Varför hoppar många av ingenjörsutbildningarna?

"om som hoppar av skulle hoppa av ändå" är ju ändå ett sätt att dölja att det är av elitismsskäl.

Men efter 20år i mitt yrke så kan jag säga att de med fina utbildningar är dem som presterar bland de lägsta också.
Det är sällan de har intresset i yrket, de utbilda sig för att utbildningens skull så att säga, annars hade de nog gått arbetslösa inom yrket.

Jag var kvar ganska länge på högskole ingenjörs programmet i datateknik. Skulle säga att många som hoppar av i början helt enkelt insåg att prgrammet inte var rätt för dom. Det är väldigt svårt att få en bild av vad programmen faktiskt innebär innan man börjat, flera tror jag t.ex. inte fastnade för programmering och valde något annat.

Den andra faktorn som säkert sticker ut för ingenjörs utbildningarna är att dom är teoretiskt tunga. Vi läste mycket matte första året och här är tempot mycket högre än på gymnasiet. Har man dessutom inte fått med sig grunderna så kommer det bli svårt att hänga med. Det finns stöd osv men man måste lägga ner tid och slit, annars hamnar man lätt efter.

Här tror jag faktiskt gymnasierna kan göra mer för att högskoleförbereda eleverna bättre. Mindre miniräknare, mer huvudräkning.

edit: Sen finns det förstås "nästan ingenjörs" gruppen. Folk som haft väldigt lite kvar på sin utbildning men kanske inte hunnit med uppsatsen på slutet eller har några enstaka strökurser kvar. Har man så lite kvar är det inte ovanligt att man kan börja jobba ändå och har man väl fått en heltidsanställning så blir det lätt att man skjuter dom där kvarstående kurserna på framtiden.

Med tre månader så borde motivationen vara rakt framför dig? Du har överlevt snart tre eller fem år och all belöning ligger bara tre månader bort. Bit ihop och kämpa på.

Oj har du så kort tid kvar (i efterhand kommer 3 mån kännas som ett ögonblick) skulle jag bara försöka tänka motivation av att erhålla en examen! Det är något som långt senare i livet kommer komma till nytta.

Men sedan till trådens fråga, jag tror (iaf för civ.ing. utbildningarna) att man kanske ser på matten och några andra grundkurser på något som man måste ta sig igenom. Även om man inte är ett mattesnille så är det en rad verktyg som man kommer ha nytta av i många andra kurser senare. Exempelvis telekom/radio som jag själv specialiserade mig inom på utbildningen, utan att ha grundläggande förståelse för transformteori är det extremt svårt att tillgodogöra sig senare kurser när man ledigt förväntas förstå digital och analog kommunikation (bara ett exempel). Nu var det några år sedan jag tog examen, snart 20, men förrutom det som en del skrivit om som uthållighet mm tror jag det är viktigt att skaffa sig någon social samhörighet tillsammans med rutiner. Jag själv pluggade väldigt mycket med två andra grabbar (då var det en stor majoritet killar på ingenjörsutbildningar) och fastän ingen av oss var akademiska underbarn klarade vi oss rätt smidigt igenom våra respektive utbildningar.

Detta är vad jag kände när jag startade min civ utbildning, första dagen kommer studievägledare in och säger att man måste verkligen vara helt 100% inne, plugga minst åtta timmar om dagen och aldrig hamna efter eller så är det kört typ. Kändes inte alls trevligt. Sedan hade jag även en kurs där alla jag pratade med som läst den sade att tentorna var bara tur om man blev godkänd. Turen låg i om det var frågor som man visste hur man skulle svara på eller inte, gick inte att lösa som vanliga frågor där man kan ta sig långsamt fram, utan man behövde veta hela svaret när man läste frågan. Hjälpte inte heller att man inte fick något facit till frågeboken i kursen.

Matematiken. Speciellt om vi pratar utbildningar som datateknik, där många som väljer dessa utbildningar gör det inte för en brinnande intresse i just matematik.

Sedan om nivån är så hög på vanliga ingenjörsutbildningar så vet jag inte om jag kan hålla med. Liksom när man kommer ut i arbetslivet ska man som gröngöling fakturera en kund från runt 40 000kr/vecka för enbart det arbete man gör åt dem. Och de kunder jag har haft kräver för denna summa lite mer arbete än vad de studenter gjorde en vecka när jag läste.

Ta vi nivån på kurser så jämför Java på civilingenjörsprogrammen emot t.ex nybörjar certifieringen Microsoft c# 70-483 och se vilken som är svårast. Jag skulle säga skillnaden är lite som att jämföra matten i grundskolan och på högskolan.

När jag läste på högskolan så föreslog våra lärare litteratur. I dessa litteraturer gick vi sedan igenom vilka sidor som kunde komma på provet.
Det är lite skillnad på detta och när man senare i livet ska certifiera sig inom något och får veta att i princip allt som berör ämnet kan komma, det finns inte en bok man kan köpa som täcker allt.

Förr i tiden såg många ner på KY, det heter väl YH idag. Men många går dessa får ett bra jobb och allt. Så gillar man ej matte så går det ofta ändå. Såvida ens jobb inte handlar om att man ska använda mycket matte. Jag tänker mig vissa maskiningenjörer etc.

Wow, rena rama Battle Royale

Vi var 30st som läste systemvetenskap och 23st kvar som klarade fil.kand. 10st gick vidare och tog magisterexamen.

