Inlägg

Nu har jag läst igenom domen helt och hållet, och på slutet kommer det, tingsrätten hänvisar just till vad jag tippade innan, nämligen Hovrättens dom i Pirate Bay-målet.
Det här är inte så lite fascinerande, eftersom Hovrätten använde juridiska teorier och juridisk doktrin för att klämma åt TPB, och det nu istället blir just samma teorier och doktrin som friar Bredbandsbolaget.
Med andra ord: "en gärning som innefattar ett medvetet risktagande för en skadlig effekt under vissa förhållanden ändå kan vara tillåten med beaktande av sådana omständigheter som riskernas art, vilka värden riskerna riktar sig mot, själva gärningens sociala värde, vilka försiktighetsåtgärder som varit möjliga och befogade m.m."

Sedan är det innan det en hel del bollande fram och tillbaka. Rättighetshavarna anser t.ex att Sveriges lag inte är i enlighet med Infosec-direktivet (som Sverige ska följa som medlemsland av EU) och att domstolen därför SKA ålägga Bredbandsbolaget att spärra sidorna osv, och hävdar sedan i nästa andetag att det som står i direktivet om att medlemsländerna är fria att bestämma vilka åtgärder som ska tas inte ska tolkas som Sveriges riksdag tolkat det(?).
Det verkar som om rättighetssidan trott att deras starkaste kort varit att få till en bedömning från tingsrätten som skulle anpassa sig till hur de själva tolkade direktivet, vilket känns lite märkligt för mig, eftersom byrån som representerat dem är en av de större i Sverige, och som marknadsför sig som experter på upphovsrätt.

Hur som helst, tingsrätten anser att Sveriges lag är i enlighet med direktivet, och således blir det bristande gärningsculpa och social adekvans, precis som i TPB-målet. Som grädde på moset åker rättighetshavarna på att pynta 1,4 mille i rättegångskostnader.

edit: förtydligande här - det är alltså samma laghänvisning som i det målet. Hänvisningen är vad som fället TPB, dvs det går inte att hävda att TPB har social adekvans, brottens art och mängd överstiger samhällsnyttan, medan Bredbandsbolaget blir friat av samma hänvisning, brottens art och mängd är vad som kan anses obefintliga i jämförelse till den samhällsnytta som tillhandahållandet av internetuppkoppling till laglydiga kunder utgör.

Om Hovrätten nu meddelar PT så antar jag att det i så fall handlar om att svensk lag inte överensstämmer med Infosec-direktivet, för om de nu kommer fram till att den gör det, så är det samma Hovrätt som fällt utslaget i TPB-målet och alltså satt prejudikatet om bristande gärningsculpa och social adekvans. Handlar det inte om överensstämmelse med Infosec så skulle det i så fall innebära att de tar upp målet för att eventuellt gå emot sitt eget prejudikat, vilket känns väldigt osannolikt för mig i alla fall.

Mitt tips är att PT inte kommer lämnas, och att tingsrättens dom vinner laga kraft. Går inte att vara säker dock.

You're welcome

Mja, faktiskt inte. Skillnaden är att frågor som drivs mot det offentliga handhas av förvaltningsrätten istället för tingsrätten, och det offentliga blir fällda om det blir klarlagt att de begått fel. Strukturen är samma, men nästa instans heter Kammarrätt och slutinstansen är Högsta förvaltningsdomstolen. Det som gör att det sällan syns eller hörs om det däremot är att det inte har samma dragningskraft hos allmänheten skulle jag tippa. Om folk kan vara intresserade av mord, upphovsrättsbrott och annat som gäller åtal mellan enskilda, antar jag att det inte är lika upphetsande att läsa om hur praxis för ekonomiskt bistånd och liknande ändras.

Det är litegrann det här resonemanget som ligger bakom fällandet av TPB och varför det blir friande dom här (som jag tippar). TPB blir fällda nämligen för att de tillhandahåller infrastruktur som underlättar upphovsrättsbrott, och infrastrukturen de tillhandahåller används dessutom till största del för just upphovsrättsbrott (enligt vad domstolen kom fram till i alla fall). Det gör att TPB blir fällda.
För Bredbandsbolaget däremot är det tvärtom, de tillhandahåller infrastruktur, som visserligen används för upphovsrättsbrott, men vars primära syfte och användning till största del INTE har med upphovsrättsbrott att göra. På precis samma sätt som Vägverket och vägarna, eller Posten osv, så är de alltså inte skyldiga till medhjälp till upphovsrättsbrott.

