ni verkar väldigt lika och jag förstår ej det attraktiva i det hela.

Mvh civ.ing datateknik som börjar som konsult till sommaren.

Som ingenjör bör du kunna tänka på den stora bilden, dvs. inkomst över större tidsperiod.

Såhär såg min lönekurva ut när jag examinerades 2016:
2016: ingång 26 000
2017: 31 500
2018: 33 500
2019: 47 000
2020: 54 000
2021: 60 000

Din syster kommer aldrig klättra mycket mer än 40-45k då upphandlare helt enkelt är ett jobb som inte har samma löneutveckling, så som det är för många andra jobb. Över spannet av 30 år, kommer din syster ha tjänat mycket mycket mindre än mig (och dig, om du slutför utbildningen). Som ingenjör har man helt enkelt helt andra möjligheter att trycka lönen uppåt.

Sedan vet jag inte varför du överhuvudtaget tror att hur "populär" en högskola är skulle på något sätt inverka lönerna man får. Det är marknaden som sätter lönen, och marknaden ger för det mesta blanka fan i var du pluggat eller hur många som pluggat din linje. Det viktiga är och kommer alltid att vara; hur många andra finns det som kan göra det du kan. I Sverige anser vi dessutom att samtliga utbildningar är lika värda med samma innehåll och därmed inte spelar någon roll, även om det såklart är finare med ett examina från KTH än från BTH. Likväl kommer någon från BTH få samma löneerbjudande i Stockholm som någon från KTH för samma jobb med samma meriter och samma prestation.

Men framför allt vill jag säga att du verkar alldeles för fokuserad på lön, löneutveckling och status. Om du tycker att du "slösar tid" för att du inte kommer tjäna lika mycket som din syster, då är du i mina ögon redan nu i fel utbildning. Du ska vara i en utbildning för att du tycker att jobbet som följer med det är roligt. Du ska spendera hela ditt vuxna liv på att jobba inom detta område. Du har inte råd att välja utbildning baserat på löneutveckling.

Jag har ett antal bekanta, folk som läst Indek, läkare, jurister, alla områden där man jagat pengarna och status endast. Det är otroligt få av dem som är nöjda med sina val. Många av dem har bytt linje, många bytt helt arbetsfält. I princip alla av dem var tvungna att lära sig samma läxa den hårda vägen: I princip ingen mängd pengar kommer att vara värt att ha ett tråkigt jobb för. Speciellt inte om det jobbet är något som kräver 10-12 timmars arbetsdag.

Så mitt tips till dig är att börja tänka på vilket jobb du vill ha, som du tror du kommer tycka är roligt, snarare än vilken utbildning kommer ge dig ett "jetset-liv", för det sistnämnda kommer utan tvekan sluta upp i att du inte är nöjd med livet överhuvudtaget. Förr eller senare, det är något alla lär sig. Bättre med förr, såklart.

Jag misstänker att de personer som kommer från BCG och McKinsey är har fått rollen som rekryterare just för sina kvalitéer att sälja in företaget. D.v.s. det är deras JOBB att utstråla intelligens och drivenhet. De är helt enkelt försäljare av livsstilen som man antagligen måste anamma på företaget.

Medans de svenska företagen du nämner är helt vanliga människor som inte alls har utbildning eller som primärt jobb att sälja in sin arbetsplats