Tro det eller ej, mitt datorintresse tillkom rätt sent, åtminstone i entusiastmått mätt. Första datorn byggdes sommaren mellan nian och gymnasiet, med hjälp av sparpengar, fyra veckors sommarjobb och några födelsedagsslantar. Det räckte till både Core i5-3570K och ett Radeon HD 7950. Jag borde ha lagt några hundralappar till på ett HD 7970 efterhand, men det där med att vara efterklok.
Dumsnåla grafikkortsval till trots väckte projektet, som jag egentligen påbörjade för att jag tröttnat på pissig Xbox-grafik, mitt datorintresse till liv. Med det nya intresset följde också en helt ny stil: Den berömda gaming-estetiken. Jag föll som en fura. RGB-skalans 16 miljoner färger var helt enkelt hur ballt som helst. Så länge allt på och under skrivbordet blinkade och lyste som en trasig julgran var jag nöjd.
Den typ 16-åriga inredningsexperten satsade på välbelyst skrivbord.
Det första välanvända bygget med en Core i5-3570K och ett Radeon HD 7950 byttes mot Core i7-6700K och Geforce GTX 1070. Och såklart RGB, jättemycket RGB.
"Ironiskt nog tröttnade jag ungefär samtidigt som RGB exploderade på riktigt"
Av de många färgerna var en lite bättre och lila tema höll i sig länge. År 2016 fick det dammiga, älskade första bygget ge plats åt ett nytt och betydligt tjusigare. Det populära Define R3 strök på foten (och hade vid det laget förlorat en fot också) till förmån för ett glasbestyckat chassi från NZXT, som pryddes med lysande vattenkylare och såklart sleevade kablar – allt i matchande färg.
RGB-romansen höll dock inte i sig sådär värst länge efter det. Sakta men säkert gick det från häftigt till att kännas lite barnsligt. Först släcktes den extra ljusslingan i datorn, sedan belysningen bakom skrivbordet. Ironiskt nog tröttnade jag ungefär samtidigt som RGB exploderade på riktigt. Nu intog det i princip alla pris- och produktsegment, från primärminnen till fläktar.
Lagom till att jag flyttat ut ur flickrummet var det därmed bara kylarens sken kvar. Nu har även den slocknat för gott och ersatts med en RGB-fri luftkylare. Chassit bor inte längre kvar på skrivbordet, utan har fått bosätta sig i en hylla under; sidan i härdat glas fick bli mesh och fräsiga kablar ersattes med trendig träpanel i fronten. Från gamer till valfritt showroom på Ikea – en stil som snarare för tankarna till ord som som praktiskt, minimalistiskt och diskret.
Ljusfest möter träpanel.
Mitt 16-åriga jag hade helt klart kallat nuvarande North-lådan för "en skitful bastu", med ogillande grimas. På samma vis har 26-åriga jag mer än en gång yttrat meningar som "varför kan man inte få något UTAN RGB?" och "jag skulle betala för att SLIPPA belysning". Att betala extra för något så onödigt som RGB kommer absolut inte på tal.
Ju äldre jag blir, desto mer upptäcker jag att jag uppskattar när dator och kringutrustning inte sätter tonen, utan smälter in med övriga inredningen. Det är såklart inget konstigt i sig, snarare tvärt om. Det är nog mer regel än undantag att smaken förändras över tid. Med det sagt lever lite av RGB-fantasten envist kvar. När det blev dags för ett nytt tangentbord nyligen råkade det bli ett med ljuseffekter, mest för att allt har det nu.
En liten nostalgisk RGB-strimma har letat sig tillbaka på skrivbordet.
Det går enkelt att stänga av belysningen, men trots det har jag låtit det vara. Det är ändå något härligt nostalgiskt över att se regnbågsljuset snurra runt och jag är nog kanske inte riktigt så RGB-rehabiliterad som jag trodde. Hur gärna jag än vill säga att ljusfesten är död och begraven kan jag inte helt låta bli ändå. Vem vet, lagom till 40-årskrisen kanske det blir att återuppliva discodatorn i sin fulla prakt.
Hur har din datorhörna förändrats över tid?