Vad jag tänker är att upphovsrättslobbyn fick lite hybris efter de vunnit mot TPB, och utan att faktiskt kolla igenom motiveringen till att Hovrätten fällt TPB, bara trummade på och trodde de skulle kunna tvinga på allt och alla deras vilja.

Utslaget var faktiskt, i och med hovrättens dom i Pirate Bay målet, väntat. Som jag förstått det är det redan klart att upphovsrättslobbyn ska överklaga, men om hovrätten ska luta sig på samma principer som i ovan nämnda PB-mål (vilket vann laga kraft i just hovrätt), så kommer det bli friande dom även där.
Jag förstår om det låter märkligt att PB-målet skulle vara prejudicerande för frikännande i det här fallet, men det är faktiskt så det är. Återkommer med en närmare förklaring senare (om någon skulle vara intresserad av en sådan vill säga)

edit: typos, mobiltelefonens autocorrect ställer till det

Skickades från m.sweclockers.com

Såvitt jag begriper det i alla fall är exemplarframställning för eget bruk ett av undantagen i URL förutom i vissa specifika fall (som för att hindra kopiering av läroböcker). Men i princip all framställning för eget bruk i övrigt är egentligen inte olagligt, det i sin tur är hela grunden för privatkopieringsavgiften, URL 12§. Så för egen del går det bra med exempelvis musik, så länge du inte gör det tillgängligt åt någon annan.

Skickades från m.sweclockers.com

Mja, alltså när det gäller ensamrätten som kommer med upphovsrätten, så finns det ingen begränsning. Det betyder att det går att ta betalt för det i flera led, det är det som är så skruvat med den. Om du köper musik till din telefon, äger en restaurang, och spelar musiken där så kunderna kan höra den, så kommer STIM (eller om det är SAMI) och du får betala för att du spelar publikt, trots att du betalat för musiken en gång.
Vad som visar hur rubbat det är, är om du spelar radio i din inrättning. Då har först radiostationen köpt musiken, betalat STIM-avgift för det på det för att DE spelar publikt, och sedan åker du på avgift också för att DU spelar publikt.

Skickades från m.sweclockers.com

Du har en poäng helt klart, däremot i det här fallet utifrån vad som framgår av domen, så spelade det mindre roll, lagmännens uppgift blev väldigt enkelt eftersom Samsungs företrädare inte riktigt hade koll på vad som gällde.
Sedan går tingsrätten faktiskt in på huruvida det finns prejudikat, men landar i att hovrätten är den högsta instans som fällt utslag (tror det var Copyswede v. Telia) och lutar sig mot HovR's resonemang en del (branschpraxis -> liknande anordning -> självklarhet), däremot skriver de också att det kan ändras utifrån en eventuell HD-dom. Om PT lämnats däremot vet jag inte, men i så fall blir det justitieråden som avgör innebörden av "särskilt ägnade åt".

Ja, jag håller helt med, och lite det jag menade med att det verkar vara teknikanalfabeter. Copyswede använder rätt taktik däremot, "så här har det varit innan, produkterna liknar varandra, så det är självklart att det gäller!".
Vad Samsungs advokater borde gjort är att dels trycka benhårt på URL 26 k §, 2 st punkt 1, dels gjort efterforskningar om förarbetena till lagen, och sedan i min mening slutligen framhävt att framför allt datorer köps av konsumenter för skapande, inte kopiering. Låsa det vid det, verkligen bygga på och blåsa upp det. Varför köper en person en dator? Skriva dokument, kanske skapa musik, editera filmklipp (och ladda upp dem på youtube), koda appar, spel, program etc, etc. Och vad används då lagringsutrymmet till? Inte privatkopiering, privatlagring.
På det sättet verkligen framhäva datorn möjligheter utifrån dess förmåga att kalkylera, och så hänvisa till domstolsledamöter (hur använder ni era datorer?). Men de snöar in helt på "särskilt avsedd för", och går skandalöst nog inte ens igenom vad just det begreppet innebär i den här lagen.
Så, rättsväsendet borde hänga med, men i grund och botten så är svenska domstolar i sådana här ärenden låsta till att döma utifrån vad som presenteras, i stort. Så felet ligger nog snarare i att Telia/Samsung osv anlitar dyra advokater, som det visar sig inte kan ämnet sedan.

