Ja en olycka kommer aldrig ensam och dina problem framstår våra andras som bagateller. Jag hoppas allt går bra för er.
Annars är lätt att underskatta frisk hälsa och klaga på struntsaker, men jag tänker använda "klagomuren till det ändå".
Jag ligger extremt risigt till på jobbet, sparken är bara hårstrå bort. Jag har typ blivit informerad om detta ca 3 gånger i veckan den senaste månaden, så det är inget som jag bara inbillar mig. I fredags på ett möte så hade vi ett problem att ingen kunde ett språk/inklusive utvecklingsmiljö och jag såg då min chans att ljuga och påstå att jag kunde denna. Sedan blockläste/tränade jag hela helgen, det gick faktisk över förväntan och ingen upptäckte min bluff för jag kunde visa upp grunderna nu på måndag.
Jag såg äntligen ett ljus i mörkret och såg att här var min chans, tills jag blev inkallad för min vanliga privata måndagssamtal där jag får höra att jag ligger extremt risigt till. Jag fick också höra att jag borde anstränga mig mer och jobba mer på min lediga tid, när jag jobbar så mycket som jaga bara kan. -Hela helgen gick ju åt till att lära sig ett nytt språk.
Jag fick dock en sista chans, klarar jag inte av denna så ryker jag. Chansen är typ att jag ska arbeta 16h per dag och endast redovisa för 8h, detta klarar jag inte rent praktisk, men det går att trixa till det genom att arbeta hemifrån på helgen och flytta över dessa timmarna till en vardag.
På mitt jobb har vi ingen stämpelklocka utan vi ska istället redovisa vad vi har gjort varje timme.
Förklaring till 16h arbetsdag, jag måste gå med andra hela dagar och se på/hjälpa till när de arbetar för att lära mig. Denna tid räknas som min privata fritid och jag måste då redovisa annan jobbtid annars räknas dagen som frånvaro och jag får sparken direkt.
Nå jag har blivit så in i helskotta trött på jobbet, nu ska jag göra 80h i veckan på rent arbete, plus 10-20 timmars läsning och sedan flera gånger i veckan för höra att man snart blir sparkad för att man inte presterar tillräckligt bra. Det är en sak att göra 100h i veckan och få beröm, men göra det och hela tiden får höra hur j-vla dålig man är tar på psyket.
Det är nästan som om jag vill söka upp närmsta psykhem och be dem bura in mig så jag får sova ut.
Nå väldigt många går arbetslösa och jag kommer väl snart tillhöra en av dessa så varför klaga? Liksom jag är en av dem få som ändå har arbete och troligen snart kommer få vara bland de andra och så klagar jag på detta. Nå som sagt, ju mer man har ju mer bortskämd blir man...