Testpilot: LG Ultragear 48GQ900 – äntligen en renodlad OLED-spelskärm på 48 tum

Inledning

LG Ultragear 48GQ900 är en spelinriktad premiumskärm som sällar sig till en växande skara av bildskärmar och TV-apparater baserade på LG:s egna OLED-teknik. Modellen delar många egenskaper med sina syskonmodeller, men detta är dock en renodlad monitor. Det innebär att sådana saker som Displayport och USB-hubb går att finna, till skillnad från exempelvis LG OLED48C2, som är en renodlad TV och därmed saknar Displayport.

Olikt LG:s OLED-baserade TV-skärmar är LG Ultragear 48GQ900 en bildskärm som främst är tänkt att användas till PC-spelande och produktivitetsrelaterade uppgifter. Den saknar därmed typiska TV-funktioner som inbyggda applikationer och mer avancerade bildprocesseringsfunktioner för att hantera TV-innehåll. Fördelen är att man slipper rodda med inställningar för att bli av med processeringslagg och annat TV-relaterat menytrams som kan vara störande för PC-användande.

Unikt för modellen är en överklockingsfunktion som tar panelen från 120 Hz till 138 Hz. Detta är möjligt företrädesvis via HDMI 2.1, men går också bra med Displayport 1.4 med hjälp av DSC. LG Ultragear 48GQ900 är en intressant modell i ett hav av bildskärmar och frågan är om den har tillräckligt med egenskaper för att motivera sitt relativt höga pris.

► Guide till modern skärmteknik med Thomas Laxpudding Ytterberg

Specifikationer

LG Ultragear 48GQ900 är en rejäl bjässe med sina 48 tum på diagonalen. För att ge lite perspektiv är den över en meter (107 cm) i bredd och står dryga halvmetern (68 cm) upp från skrivbordet. Redan där gissar jag på att det är en rejäl skara användare som faller bort. I alla fall om man har ett någorlunda normalstort skrivbord. Om inte storleken skvallrade om detta så kommer resten av specifikationerna visa att det inte är en bildskärm för gemene man.

I princip allting i specifikationsväg andas topprestanda. Till att börja med är det en pixelmatris om 3 840 × 2 160 pixlar (4K UHD), som i sitt standardutförande klarar av en uppdateringsfrekvens på 120 Hz. Den kan även överklockas till 138 Hz via On-screen Display (OSD). Ser ni, överklockning, nu har vi kommit hem!

Vidare stöds Displayport 1.4 och HDMI 2.1 där enbart HDMI klarar av upplösningen och den maximala uppdateringsfrekvensen på 138 Hz utan att kräva komprimering av signalen. Displayport använder sig av tekniken Display Stream Compression (DSC) för att klara av alla gigabit som skall skickas över kabeln. För att slippa DSC måste man ställa ner uppdateringsfrekvensen till 120 Hz.

LG skriver att panelen stödjer 1,07 miljarder färger, vilket innebär 10-bitars färgdjup per pixel. Det är lite oklart om detta är en äkta 10-bitars panel, men min gissning går till att det handlar om 8-bit med halvtonsmönster för att uppnå färgdjupet. Det är som bekant ett krav för HDR.

Kanske viktigast av allt, detta är en OLED-panel från LG, så vad vi kan vänta oss är WRGB-layout - alltså att subpixeln består av en vit, röd, grön och blå pixel som avger ljus själv. Ingen bakgrundsbelysning krävs. Till följd av detta faktum är skärmen förhållandevis grund på cirka 5 cm, men stativet bygger på och hela skärmen slutar på en tjocklek på 19 cm.

Man kan vänta sig "obegränsad", eller vad som är sanning i sammanhanget, omätbart kontrastförhållande, som LG själva påstår 1 500 000:1. Ljusstyrkan är den specifikation som är minst imponerande med sina 135 cd/m² i SDR-läge och en maximal ljusstyrka på cirka 600 cd/m² i HDR-läge, inte så imponerande det heller men fullt tillräckligt. Modellen är inte certifierad enligt någon VESA HDR-standard, men lever upp till HDR 10.