Här är vad de lutar sig på i domslutet:
Det är URL, 26 k §.
När en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet tillverkar eller till landet inför anordningar
på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp och som är särskilt ägnade för framställning
av exemplar av verk för privat bruk, har upphovsmän till skyddade verk som därefter
har sänts ut i ljudradio eller television eller som har getts ut på anordningar genom vilka de
kan återges rätt till ersättning av näringsidkaren.

Upphovsmännen har dock inte rätt till ersättning, om de tillverkade eller införda anordningarna
skall
1. användas till annat än framställning av exemplar av verk för privat bruk,
2. föras ut ur landet eller
3. användas till framställning av exemplar av verk till personer med funktionshinder. Lag
(2005:359).

Sedan lutar de sig mot de tidigare domarna i hovrätten, där det bland annat fastslagits att (telefonerna då i de fallen) sålts till privatpersoner, att det går att kopiera ljud och rörliga bilder på anordningarna, att det FÖREKOMMER att anordningarna rent faktiskt används för privatkopiering, och ett knippe andra mindre viktiga argument så som tillgänglighet, storlek på diskar osv.

Det här är intressant, eftersom "förekommer" faktiskt skiljer sig rätt mycket från sådant som skulle vara "särskilt avsett för".
Märk väl också att inget avseende fästs vid URL 26 k §, 2 st, punkt 1, som säger att det inte finns fog att ta ut ersättning om föremålet ska användas till ANNAT än framställning av exemplar av verk för privat bruk. I grund och botten, en telefon som inte ska användas till just privatkopiering (eller en dator/surfplatta osv) omfattas alltså inte av det här.

Det som satt importörer och säljare i klistret däremot är att de tidigare ingått branschavtal vad det verkar. Copyswede listar dessa branschavtal i utvecklingen av sin talan:
Copyswede har, efter förhandlingar med branschorganisationer och representativa sammanslutningar
av berörda företag, träffat branschavtal om de närmare villkoren som ska tillämpas
när privatkopieringsersättning uttas för ett antal olika anordningstyper. I dagsläget tilllämpas
dessa branschavtal vid tillverkning/import av följande anordningar:
a) Oinspelade videokassetter
b) Oinspelade ljudkassetter
c) Inspelningsbara CD-skivor
d) Inspelningsbara DVD-skivor
e) Minidiscs
f) Videospelare med inbyggd hårddisk
g) Set-top boxar med inbyggt minne
h) DVD-spelare med inbyggt minne
i) TV med inbyggt minne
j) Mp3-spelare med internt minne
k) Övriga mediaspelare med inbyggt minne (t.ex. iPod Touch)
l) USB-minnen
m) Externa hårddiskar

Jag misstänker att framförallt f-m, att det finns branschavtal här, är det som ställer till det, eftersom det där handlar om diverse lagringsutrymme. Hade branschen satt ner foten där, då hade det nog sett annorlunda ut, för då hade Copyswede behövt föra en talan som verkligen bevisade på likheten med lagringsutrymme kontra tidigare kassetter/inspelningsbara CDs, medan importörer/säljare kunnat trycka på just olikheten.

Samsung hävdar å sin sida just det, att dessa anordningar inte är särskilt ägnade för privatkopiering. De gör också gällande att privatkopiering inte är dessa anordningars primära funktioner, men det är här det biter dem i arslet, för på det skrivs sedan i domen att "Emellertid behöver inte privatkopiering vara en anordnings primära funktion för att den ska vara särskilt ägnad för ändamålet. Exempelvis erläggs privatkopieringsersättning för tv-apparater och DVD-spelare med inbyggd hårddisk samt CD- och DVDskivor. Att dessa anordningar naturligtvis kan användas – och stundom också i första hand
används – för annat än privatkopiering saknar betydelse".

Branschens slapphet att tidigare sätta ner foten slår här tillbaka, och eftersom det finns branschpraxis, så är det i princip att betrakta som ett principbeslut. Båda sidor har sedan tidigare varit överens om gällande förfarande etc.

Sedan tydliggör också domstolen tolkningen "särskilt ägnad åt" i det här fallet. Det visar sig att det i arbetet med lagen i riksdagen ges väldigt små möjligheter att undanta enheter. Detta framhålls på sidan 10 i domen:
"Av förarbetena till 26 k § URL framgår tydligt att anordningar endast i undantagsfall skulle
kunna undantas ersättningsplikten på den grunden att de inte är särskilt ägnade för privatkopiering.
Endast anordningar som är ”oägnade” för privatkopiering eller ”i praktiken mycket
sällan används” för nämnda ändamål faller utanför ersättningsordningen (prop. 1997/98:156
s. 26)."

