Tråden om att hitta tjejer

Hade något på G med min flickväns kompis, och efter ett tag började jag prata med min flickvän på MSN lite till och från. Till slut pratade vi varje dag och bestämde oss för att börja träffas IRL. Det är snart 4 år sen och vi är fortfarande tillsammans. Vi båda är 19 år atm. Är stolt över att vi lyckades hålla ihop genom hela gymnasiet, med tanke på alla frestelser och krafter det finns som drar i förhållanden där (läs mycket fest, svartsjuka och skitsnack 24/7).

Grabbar och töser! Har följt tråden länge med stort nöje, men aldrig riktigt haft behovet av att skriva något då jag själv är väldigt lyckligt lottad med en vacker, trevlig och snäll flickvän. Som ni ser i posten ovan har vi snart varit tillsammans i 4 år, och jag är något fruktansvärt sugen på att flytta ihop och satsa på förhållande på riktigt. Vi båda har jobb (jag cirka 15k ut och hon cirka 12k ut i månaden), så ekonomin skulle gå hur bra som helst. "Problemet" är att hon vill utomlands en längre period och sparar pengar till det. Jag däremot är helt inställd på att börja plugga i Lund till civilekonom nästa höst. Det jag är orolig för är att vi ska glida ifrån varandra. Jag vill att båda ska göra det som de känner för och vill göra, men för mig personligen är förhållandet viktigast. Jag har lite ångest över att det känns som att hon kommer bo hemma tills hon är 23-24, då alla hennes tre tidigare syskon har gjort det, och när jag pratar med henne om det är det de signalerna jag får.

Jag vet inte om jag orkar vänta i 4-5 år till innan vi kan flytta ihop och ha något tillsammans. Är det någon här som har varit i en liknande situation, och hur löste ni isåfall det? Blev det bra eller dåligt?

Jag sa aldrig att man behöver köpa märkeskläder, men, dyrare kläder har oftast bättre passform. (Iaf på mig, 2 meter lång, 90 kilo tung) Självklart får man göra det bästa med det man har, men, att inte kunna unna sig nåt för att man lägger alla sina pengar på att pendla?

Well min dåvarande tjej hade inget intresse för att åka utomlands osv men hade i stort sett samma tankar om att bo hemma som din tjej.. vi lyckades aldrig lösa det och gick sedan isär, dock berodde det även på att min dåvarande inte direkt gillade att vara hemma hos mej under längre perioder (va uppfostrad att hålla sej nära familjen typ)...Inte så positivt som du hoppades på, men realist som jag är så kan ja säga så här, om det håller även om hon åker utomlands, grattis för fan hon älskar verkligen dej och möjligheten att flytta ihop är möjligtvis något närmare MEN om det inte håller pga hon/du tappar känslorna under tiden hon är utomlands så är det kanske lika bra (elakt att säga jag vet, men de betyder troligast att de inte hade hållt i längden ändå)...

sen är det förövrigt fullständigt omöjligt att säga hur de troligast blit då ja varken känner dej eller din tjej.

Been there, done that... de funkade inte för mej men de e juh inget som säger att NI inte kan flytta ihop eventuellt, har du tagit upp de btw? kan ju vara läge att småsnacka lite om de o kolla reaktionerna

Tror och känner att ett distansförhållande inte kommer fungera riktigt för mig heller. När jag tar upp det brukar reaktionen bli "allt vi gör är att prata om framtiden" och "vi är bara 19".. Men jag tycker det visar på att hon också har lite ångest över det. Fast jag tycker det är viktigt att prata om det, för det är viktiga beslut i våra liv som ska tas om några månader. Men hennes inställning verkar vara att hon "måste" iväg för sin egna skull, och då känns det som att hon prioriterar bort förhållandet. Idag känner jag bara att jag inte pallar bry mig. Går vi in i ett distansförhållande och det går åt h**vete är det inte mitt fel, för jag har gjort vad jag kunnat. Och det finns ju alltid fler damer därute..

Ett sätt du kan prova är att helt enkelt berätta för henne de du sagt här och se till att hon förstår att du menar allvar med det hela... de hon säger låter misstänkt likt va min dåvarande sa men egentligen tänkte att hon inte ville flytta ihop med mej men inte sa nått för att ja inte skulle bli sur/sårad...