600 cd/m² är bara möjligt över väldigt små ytor på skärmen, tänk en helt vit ruta som tänker 1-10 % av skärmens yta och inget som panelen klarar av över 100% av ytan. För 100% så är det de 190 cd/m² som gäller. Dett är på grund av en funktion som kallas för Automatic Brightness Limiter (ABL) som återfinns i alla OLED-paneler.

För del spelsugne är det inte bara snabb uppdateringsfrekvens som återfinns, utan om grafikkortet inte skulle mäkta med 138 Hz stödjer panelen Variable Refresh Rate (VRR) samt både FreeSync och G-sync. Eftersom det är en OLED-panel är också eftersläpen av naturen minimala och 0,1 millisekunders responstid utlovas. Här bör tilläggas att 138 Hz tillåter en maximal uppdateringshastighet om 7,24 millisekunder. Så även om panelen är ruskigt snabb på att byta nyans på pixlarna kan inte pixlarna få information så fort. Responstid på 0,1 ms skulle motsvara 10 000 Hz, för övrigt.

Inga BFI-tekniker återfinns och ingen overdrive så det är den responstiden som finns som gäller. En BFI-funktion skulle kunna hjälpa hjärnan att uppfatta rörelsen som ännu snabbare men här har LG valt att inte lägga energi på detta.

Design och funktion

LG Ultragear 48GQ900 har en väldigt enkel design med extremt tunna kanter runt om och framsidan skvallrar inte om att det är en spelinriktad monitor. Det enda som kan ge en liten hint är möjligen stativet som följer Ultragear-serien i dess design.

Baksidan ger lite mer känsla av gejming med Ultragear-loggan i mittan av allting. Återkommer gör också LG:s speciella mönster som är präglat i plasten, något som jag gillar skarpt. Det ger en liten blinkning åt exklusivare väskor. Längs kortsidorna löper det två stycken LED-springor som kan lysa i RGB-färger och styrs via OSD.

I likhet med sina OLED-syskon Gigabyte AORUS FO48U och LG OLED48C2 är testskärmen otroligt tunn i toppen, på grund av avsaknaden av bakgrundsbelysning, men tyvärr något fetare i botten. Detta är troligen för att husera diverse nödvändig elektronik.

Stativet är inte mycket för världen. Det är en liten plastig klump på baksidan som huserar en liten kanal där diverse kablar kan "gömmas" undan eller snarare hållas i ordning. Det är en plastkåpa som går att snäppa loss. Allting är helt i plast och ger väl ett halvtaskigt intryck, men eftersom det är något som du troligen aldrig kommer se spelar det mindre roll.

Det är viktigt att poängtera att detta knappast kan klassas som ett stativ, utan snarare är en fot. Det går inte att justera någonting utan foten ser bara till att hålla skärmen upprätt. Vill man ha inställningsmöjligheter är det Vesa-fäste på 300 × 200 mm som gäller. Sen med tanke på hur brutalt stor denna skärmen är ser nog behovet av justering extremt begränsat ut.

On-screen display (OSD)

Till att börja med så krävs det taktil interaktion med denna tingest för att komma åt de mer avancerade menyvalen. Det finns en knapp på undersidan av skärmen, men den sköter bara det mest basala, som att byta videokälla. För att kunna komma åt bildskärmens alla funktioner är det fjärrkontrollen som gäller.

Innan jag går in menyerna vill jag bara påpeka att fjärrkontrollen är det absolut sämsta med den här produkten. Den är ful, klumpig och extremt plastig med en väldigt slapp "joystick" som glappar i plasten rejält. Den är återfjädrande dessutom, vilket kräver lite invänjning.

LG är duktiga på menyer, det har jag redan konstaterat sedan tidigare, och deras Ultragear-menyer är utmärkta om än lite överdesignade. Allting är logiskt arrangerat och lätt att komma åt med hjälp av den slappa joysticken. Inställningsmöjligheterna kommer inte göra någon besviken. Det finns typiska gejmer-funktioner som inbyggt hårkors, FPS-räknare, svartnivå-justering och annat smått och gott.

En viktig detalj som jag gick lite bet på var att även om både LG Ultragear 48GQ900 och mitt grafikkort stödjer HDMI 2.1 så hade jag en kabel som inte gjorde det – jag använde en extra lång HDMI-kabel för montering på väggen. Då behöver man gå in i menyn och ställa om från 2.1 (PC) till 2.1 (AV) eller 1.4.

