Intels inbyggda processor Jasper Lake hittar ut på webben

AMD hade väl sina hästar i sin tid.

@Yoshman: När har de börja namnge plattformarna? Trodde det bara var CPU-arkitekturen de namnger, i alla fall officiellt? Sjukt störande med så många namn överallt på Intels prylar. Väldigt rörigt.

Officiellt är namnen saker som i9-9900K och i7-1065G7, de namn som faktiskt används bland datornördar är egentligen interna namn (projektnamn kanske?).

Är väl i samband med problemen att gå till 10 nm Intel verkar börja köra med separata namn för mikroarkitektur och plattform. Och det lär behövas, hur skulle man annars kunna hålla isär Willow Cove på 10 nm (Tiger Lake) från Willow Cove på 14 nm (Rocket Lake)...

Att köra samma mikroarkitektur på mer än en nod ska väl bli lite av ett normalläge framåt om man ska tro vad Intel sagt.

Du skulle ha varit med när Core 2 var nytt, då var det väldigt snurrigt. Core 2 Duo, "den vanliga", var Conroe. Sen fanns det en med nedkapad cache som hette Allendale - fast det var bara om det var CPUn som verkligen bara hade 2MB L2 i kislet. Var det den med 4MB fast hälften avstängt som nerf som var det Conroe ändå, fast ibland stod det Conroe-L på dem. Mobila varianten av samma sak var Merom. Quadcore-varianten - dvs 2 stycken Conroe i en MCM - var Kentsfield. Sen had chipsettarna egna namn allihop, och de kom inte samtidigt som CPUn, för det hade varit för lätt - de kom 6 månader senare. När G965M kom så hette plattformen Santa Rosa, processorn var fortfarande Merom och chipsettet var Crestline - fast det vara bara Santa Rosa om man dessutom hade Intels Wifi-chip. Och ja, Intel marknadsförde Santa Rosa som en grej, i ungefär 6 månader tills det var dags att krympa till 45nm. Då blev Merom till Penryn, fast Penryn var också namnet på hela kärnan. Desktop-varianten hette Wolfdale, och den fyrkärniga av samma sak Yorkfield.

I det läget började de åtminstone vara logiska. Allt som slutade på -dale var två kärnigt, allt med -field var fyrkärnigt och allt med -ton eller -town var en top-of-the-line på något sätt. Förvirringen fortsatte dock när Intel först återanvände namnet Nehalem till en ny processor-arkitektur (det hade varit en Netburst-processor innan) och sedan inte gav det namnet till någon enskild processor, för att slutligen lägga ner två processorer (de tvåkärniga Nehalem) och hitta på nya namn.

Sandy Bridge var en revolution i att det var ett namn på en hel generation processorer. Långt bättre än den här snurren. Problemet är bra att marknadsföringsavdelningen har fått tag i regelboken för de här namnen och hittar på sina egna på grejer som inte är nytt alls (Kaby Lake).