[Övrigt] LunaSpice. Hjälp!

Oj, har missat att folk skrivit i tråden.
Men jag mår ganska bra, lite seg bara, men det beror nog lite på att jag knaprar lungnande lite då och då.

Du kan få en snabb sammanfattning...

Slutet av 2003

Jag får jäkligt svårt att andas, och skriver denna tråd
Åker till akuten efter påtryckningar av flickan plus en del här ifrån.
Får en värktabblet och blir hem skickad med en kallelse till lungröntken.

Får svar på att det är en tumör mellan lungorna, 15 x 5 cm
De tror att den är godartad till en början.
Gör biopsi (vävnadsprov) som gör fruktansvärt ont ett antal gånger. De misslyckas två gånger här i Eskilstuna, blir skickad till Uppsala för att göra det där, dom misslyckas dom med. Så en till två veckor efter det får jag åka tillbaka för att operera bort en liten bit utav tumören för att dom ska kunna komma fram till vad det är för sort och så.

Efter det har dom kommit fram till vad det är. Lymf cancer. Cancer i lymfkörtlarna.
Gör en massa undersökningar och innan allt är klart för att böja med cellgifter har det kommit fram att den är Agressiv.
Att det sitter i Halsen, bröstet, magen längs ett stort artär som jag inte minns vad det heter. Och 4st till runt om i magen.

Efter 3 omgångar cellgifter har alla utom den i bröstet försvunnit helt.
Den i bröstet är mer än 50% borta.
Jag får tre omgångar till, efter det är det bara död vävnad kvar av tumören.

Dom strålar runt 20 omgångar för att vara säkra på att inge canver överlevde i det området.
Nu är det i början av sommaren 2004.

Ungefär samma tid som jag först fick andnöd fast ett år senare ringer min mobil när jag är på mitt dåvarande jobb.
Det är min läkare som ringer för att medela resultatet av den senaste Datortomografin.
Cancern är tillbaka, precis under strålfältet har det kommit en ny liten tumör.

Samma visa igen med en massa prover och undersökningar.

När allt är klart för behandling sitter cancern i bröstet och på hjärtsäcken.

Får 4 omgångar cellgifter, denna gång en annan sort.

Efter det gör jag en högdos behandling och transplantantion
Högdosen går ut på att man får så mycket cellgifter att alla vita blodkroppar dör.
I fem dagar får jag cellgifter 24/7.
Efter det sätts mina egna stamceller tillbaka.

Stamceller är det som senare blir vita blodkroppar.

Får ligga på sjukan i ett litet isolerat rum i totalt en månad ungefär. Får sedan låna en lägenhet utav uppsalas akademsika sjukhus i två veckor.

Nu börjar snön försvinna.

Det är 2005 och jag har vart utan behandling ett tag, får veta att den lilla tumören i bröstet klarat sig. Blir strålad ett antal gånger, minns inte riktigt hur många. Runt 20 kanske.

Nu är det sommar 2005, vart utan behandling sen juni.
Går på återkoll i augusti.
Får veta 3 veckor senare att cancern är kvar. Plus att det är "multibla tumörer i lungorna"

Finns ingen behandling just nu. Utan får käka bromsmedicin tills dom kommit på någe bra.

Ska försöka få hjälp på ett sjukhus som behandlar med alternativ medicin.

Annars ett ställe i Danmark som blandar Alternativ medicin med "vanlig cancer behandling"

Ska tillbaka till sjukan den 10/10, tills dess vet jag inte så mycket vad som händer.

Hehe, kort sammanfattning

Njae, gick väl sådär.

Ska upp till Uppsala igen någon gång i början av november. Där ska dom göra en datortomografi.
Sen se om det går att göra ett vävnadsprov.
Möjligt att dom gör ett benmärgsprov oxå.

Min familj ska testas för om någon kan vara möjlig Donatör till ny benmärg.
På päronen är det väldigt liten chans. Typ 1 på 100 att någon av dem passar.
Har bara ett syskon som har båda samma mamma och pappa. På honom är det ungefär 25% att det fungerar.

Men benmärgstransplantantion är inte aktuelt just nu.
Förra vintern gjorde jag ju Stamcells transplantantion, och det tar tid att återhämta sig efter det.
Inför en benmärgstransplantantion så får man rejält med cellgifter för att ta död på benmärgen.
Benmärgen produserar vitablodkroppar. Det som är imunförsvaret.
Har man inget imunförsvar så är det jälvligt stor risk att man blir sjuk. Och kan inte kroppen ta hand om det, så är det stor risk att man dör. Bara en sådan sak som en förkylning.

Själva ingreppet är riskfyllt bara det. Sen att min kropp ska ta emot den nya benmärgen.
Sen efter det ska den nya vara tillräkligt stark för att ta kål på cancern.

=

Inte så bra odds.

Om det dyker upp nya mediciner, vilket det ofta gör. Så blir jag förfrågad att vara med som "testkanin"
Dom kan inte garantera någe, och dom är inte 100 på alla bivärkningar. Men jag är nog villig att prova mycket.

Medicinen jag äter nu, är ett cellgift, fast i väldigt liten mängd. Det hjälper ofta att bromsa tillväxten utav cancerceller och ibland skjuta tillbaka den lite. Så jag "köper tid" genom att äta dessa.

+/-

- Jag hatar uppsala! ( mår dåligt utav staden pga. anledningen till att jag vart där)
- Ännu mindre gillar jag deras canceravdelning som är som en tillbaka till 70-talet resa.
- Det gör förbannat ont att göra vävnadsprov.
- Ännu ondare gör det att ta benmärgsprov.

+ Det kan dykaupp någe nya möjligheter.
+ Bätre doktorer i uppsala.
+ Sjuksyrrorna har nog saknat mig
+ Doktorn har lovat mig en ordentlig omgång Morfin innan vävnadsprovet

Att dom inte fortsätter stråla ett tag efter beror nog på att det är ju inte specielt nyttig strålning. Skulle nog få motsatt värkan om man inte hade cancer.
Däremot varför man inte ger små doser cellgifter efteråt vet jag inte, för mig låter det klokt.

Att dom inte opererar i mitt fall är att en av tumörerna (den som alltid har funnists där, typ själva "mamma-tumören") Sitter mellan bröstbenet och hjärtat, så det är en riskfylld opreation.
Plus att om man missar någe, eller skär i cancervävnad så sprider den sig snabbare. Cancercellerna kommer ut i omloppet och sätter sig lite överallt.

Zion: Ja det är jäkligt bra läkare där, alla är trevliga och "informativa" man får veta om man frågar. Och dom tar sig oftast tid att förklara om man inte fattar.
Sjuksyrrorna gillar jag oxå

Utom en, lika skräckinjagande som den läskiga feta mat-tanten i lågstadiet
Hon fick typ jaga mig en gång när jag inte ville bli stucken

Ja det är bara att vänta och se om det börjas testa.

Det uppfattning jag har fått så är sverige ganska stort inom cancerforskning och medicin.
Pratat med flera andra i Europa och Usa som har vetat va Uppsalas sjukhus va för någe och att dom forskar mycket. Har äver hittat när jag sökt just min sjukdom om undersökningar och sådant som gjorts just i Uppsala.

Igentligen är min sjukdom inte så farlig, oftast lättbotat. Bara det att jag är en av de få som fått en "undergrupp"