Utöver meny-knappen finns det ett par dedikerade knappar, dels kan man trycka direkt på joysticken för att komma till en snabbmeny där det går att göra sätta igång lite OLED-specifika funktioner som Pixel Cleaning eller Image Cleaning, dels finns ett par olika lägen för att skifta bilden också med regelbundna intervaller. Allt detta är för att skydda panelen från inbränningar. En del av detta går att stänga av dessutom, om man känner sig vågad.

Bildegenskaper

Denna gången har jag fått göra lite avsteg från min traditionella metodik som i mångt och mycket använder sig av den inbyggda analysfunktionen i SpyderXPro 5.6. Jag har fått använda mig helt av DisplayCal 3.8.9.3. Colorimetern som jag använder mig av är en SpyderX Pro från Datacolor.

OLED beter sig som bekant lite annorlunda kontra LCD-tekniken. På grund av ABL fluktuerar ljusstyrkan beroende på hur stor yta som kräver hög ljusstyrka, vilket i praktiken innebär högre effekt. OLED är strömtörstigt och ABL håller effektförbrukningen i schack.

Jag vill passa på att lägga till här att OLED som teknik är ibland rätt missförstådd. Mycket på grund av ABL-tekniken så finns det dem som lite felaktigt tror att OLED som teknik inte kan uppnå höga ljusstyrkor. Detta kan inte vara mer felaktigt. OLED kan bli extremt ljusstarkt. Problemet är effektutvecklingen som generar värme och som i sin tur ökar risken för inbränning. Därav ABL.

För att undvika att trigga ABL gör jag mätningarna med ett fönster som enbart är 25 procent av hela skärmytan, annars kommer mätningarna vid max ljusstyrka att plana ut och ge konstiga resultat.

Uppmätt ljusstyrka, 25% fönsterstorlek

LG Ultragear 48GQ900 är rätt lik sina syskonmodeller när det kommer till vilken ljusstyrka den klarar av vid optimala förhållanden i SDR-läge, ~200 cd/m² får anses som ganska typiskt för en LG-baserad OLED-panel 2022. Svärtan är som väntat totalt svart och omätbar då pixlarna är helt avslagna. Detta gör att kontrastförhållandet blir omätbart och slutar i en matematisk omöjlighet. I alla fall till dess det kommer mer känslig utrustning som kan bedöma självaste ytan på panelen, för den är inte helt svart.

Ljusstyrka, vid olika fönsterstorlek

När alla pixlarna lyser fullt klarar skärmen enbart av cirka 140 cd/m² och trenden är avtagande från 25 procent fönsterstorlek och uppåt. Detta är också anledningen till att göra kalibrering vid denna ljusstyrkan och samtliga tester av skärmen vid 140 cd/m², trots att jag själv föredrar 180 cd/m² till vardags och det är också vad som rekommenderas av min Datacolor SpyderX Pro. Men på grund av ABL hade jag inget val i denna frågan och kalibrerade så ljusstarkt jag kunde.

Sist men inte minst är det värt att nämna att LG-OLED inte har samma subpixelstruktur som en traditionell LCD-panel, alltså en röd, grön och blå subpixel. LG-OLED har en extra vit subpixel, så totalt fyra. Detta kan göra att text i Windows ibland kan se lite utsmetat ut. Detta är inget jag störde mig på alls, Windows Cleartype gör att denna effekten motverkas, men lite beroende på vilken skalning du kör i Windows så kan detta variera. Jag körde 125 procent och hade inga problem med tydligheten i text.

Färgrymd, kalibrerad (140 cd/m²)

Ser jag till färgrymd så är det imponerande i denna avdelningen också. Givetvis klarar den av sRGB utan problem och snubblar precis på mållinjen när det kommer till DCI P3.

Det finns ett dedikerat sRGB-läge som går att aktivera via menyn och LG Ultragear 48GQ900 gör ett rätt bra jobb med färgstyrningen, det är några av de blå och lila nyanserna som träffar lite fel, ett par riktiga missar men på det stora hela så tycker jag att det är ett ganska bra försök och kommer fungera dugligt för att säkerställa att färgtonerna återges korrekt. Perfekt för den som vill jobba med bild- och videoproduktion på amatörnivå, men som kanske inte är helt bevandrad i färgkalibreringens förundrade värld.