Fyi ja e smått paranoid

Jaha ja, då har man träffat en super snygg & trevlig tjej.
Dock behöver jag hjälp med att "analysera" hennes beteende. Är hon intresserad eller är hon inte intresserad?
Första veckan: Mycket smsande varje dag. Båda "började" smsa lika mycket varandra... Så ena gången var det hon sen andra gången jag osv.
Helgen: Vi träffades & strulade väldigt mycket på en fest. "'Höll på" såhär hela kvällen tills vi skildes åt.
Följande dag: Träffades igen på en fest och strulade & pratade.
2-3 dagar efter: Hon ville ses, vi bestämde att åka och äta middag tsmns samt kolla på julklappar. Vi kysstes mm.
Dagen efter detta: Hon smsade mig väldigt mycket... och vi snackade allmänt via sms bara.

Detta var förrförra helgen. Förra helgen kunde hon inte ses pga. familjen.

Nu har hon för det mesta slutat höra av sig. Bara jag som hör av mig och då brukar det oftast vara svårt för mig att få igång en konversation eller liknande för hon svarar kort. Trots detta ger hon komplimanger osv. Men sänder alltså dubbla signaler.
Jag prövade att inte höra av mig under 3-4 dagar och då hörde hon verkligen inte av sig till mig.

Hon verkar lite off... men borde jag helt enkelt skita i detta bara nu eller "kämpa tills det är helt kört?"
Egentligen skulle jag bara vilja fråga henne direkt hur hon känner men det är nog alldeles för tidigt för sånt + att hon sänder som sagt dubbla signaler...

I din sits skulle ja frågat om vi skulle fortsätta kontakten, om hon är intresserad av mer osv osv.. steg precis upp så kan inte "analysera" hennes beteende så speciellt noga atm, men fråga hur hon känner..

Exakt som min situation?

Funderar på ifall jag ska visa mer intresse genom att bjuda ut henne i helgen eller om jag bara ska låta det vara och se ifall hon hör av sig...

Vad tycker ni?

Jo jag tänker lite att jag precis träffat henne och hon har ingen skyldighet att höra av sig. Så jag tänkte go for it...
Frågade henne precis om hon ville ses något i helgen..

Hon svarade: Tvekar på om jag hinner, kanske. När passar det dig isånafall?
Och så skulle hon höra av sig när hon vill / när det passar henne...

Så det va lite halvhjärtat svar får se om hon nu hör av sig i helgen och vill träffas. Förväntar mig dock ingenting...

Den eviga frågan vilken part som ska höra av sig Man vill inte verka för desperat, men samtidigt vill man visa intresse. Undra om tjejer tänker lika dant, att de sitter å väntar på att den andra parten ska höra av sig.

Jo nu sitter man här 01:50 på lördagskvällen och givetvis har hon inte hört av sig...
Aja I guess att hon va upptagen. Får se om hon hör av sig något mer... jag kommer dock inte göra det.

Jo magkänslan hade väl rätt om man säger så. Oftast när man får en dålig magkänsla över det hela och hon slutar höra av sig så stämmer den.

Jag pratade lite med tjejen i fråga om allt och fick helt enkelt svaret att hon bara ville vara kompisar.
Visserligen visste jag från början att hon va den typen av tjej som söker bekräftelse och håller på med killar och sen dissar dem.
Men jag blev lite blind .. I guess ..

Man lär sig av mina misstag, jag har själv hamnat i samma situation som dig då man får ett kanske och sitter och väntar på att telefonen ska ringa istället för att ha kunnat haft kul med sina vänner.

Men det finns ALLTID bättre tjejer!

Jag är krossad. Jag är inget. Fick för tre timmar sedan reda på att min flickvän sen fyra år tillbaka har varit otrogen mot mig med en sex år äldre kollega. Hur gör jag? Var tar jag vägen? Hon var allt....... Hur lever jag?

Vi båda var 19 år.

tyvärr finns det inget enkelt svar... det kommer ta tid och det kommer göra ont och troligen ganska länge, bästa man kan göra är att umgås med vänner osv för att hålla humöret uppe även om de inte funkar alla gånger.. en annan blev singel för ca 4 månader sen från ett 3 år långt förhållande och jag lider fortfarande varje dag, förvisso var hon inte otrogen men hon tappade känslorna...

låt de ta den tid det tar och försök kämpa dej igenom det

Gräv inte ner dig för djupt, men låt det ta den tid det tar. Prata med dina kompisar om saken! Även om det känns fördjävligt så är det inte du som dragit det korta strået, det är hon som inte är vatten värd.