En blev flygvärdinna

Det finns alltid något som är roligare än det man ska göra är ett klassisk problem. Jag minns när jag läste i skolan ett roligt ämne som programmering av något, jag var flitig gjorde mer än vad man skulle. Sedan kom nästa läsperiod och då fortsatte jag med det jag gjorde i förra läsperioden och inte prioriterade det nya och det gick inte så bra.

Så fokusera på det man ska göra och undvik allt annat är min rekommendation. Man hittar alltid något annat som är roligare bara för att man ej ska göra det andra. Liksom har man en kurs i mikrodatorteknik så blir av någon konstig anledning mobilprogrammering så intressant, ge f-n i det är mitt råd och fokusera på det man ska göra.

Sist vissa kan tycka jag har en taskig attityd emot att nivån i skolan inte är så hög. Men jag jämför emot arbetslivet som tyvärr inte är en kindergarten. Säg att man har gjort 3 månades arbete emot en kund, där enbart ens arbetstid har kostat kunden 600 000kr. Kunden är missnöjd med hur man har presterat.
Jag kommer lova er, att detta kan vara betydligt tyngre än att bara visa upp ens 3 månades exjobb och ha någon studiekamrat som opponerar.
Detsamma med labbar och allt. Man kan tycka examinatorn är taskig, vänta då till ni får en verklig kund som får en saftig fakturera och hur den tycker när saker ej fungerar perfekt.

Tanken med ingenjörsutbildningar är ju (vanligtvis) inte heller att lära sig programmera (särskilt inte i något speciellt språk); det är snarare något man utsätts för medan man studerar andra koncept. Vi använde till exempel scheme i en inledande kurs om (speciellt funktionell) programmering och c++ för datastrukturer och algoritmer och även om man blir någorlunda van efter några veckor kommer ju någon som har hållit på med det på heltid länge vara mycket bättre på språkdetaljer. (”Tråkiga” saker som komplexitetsteori och datastrukturer är väl dock något som ibland inte får så stor fokus bland alternativa utbildningar har jag fått för mig.)

Word på det sista där!

Jag hoppade själv av Datateknik på LTH efter första terminen 99.

För min del sökte jag nog dit för att jag älskade Naturprogrammet på gymnasiet och ville liksom fortsätta, och dessutom gick alla mina kompisar också där.

Väl inne insåg jag att det inte alls var som natur, det var i princip matte matte matte. Även ämnen som Fysik och Programmering var i princip 90 % matte. Då jag verkligen inte gillar matte var det ett lätt val att hoppa av.

Tror runt 30-40 % hoppade av första året.

/hulle

Samma upplevelse som jag hade.
En frågeställning är egentligen om denna mängd matte man läser är rätt val för alla? Men svaret på frågan är nog att det idag finns så otroligt många bra YH utbildningar som är ett alternativ, så de som inte gillar matte kan välja dem istället.

På den tiden du pratar om så såg många ner på KY. Och även webbutveckling, speciellt de som läste Php på Komvux. Men saker har hänt sedan detta. Den som ser ner på webbutveckling idag, ja allt går emot att bli webblösningar.
*edit*
Att många såg ner på webbutvecklare då beror nog på att typ varenda kotte kodade lite html + javascript, någon läste php på Komvux. Sedan var det vi som läste våra ingenjörsprogram som var så stolta.
Idag är webbutveckling det ledande inom programmering och jag skulle tro att få ungdomar ens kodar html.

Så var det absolut på den tiden, alla "riktiga" kodare såg ner på allt som hade med webben att göra. Mina kursare då som gick kvar höll främst på att koda C och var inbitna Linuxfans.

Jag kände väl att jag hade kunnat klara matten om jag pluggat men jag kände också att "Varför ska jag tvinga mig genom fem år här för att jobba med något jag inte gillar?".

/hulle.

Nu är ju jag klar med plugget men:
Gick en Högskoleingenjörsexamen,
78 st antagna,
69 st efter första veckan
40 st efter första året
24 st efter andra året
Gissar på att kanske 15-20 st tog Högskoleingenjörsexamen.

Jag valde även att gå en master, gissar att av de som gick den tre åriga så var vi nog inte mer än 6-8 st som började master och jag vet att minst tre av dessa hoppade av mastern till slut.

Av de jag började mastern med så känner jag bara till tre (av ca 30) som inte tog examen, alla utbytes studenter som inte vara intresserade av att lära sig utan helst bara ville ha svaret utan förståelsen.

Hej,

Ibland får man hjälpa motivationen lite - mitt tips är att du lovar att du kommer att ordna något riktigt fint till dig själv när du är klar. När jag läste till civ ing hade jag svårt med motivationen för grundkurserna i matte och lovade mig själv att jag skulle köpa en fin elgitarr när jag klarat kurserna - funkade utmärkt för mig. Fundera därför vad som skulle kunna motivera dig, ex prylar, resor eller liknande - helst ska det vara något som är värt att kämpa för. Lycka till!

/M

3 månader kvar, vad är det då du sitter och sliter med? Borde väl vara exjobbet? Valfria kurser kanske?

Jag tyckte att de valfria kurserna var absolut roligast, eftersom man just fick välja. Höjde motivationen överlag för mig också så jag tog tag i alla gamla kurser jag hade efter mig.