Det går att förbättra läget avservärt genom att göra en kalibrering med en Colorimeter som den jag har i min ägo. Vid kalibrering presterar testmodellen exceptionellt och är alldeles utmärkt för bild- och videoproduktion. Det går också att ladda upp en ICC-profil direkt till bildskärmn med hjälp av LG:s Calibration Studio. På så vis så kan man spara kalibreringen för alla videokällor, då kan man åtnjuta en perfekt bild även vid konsolspelande till exempel.

Antireflex-behandlingen är matt och inte blank som på till exempel LG:s TV-serie såsom LG 48OLEDC2. Detta är både en välsignelse och en förbannelse – det är positivt så till vida att det kan passa bättre i miljöer med mycket direkt belysning. Detta eftersom en matt behandling är bättre på diffusion så att ljuset sprider sig mer över ytan, men den blir inte lika skarp. Det är en förbannelse så till vida att svärtan lider lite och inte uppfattas som lika djup som på en OLED med blank behandling.

HDR

Jag har tyvärr ingen vettig utrustning för att mäta hur LG Ultragear 48GQ900 presterar i sitt HDR-läge, så ni får hålla till godo med mina observationer. I sann OLED-anda handlar det om djup svärta och en något begränsad maximal ljusstyrka, även om den kan bli ganska ljusstark i de minsta detaljerna. På grund av ABL begränsas detta beroende på hur stor del av skärmen som behöver vara riktigt ljusstark samt potentiellt hur länge.

ABL gör också att HDR-upplevelsen kan variera ganska krafigt beroende på innehåll, men något som OLED alltid är toppklass på är just mörka toner, även om en del av de mörkaste nyanserna kan krossas lite, men jag misstänker att med rätt utrustning för att kalibrera HDR går det att få till en felfri upplevelse.

Rent allmänt är LG Ultragear 48GQ900 en utmärkt skärm att konsumera HDR-innehåll med vad gäller både film och spel. OLED-teknikens tillkortakommanden på ljusstyrkefronten vägs upp av dess sagolika kontrastförmåga, vilket om ni frågar mig, är vad HDR handlar om.

Spelegenskaper

LGs Ultragear-benämning betyder att produkten är avsedd främst för spelande och medan både färgåtergivning och storlek kan lämpa sig väl för mer avancerat film- och bildredigering gör sig LG 48GQ900 allra bäst till spelande, och vilken upplevelse det är.

Likt sina TV-syskon stödjer LG Ultragear 48GQ900 4K UHD upp till 120 Hz men det går också att överklocka via menysystemet till 138 Hz. Kanske ingen revolutionerande skillnad men alla Hertz man kan få är uppskattade. Överklockningen kräver DSC via Displayport, vilket innebär att bilden är komprimerad, och trots upplösningen och storleken kunde jag inte utröna några fel i bilden. Vill man undvika komprimering av bilden är det HDMI 2.1 som gäller, med rätt kabel.

Jag har testat en uppsjö av spel men jag brukar alltid stresstesta med DOOM. Denna gången fick det bli uppföljaren DOOM Eternal, främst för att det är sjukt snyggt och stödjer nya tekniker som ray tracing, men också för att det är lättdrivet vilket hjälper mig att få känna på de där 138 Hz i 4K UHD. Upplevelsen är helt oslagbar, förutsatt att man har hårdvaran för att driva spelen. I mitt fall spelar jag med en Ryzen 9 3900X samt ett Geforce RTX 3080 Ti.

Modellen har inga tekniker för att reducera eftersläp. Till följd av att det är en OLED är det inte heller direkt nödvändigt, även om Black Frame Insertion-tekniker kan förbättra upplevelsen ytterligare lite, då uppdateringsfrekvensen är förhållandevis låg med moderna mått mätt. Jag kan intyga att varken utsmetning av mörka detaljer eller gloriaeffekter finns någon stans att observera. Upplevelsen är distinkt, direkt och helt oslagbar.

Rtings.com har en utmärkt genomgång av hur panelen presterar och vill ni se lite mer data på hur snabb panelen är rekommenderar jag att ni går in där och kollar.