Solna tingsrätt går sedan vidare och förklarar om konformitet med EU-rätt, och slår med det spiken i kistan för Samsung:
"EU-domstolen har slagit fast att kompensation för privatkopiering är motiverad så snart nå-
gon tillhandahåller fysiska personer – i deras egenskap av privatanvändare – anordningar
med vilka det är möjligt att privatkopiera. I enlighet med det synsätt som alltid gällt för
svenskt vidkommande behöver anordningen således inte de facto användas för privatkopiering
för att ersättning ska vara motiverad. I stället ska redan rättighetshavarnas eventuella
skada (vilken uppstår genom att privatpersoner tillhandahålls möjligheten att privatkopiera)
kompenseras."

De säkrar också här med antagandet att enheter kan vara multifunktionella, men att EU-domstolen fastslagit att det är rimligt att anta att en användare använder en utrustning fullt ut, vilket då i det här fallet betyder: Om det går att använda utrustning till privatkopiering, är det rimligt att anta att alla som innehar utrustningen gör det.

Intressant blir det däremot i domskälen. Tingsrätten staplar en helsikes massa argument för varför privatkopieringsersättningen inte skulle vara tillämplig, och hänvisar till allt möjligt, allt från att Copyswede varit senare än vanligt med att begära ersättning enligt branschpraxis på nya anordningar, till hänvisning av förarbeten och inlägg från regeringen i arbetet med lagen, till vissa domar inom EU-rätt, men landar ändå i att de kan göra en "extensiv bedöming", dvs att domar från då EU-rätten ger möjlighet att ta ut svängarna i bedömningen. Dessutom läggs mycket krut på undersökningar gjorda av bl.a TNS Sifo på uppdrag av Copyswede, som visar just hur mycket privatkopiering förekommer.

Hur ser det ut på sista raderna då? Som följer:
"Slutsatser
Anordningarna är ”i hög grad lämpliga” för privatkopiering. De används rent faktiskt i en
omfattning som överstiger vad som kan tillåtas enligt Infosoc-direktivet. Vid sådant förhållande,
och eftersom det inte framkommit något som kan leda till en annan bedömning, ska
Anordningarna betraktas som ”särskilt ägnade” för privatkopiering. Det uttalande som gjordes
i samband med 2005 års lagstiftning, som formellt inte hade status av lagförarbete, får
därmed anses ha förlorat den betydelse det kan ha haft. Samsung är på grund av det anförda
skyldigt att till Copyswede lämna redovisning för Anordningarna.

Domslutet
Enligt 26 m § andra stycket URL ska näringsidkaren på begäran av organisationen lämna
redovisning i de hänseenden som tidigare nämnts. Av lagtexten eller förarbetena framgår
inte klart hur redovisningsskyldigheten ska fullgöras. Den talan som Copyswede nu för om
så kallad materiell edition får dock anses ligga i linje med lagstiftningen. I yrkandet ligger att
Samsung alternativt kan välja att inge en av auktoriserad revisor bestyrkt sammanställning.
Även detta alternativ, som synes ligga i Samsungs intresse, får godtas."

Jag vill framhålla att domar är offentliga handlingar, så ingen citerad text omfattas av upphovsrätt.

För att summera:
* Branschen har klantat till det genom att låta sig viggas in i att betala ersättning för viss utrustning som har hårddiskar, som DVD-spelare etc.
* Domstolen väljer att ta ut svängarna och lägga större vikt vid intresset för att ersättningen ska kunna tas ut än omvänt.
* Det finns förarbeten som talar för att det ska vara svårt att undanta anordningar från ersättningen, men också vissa som talar för att exempelvis datorer ska undantas. Här gick tingsrätten, antagligen med grund av att de gått på att ta ut svängarna, enligt det första alternativet.
* Copyswede kör mycket på branschpraxis och liknande, som gör att de "anser det självklart" att den och den anordningen också omfattas av ersättningen, "eftersom de här anordningarna gör det".
* En måttligt duktig advokat borde ha kunnat plocka fram alla de argument tingsrätten staplar för att styrka att ersättningen inte ska utgå, men jag ser lite spår av det i Samsungs anförande, utan deras jurister verkar mer ha snöat in på begreppet "särskilt ägnade åt".
* En viss teknikanalfabetism kan tyckas skönjas.

Hoppas det här gav en liten inblick för de som är intresserade, det blev mycket text, men domen är på 46 sidor. Hoppas det bidrar till att förklara det lite i alla fall.