Bästa sätt att aktivera debatt angående narkotikapolitiken?

Vi leker lite med tanken att någon "hobby knarkar" alltså på sin fritid, denne hobbyknarkare sköter sitt jobb nykter, kör bil nykter osv osv, varför ska denne straffas för att det "syns" på ett prov ( kan synas upp till flera mån efter) att man tagit detta medel/substans?

Man losar sitt jobb, man blir utredd av soc ev losar sina barn, man losar sitt körkort och blir stämplad som en kriminell.

MEN! har en läkare skrivit ut "lagligt" (knark /Benzo) då jävlar är man mer eller mindre straffimmun ( inom vissa gränser då )
Bara en tanke.

Finns ju sprututbytesprogram i sverige redan.

Du förlorar knappast ditt jobb, då det är AG's ansvar med rehab osv. Men tackar du nej till detta så blir det ju en annan sak. Sen kan jag ju personligen tycka att arbetsgivaren inte bör ha ett rehabansvar för den här typen av saker.

Bara för att du har något på recept så är det inte samma sak som att du blir straffimmun.

Det är väl snarare en bra tanke att dessa jobb är utom räckhåll för många? Ta bara jobb som kräver säkerhetsklassning, där kontrolleras ju inte bara du utan även dina närstående (ekonomi, suspekta umgängen osv). Den där spelskulden till fel personer kan få otroligt stora konsekvenser om du hamnar på "fel" arbetsplats.

På vilket sätt är BrB dålig? Jodå, men är det inte bättre att då få dessa utskrivna på recept av läkare istället för att självmedicinera?

Är det samhällets fel eller individens "fel"? Vet att vi tidigare haft liknande diskussioner kring detta ämne här inne, och antingen så bör vi liberalisera en hel del och även plocka bort AG:s rehabansvar och minska offentliga sektorns ansvar och istället lägga över mer på individen, men det var minsann inte förespråkarna av mer liberal lagstiftning med på. Knarka gärna men låt sen samhället ta kostnaderna efteråt...

Det låter väl lite väl förskönande på ett par utav punkterna, för det är ju inte bara ungdomar som en gång testat på droger som sedan fastnat för resten utav livet.

Många utav missbrukarna har trasiga uppväxter med alla olika sorters bakgrunder, många kommer ifrån en familj med en eller flera familjemedlemmar som missbrukar/missbrukat.
Dessa människor är intresserade utav att inte behöva känna något, så någon avskräckande fakta om droger i skolan biter inte just på dessa.

Det är lättare att skaffa barn i Sverige än att skaffa körkort, det säger väldigt mycket om "varför" det blir fel på vägen.
Barnuppfostran på riktigt diskuteras väldigt sällan, då det förväntas komma naturligt när ungen poppar ut och vips så vet och kan föräldrarna allt.

Och ännu mindre talas det om mänskligt beteende som borde läras ut mycket tidigare i livet och inte vara någonting du läser på tunga utbildningar på universitetet.

Hur skulle du då klassa legalt medicinskt bruk utav preparat som metylfenidat (ritalin) eller dextroamfetamin (adderal)? Alla dessa olika opioder som skrivs ut som smärtstillande? Är det medicin, eller knark? Tycker du att dessa preparat inte är droger eftersom de produceras i fabriker och distribueras utav läkare, eller skulle du säga att verkligheten kanske är mer komplicerad än så?

Problemet med drogdebatten i Sverige är vårt blinda hopp och vädjan till auktoritet. Farbror Polisen och pappa staten har alltid rätt, och gemene man har varken tid eller lust att utmana stadgade sanningar. Många har kanske vid det här laget vant sig vid och kanske till och med anammat att bli kallade "smygrasist" för att man är kritisk till invandringspolitiken, eller "islamofob" för att man är skeptisk mot islam som ideologi, men ingen vill bli kallad för "knarkare". Alla som någon gång brukat illegala substanser, vare sig för rekreation eller självmedicinering, vet var uttrycksfrihetens gränser går. Det kvittar om du är i övrigt en välfungerande och produktiv individ, alla dras under en kam och lever under ett ständigt överhängande hot.

Drogers verkliga, potentiella eller påhittade skadeverkningar går att debattera i all oändlighet, men att nuvarande narkotikapolitik inte fungerar varken i syfte att begränsa tillgänglighet eller minska dödsfall borde vara uppenbart för alla som är det minsta pålästa i ämnet. Personligen tror jag att vägen framåt är att belysa den mörka statistiken och det mänskliga lidandet nuvarande politik har orsakat och peka på konkreta exempel på länder som gör det bättre, t.ex Schweiz och Portugal. Att begränsa debatten till t.ex cannabis för rekreationellt bruk tror jag är ett misstag, inte för att den striden inte är värd att ta men för att vi helt enkelt måste prioritera viktigare saker. Att vara tung missbrukare är oftare en dödsdom i Sverige än i de flesta andra länder, och det ska inte behöva vara så. När det problemet väl är löst kan man ta itu med moralfrågorna.

I övrigt vill jag bara bringa en applåd till TS för att han vågar dela sina åsikter på ett forum som inte är präglat av så kallat "drogkultur". Det enda sättet framåt är att fler som är oinsatta får ta del av kunskapen och chans att ta ställning.