Det är inte enbart PC-spelande som gör sig bra på denna skärmen, God of War: Ragnarök via PS5 är också det en magisk upplevelse och givetvis funkar 120 Hz via HDMI 2.1. På tal om konsolspelande så har LG Ultragear 48GQ900 riktigt bra ljud med sina högtalare på 2 × 20 W. Via 3,5-millimeters stereoplugg går det även att få DTS X.

Slutsats

Låt mig få det överstökat direkt – LG Ultragear 48GQ900 är en premiumupplevelse och den enda skärmen jag själv testat som kommer i närheten är LG 48OLEDCX. Inte så konstigt med tanke på att det i många avseenden är samma produkt, baserad på samma panelteknik från LG, med undantaget att LG 48OLEDCX är en TV.

Testmodellen är den första i en ny generation av OLED-skärmar som riktar sig direkt till skrivbordet. Den saknar alla de funktioner som är ett signum för en modern TV, såsom ett ekosystem för applikationer och en uppsjö av uppskalnings- och bildbehandlingsstekniker som skapar en massa fördröjning. LG Ultragear 48GQ900 är mycket mer rakt på sak. Koppla in till datorn och den startar automatisk, via Displayport dessutom, även om HDMI fungerar exakt lika bra.

Bildegenskaperna är toppklass, eftersläpen minimala och HDR-upplevelsen fantastisk. Lägg där till variabel uppdateringsfrekvens upp till 138 Hz över massiva 48 tum så har du en spelupplevelse som är otrolig. En ~98 procent täckning av färgrymden DCI-P3 och givetvis 100 procent av sRGB gör att den lämpar sig utmärkt till seriöst arbete för video- eller bildredigering.

Tyvärr så finns det lite smolk i glädjebägaren. LG verkar inte förstå marknaden fullt ut. Vi må vara nördar, men vi är inte korkade. Att man i dagsläget kan köpa sig en LG OLED-TV för ett lägre pris med i mångt och mycket exakt samma egenskaper fast med fler funktioner, då den också innehåller en processor för att hantera TV, inbyggda applikationer, Wi-Fi med mera går emot alla ekonomiska modeller. Bill of material (BOM) bör ju rimligtvis vara mycket lägre för en modell som LG Ultragear 48GQ900 kontra till exempel en LG 42- eller 48-tums TV, då den föregående innehåller mycket färre komponenter.

Jag har noterat att LG Ultragear 48GQ900 har rabatterats väldigt hårt i USA under Black Friday och jag har även sett svenska återförsäljare köra rea ned till 12 000 kronor nyligen. Verkar denna bildskärmen intressant skulle jag vara vaksam på prisutvecklingen under julhandeln.

Främsta konkurrenter som jag ser till denna modellen är Gigabyte Auorus FO48U, Asus ROG Swift  OLED PG48UQ eller Acer Predator CG48, varav de två sistnämnda kommer till svenska marknaden inom kort och mycket troligen huserar exakt samma panel från LG med mycket liknande egenskaper. Tyvärr ser det ut att bli sinnesjukt dyra de också. Den tuffaste konkurrensen kommer istället från TV-sidan med LG OLED48C2 som även den lär använda sig av samma panel. Särskilt när julrean snart drar igång, vilken är notorisk för att rensa ut årets TV-apparater till förmån för nya till kommande vår.

Denna bildskärmen är utan konkurrens bland det bästa som finns på marknaden just nu, förutsatt att du har platsen på skrivbordet. Eftersom pris är en fluktuerande historia kan skärmen ganska snabbt bli intressant, men inte för de ordinarie 15 000 kronorna som LG begär för stunden. Då hade jag köpt en LG-TV istället, då det är i princip samma sak, fast utan Displayport och max 120 Hz.

Fördelar

• Utmärkt färgåtergivning, 100 procent SRGB och 98 procent DCI-P3

• Toksnabb panel och förträfflig eftersläpsreducering

• HDMI 2.1 (48 GB/s)

Neutralt

• sRGB-läget är hyfsat färgkorrekt direkt från fabrik

• USB-hubb men tyvärr ingen KVM-switch

• Jag saknar USB Type-C alt. mode DP

• Icke standard subpixelstruktur kan påverka textskärpa

Nackdelar

• Vansinnigt pris vid lansering

• Risken för inbränning

Pris vid publicering: Cirka 15 000 kronor
Lägsta pris just nu: